Musiklärare har ett stort ansvar för ungdomars hörselhälsa

De flesta ungdomar är intresserade av att lyssna på musik, och att stimulera ungdomars musikintresse är centralt för blivande och verksamma musiklärare. I detta ingår också att göra ungdomar medvetna om hur de kan lyssna på musik på ett hälsobefrämjande sätt, eftersom många utsätter sig för ljudnivåer som riskerar att skada deras hörsel. Det kan till exempel vara ljud från hörlurar kopplade till personliga musikspelare, höga ljudnivåer på konserter, på diskotek, på gym eller att man själv musicerar.

Problemet är att det inte går att avgöra vilken ljudnivå örat tål, eftersom örat inte är utrustat med något varningssystem. Dessutom är olika människor olika känsliga för ljud och orsaken till känsligheten varierar, och därför finns det personer som riskerar hörselskador även vid lägre ljudnivåer än riktvärdena. Höga ljudnivåer kan leda till en tillfällig eller permanent skada. Risken för hörselskada ökar med ljudstyrkan, den tid en person exponeras för ljudet och ljudets karaktär. (1)

Forskare (2) menar att undervisning om hörselhälsa bör implementeras på bred front i dagens samhälle. En viktig aktör i detta arbete är musiklärare. Enligt grundskolans läroplan (Lgr11) ingår frågor om hörselhälsa i det centrala innehåll som behandlas i musik i årskurs 4-6 och i årskurs 7-9. I de lägre årskurserna ska frågor om ”hälsosamma ljudnivåer och olika typer av musikhörselskydd” behandlas, och i de högre årskurserna ”hörselvård och orsaker till att musiklyssnande och musicerande kan bidra till hörselskador samt hur hörselskador kan förebyggas”. Vidare finns hälsofrågan med som centralt innehåll i en kurs på gymnasiet (Lgy11) där grundläggande färdigheter i ämnet behandlas. I ämnesplanen för denna kurs ingår ”hörselvård vid musikutövning”.

Studier (3) visar att drygt en tiondel av barnen i första klass har erfarenheter av tinnitus, dvs. de hör ljud i öronen eller huvudet som inte är verkliga ljud, och det kan låta som ett svagt susande, brusande, pipande eller tjutande ljud. Var femte 12-åring besväras av att det ringer, piper, tjuter eller susar i öronen efter att ha lyssnat på stark musik eller andra starka ljud. Drygt var tionde av dessa uppger att de ibland hör sämre efteråt och det finns de som ofta eller alltid har tinnitus (4).

I åldersgruppen 13-19 år har mer än var femte haft längre tillfällig tinnitus och sex av tio har upplevt smärta i öronen i samband med höga ljudnivåer, främst i samband med konserter och diskotek. Nästan hälften av ungdomarna rapporterar att de upplevt tillfälliga pip eller surrande ljud efter att de varit på
konsert eller diskotek. En tiondel rapporterar att de har permanent tinnitus, och en knapp femtedel har blivit ljudkänsliga. De som rapporterar att de har tinnitus och andra hörselrelaterade symtom skyddar sin hörsel i högre utsträckning. (5)

Ungdomar i åldern 14-20 år lyssnar på musik i snitt över 3 timmar per dag, och mycket av lyssnandet sker via personliga musikspelare. I takt med att kvaliteten på dessa har blivit allt bättre har det blivit möjligt att lyssna på musik med bibehållen ljudkvalitet även vid höga ljudnivåer (6). Studier visar att man gärna höjer ljudvolymen extra mycket i bussen eller bilen eller i andra miljöer där störande ljud runt omkring förekommer, när man vill vara i fred för andra, när den egna favoritlåten kommer eller när man bara vill slappna av. Eftersom den tekniska utformningen av de personliga musik-spelarnas hörlurar har förbättrats är det numera möjligt att lyssna till hög ljudvolym bland andra människor utan att de störs.

Många ungdomar som tränar och i övrigt anser sig leva ett hälsosamt liv tänker inte alls på att de utsätter sig för höga ljudnivåer när de t.ex. är ute och joggar, cyklar eller rider och samtidigt lyssnar på stark musik i sina hörlurar. De personliga musikspelarna har gjort musiklyssnandet till en individuell sysselsättning där det endast är individen själv som har kontroll över hur länge och vid vilken ljudnivå lyssnandet sker. Den egna kunskapen och de egna ställningstagandena blir helt avgörande.
Flera studier visar att kunskaper om att höga ljudnivåer inte bara tillfälligt utan även permanent skadar hörseln har stor betydelse. Men det räcker inte. De flesta ungdomar som vet att starka ljud kan skada hörseln anser ändå inte att deras eget musiklyssnande kan utgöra någon risk.

