Brain and culture

Det är allmänt vedertaget att folk föreställer sig att det å ena sidan  finns biologiska egenskaper, som till exempel kroppslängd, och sedan  finns det psykologiska egenskaper, som studiemotivation eller intres sen och som går ”arv”. Men så är det nog inte….  
Katarina Landerstedt från Musiklärarnas Riksförening deltog i symposiet Brain and Culture i Stockholm i oktober 2019 och har mycket  att berätta därifrån. Bland annat lyssnade hon till Yulia Kovas, professor i genetik och psykologi vid Goldsmiths University i London.

Katarina fick definitivt sina tidigare ”förutfattade meningar” om arv och  miljö ifrågasatta. Det är nämligen så att ”allt vi gör påverkas av både  gener och miljö”.  
Yulia Kovas menar bla. att det absurt att fråga sig ”Hur mycket av mig  kommer från miljön?” 
Här kommer några av Katarinas erfarenheter från föreläsningen med  Yulia Kovas.

Många människor tror fortfarande  att det finns någon sorts motsättning mellan arv och miljö. Det är fullständigt självklart att vi är biologiska organismer som anpassar oss till om-givningen, som reagerar på omgivningen, och generna är en del av det. Gener och miljö påverkar varandra ömsesidigt. Men om man pratar med människor i utbildningsbranschen kan man få höra att gener naturligtvis inte har någonting med intelligens att göra. Det är en vanlig myt, att gener inte spelar någon roll. Det är lika fel som att säga att miljön inte spelar någon roll.
En annan, allvarligare missuppfattning är att folk tror att om någonting påverkas av generna kan det inte förändras eller förbättras. En av de största myterna om genetik är att man tror att ”genetiskt” betyder oföränderligt, opåverkbart. Ja, det är väl därför som folk är så rädda för gener? För övrigt uttryckte Yulia Kovas ett önskemål vad gäller den framtida skolan: att den mera individualiseras åt varje individ, inte som nu när alla elever börjar med samma material samtidigt…att vi försöker lägga ett pussel för varje individ. Vi är födda med generna för vår framtid….miljön är vår ”dark materia”.
Katarina Landerstedt