Även de som spelar musik drabbas. I en svensk studie från 2002 visades att tre av fyra musiker, såväl yngre som äldre, har tinnitusbesvär ofta kombinerat med andra hörselskador. Så gott som alla fortsätter med sin musik, oftast med hörselskydd7. Om både musiker och ungdomar har besvär av höga ljudnivåer, så är frågan: Varför spelar man så starkt?

I samband med ett avhandlingsarbete (8) vid Göteborgs universitet har 199 elevers uppfattningar och lärande av ljud, hörsel och hörselhälsa studerats. Eleverna gick i årskurs 4-8, och det var undervisning och lärande inom ramen för de naturvetenskapliga ämnena som var i fokus. En av studierna visar i
ett test före undervisningen att väldigt många elever svarar att ett ljud som når örat går direkt till hjärnan. Dessa elever visar därmed att de inte känner till att det finns små, känsliga delar i örat som de i sin tur ska vara rädda om för att bevara sin hörselhälsa. Örats känsligadelar är de sinnesceller, hårceller, i innerörat som omvandlar vibrationer till elektriska impulser som i sin tur skickas till hjärnan där de tolkas. Skadade hårceller kan ge upphov till tillfällig eller permanent tinnitus. Elever som får undervisning om risker med höga ljudnivåer utan att ha förutsättningar för att förstå vad riskerna egentligen innebär kan ha svårt för att tolka innebörden av denna information. Det vill säga att de, med fokus på hörselhälsa, ska vara aktsamma om de sinnesceller, hårceller, i innerörat som omvandlar vibrationer till elektriska impulser.

Forskning (9) visar att hörselhälsa är en komplex fråga att undervisa om, och att det inte bara är kunskap om hörseln och att det finns risk att råka ut för tillfällig eller permanent tinnitus, nedsatt hörsel eller ljudöverkänslighet som påverkar ungdomars attityder och beteende i frågor om höga ljudnivåer. Det finns andra faktorer, t.ex. vilken självbild individen har, vilket riskövervägande som görs, vilka sociala normer som råder i kamratgruppen, egen erfarenhet av tinnitus, insikt om egen sårbarhet m.m., som påverkar ungdomars attityder och beteende (10).
I de studier som genomförts av de tidigare nämnda eleverna pekar resultaten på att eleverna efter undervisningen har mer kunskaper om hörselns funktion och om tinnitus samt om situationer där de kan råka ut för tinnitus. De gör också hälsosammare val när de svarar på frågor i ett frågeformulär om användande av hörselskydd, ljudnivåer på disco och bio m.m., och detta resultat kvarstår eller har förbättrats ytterligare ett år senare och särskilt bland de äldre eleverna.
Ett annat resultat med liknande trend är att elevernas insikt om den egna sårbarheten har ökat efter undervisningen. Det finns även tecken på att elevernas beteende har utvecklats i en positiv riktning i relation till höga ljud. Ytterligare ett resultat är att flickorna visar fler hälsosamma ställningstaganden och uttryck än vad pojkarna gör.

En lärare som planerar att undervisa om hörselhälsa måste balansera mellan två olika perspektiv med olika fokus: ett hälsofrämjande perspektiv eller ett risk- och sjukdomsperspektiv.
En internationell forskningsöversikt (11) över undervisningsprogram visar att de program som har en balans mellan dessa båda perspektiv har visat sig mer framgångsrika än de som endast fokuserar riskperspektivet. Vidare menar flera forskare(12) att en av de viktigaste frågorna att aktivt bearbeta i undervisningen är just att göra ungdomar medvetna om sin egen sårbarhet.WHO13 menar
atr ljudnivån på musik som avlyssnas under en timme med hörlurar inte bör överstiga 85 decibel (A).

Några hörselforskare (14) har sammanställt ett antal förslag på hur ett hälsosamt musiklyssnande kan gå till. Ljudnivån i personliga musikspelare kan till exempel sänkas genom användning av automatisk volymbegränsning (AVLS), kvalitativt bra hörlurar (ljudisolerade) samt hörlurar med supra-aural design (täcker örat) och inte öronsnäcksvarianten (sitter i hörselgången). Det är hälsosamt att aldrig lyssna till högre ljudnivåer än 90 decibel (A), att undvika att höja ljudvolymen efter
en stunds lyssnande (en tillfällig svag hörselnedsättning gör att man gärna vill höja), att lyssna på musik i relativt tysta omgivningar och inte i bullriga omgivningar (t.ex. spårvagn) och att undvika musiklyssnande direkt efter ett diskotekbesök. Det kan också vara bra att tänka på att låta bli att använda musiken som en vanemässig ljudridå.

Sammanfattningsvis så anknyter kunnande om hörselhälsa till hur hörseln fungerar, egenskaper hos ljud och hur ljud överförs samt olika ljudmiljöer, men också till olika tekniska landvinningar såsom utformning och användning av olika hörselskydd.
Ungdomar behöver också kunskaper och färdigheter i att hantera och omsätta innehållet i sin vardag. De behöver kunna förhålla sig kritiskt till uppfattningar som de möter och som är direkt felaktiga. Exempel på vetenskapligt felaktiga uppfattningar är att höga ljudnivåer inte är skadliga för hörseln om man gillar musiken, att det är bara när det gör ont i örat som starka ljud är farliga eller att tillfälliga starka ljud inte skadar hörseln.
Kunskap och förståelse av örats funktion samt kunskaper om hur man ska kunna behålla sin hörselhälsa ger eleverna förutsättningar att kunna välja hälsosamma handlingsalternativ nu och i framtiden.

Eva West
Institutionen för didaktik och pedagogisk
profession,Göteborgs universitet


Referenser
AMMOT. (2002). Höga ljudnivåer – ungdomars beteenden,
kunskaper och attityder. Stockholm: Socialstyrelsen. (Not nr 5)
Berglund B., Lindvall T., Schwela D., & Goh, K T. (Eds.)
(2000). Guidelines for community noise. Geneva, World
Health Organization. Press. (Not 13)

Chung, J. H., Des Roches, C. M., Meunier, J., & Eavey, R.
D. (2005). Evaluation of noise-induced hearing loss in young
people using a web-based survey technique. Pediatrics, 115(4),
861-867. (Not nr 2)

Holgers , K.-M. (2003). Tinnitus in 7-year-old children. European
Journal of Pediatrics, 162(4), 219-287. (Not nr 3)

E. Widén, Stephen (2006). Noise and Music – A Matter of Risk
Perception? Dissertation, Department of Psychology, Göteborg:
Göteborg university. (Not nr 5 och 10)

Kähäri, K. R. (2002). The influence of Music on Hearing. A
study in Classical and Rock/Jazz Musicians. Göteborg: Göteborgs
universitet. (Not nr 7)

Landälv, D., Malmström, L., & E. Widén, S. (2013). Adolescents’
reported hearing symtoms and attitudes toward loud music.
Noise & Health, 15(66), 347-354. (Not nr 10)

Socialstyrelsen. (2005). Miljöhälsorapport 2005. Stockholm:
Socialstyrelsen. (Not nr 4 och 12)

Socialstyrelsen (2013). När riskerar du att få hörselskador? Tillgänglig
via: http://www.socialstyrelsen.se/halsoskydd/inomhusmiljo/
buller/narriskerarduattfahorselskador [2013-11-12]
(Not nr 1)

Vogel, I., Brug, J., van der Ploeg, C., & Raat, H. (2007). Young
People’s Exposure to Loud Music: A Summary of the Literature.
American Journal of Preventive Medicine, 33(2), 124-133.
(Not nr 12)

Vogel, I., Brug, J., Hosli, E., van der Ploeg, C., & Raat, H.
(2008). MP3 Players and Hearing Loss: Adolescents’ Perceptions
of Loud Music and Hearing Conservation The Journal of
Pediatrics, 152(3), 400-404. (Not nr 6 och 12)

Vogel, Brug, van der Ploeg, & Raat (2009). Strategies for the
Prevention of MP3-Induced hearing Loss Among Adolescents:
Expert Opinions From a Delphi Study. Pediatrics, 123, 1257-
1262. (Not nr 14)

West, E. (2008). Att undervisa om ljud, hörsel och hälsa. Ämnesdidaktik
i praktiken nr 8. (199 sidor). Göteborg: Institutionen
för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.
(Not nr 8)

West, E. (2011). Undervisning och lärande i naturvetenskap -
Elevers lärande i relation till en forskningsbaserad undervisning
om ljud, hörsel och hälsa. (Göteborg studies in educational sciences
316). Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis
(Not nr 8)

West, E. (2011). Learning for Everyday Life: Pupils’ conceptions
of hearing and knowledge about tinnitus from a teaching–learning
sequence. International Journal of Science Education,
33(9), 1245-1271. (Not nr 9)

West, E. (2012). Learning for Everyday Life: Students’ standpoints
on loud sounds and use of hearing protectors before and
after a teaching-learning intervention. International Journal of
Science Education, 34(16), 2583-2606. (Not nr 8 och 9)

Kirby , D., Laris , B., & Rolleri, L. (2007). Sex and HIV Education
Programs: Their Impact on Sexual Behaviors of Young
People Throughout the World. Journal of Adolescent Health,
40(3), 206-217. (Not nr 8 och 11)