När musik gör skillnad

Hej Johan!
Jag tycker att du skall tänka på att du som lärare skall styra och fördela arbetet. Du skall verkligen se till att eleverna får lära det de inte redan kan. Och så skall du se till att undervisningen inom de snäva ramar som
ändå läroplanen sätter blir så experimenterande och laborerande som det bara är möjligt…”

Detta är ord som riktades till Johan Myhrman, musiklärare på nuvarande Frölundaskolan strax söder om Göteborgs centrum fredagen 23 maj 2014. Tillfället då dessa ord yttras sker vid Carina Borgströms disputation. Hon disputerar med avhandlingen: ”När musik gör skillnad – genus och genrepraktiker
i samspel.”

Carina har precis andats ut som respondentefter väl genomförd disputation, då hennes musiklärare från 70-talet, Rune Fredriksson, dyker upp och påminner henne om att det är nästan 40 år sedan de träffades, hon som elev han som musiklärare på Ekebäcksskolan.
Rune berättar att han av en händelse på cykelbanan råkat träffa Johan Myhrman, nuvarande musiklärare på Ekebäcksskolan, som nu bytt namn till Frölundaskolan. Johan, Carina och Rune har denna skola gemensamt. Rune skulle gärna vilja att Carina med ord riktade en uppmaning till Johan vad han med utgångspunkt i avhandlingsresultatet bör tänka på som musiklärare. Rune dokumenterar Carinas utsaga med röstmemofunktionen på sin mobiltelefon. Efter viss besinning och eftertanke formulerar sig Carina inför en förväntansfull disputationspublik som följer:

”Hej Johan!
Jag tycker att du skall tänka på att du som lärare skall styra och fördela arbetet. Du skall verkligen se till att eleverna får lära det de inte redan kan. Och så skall du se till att undervisningen inom de snäva ramar som ändå läroplanen sätter blir så experimenterande och laborerande som det bara är möjligt…”

– Det första du sa var att Johan som lärare skall styra och fördela arbetet?
– Ja, det handlar om att min studie pekar mot att lärarstyrning när det gäller fördelning av instrument, solon, vilka musikaliska uttryck som premieras etc är centralt för att främja en genusneutral undervisning, det vill säga främja en lärandesituation där alla elever oavsett kön, eller för den delen någon annan form av kategorisering eller uppdelning av elever, erbjuds möjlighet att pröva musikaliska uttryck utan att de själva behöver bära ansvaret för hur de framstår inför sina klasskamrater.
När läraren bestämmer kan de så att säga ”skylla” sin ovana genusposition på hen. Hur denna styrning konkret ser ut beror naturligtvis på vilken nivå, och i vilken kontext läraren arbetar, men det centrala är att inte lämna över ansvaret av arbetsdelning till eleverna.
Min studie, och flera andra västerländska studier, visar nämligen att elever oftast väljer könsstereotypt om de ges möjlighet.
Strävan efter att passa in i gruppen, att inte sticka ut på ”fel” sätt, är starkare än önskan att musikaliskt prova något som går emot vad de uppfattar som ett heteronormativt normativt uttryck för kön. Det här sker oftast utan att elever och lärare reflekterar över det. Vi är så vana vid mönster som exempelvis att pojkar undviker mjukare uttryck i sång eller att flickor ”väljer instrument först när pojkarna redan har valt” att vi inte alltid ser när det sker i rummet. Självklart är det också hopplöst svårt att se om läraren har musik i helklass.

– Därefter skall Johan verkligen se till atteleverna får lära sig det de inte redan kan? Det de inte redan kan? Så har det väl alltid varit. Eleverna går i skolan för att lära sig det de inte kan?

– Jo, så är det naturligtvis. Här är det ocks viktigt att komma ihåg att min studie är gjord på estetiska programmet, som på flera avgörande sätt skiljer sig från musikundervisningen i grundskolan. Till estetprogrammet kommer elever med ett specialintresse för musik. Dessutom finns en tydlig idé om att utbildningen ska ge möjlighet till fördjupning och specialisering på områden som eleven själv väljer. De har oftast ett huvudinstrument redan innan de börjar och de har en klar idé om vilken genreinriktning de vill ägna sig åt.

På högstadiet har ju alla elever musikämnet och där är det ett större spann både vad gäller förkunskaper och intresse. Vad jag menar, utifrån ett genusperspektiv och utifrån de relativt små resurser ämnet har i grundskolan, är att det är viktigt att stärka eleverna i de musikaliska val och uttryck som de undviker att pröva, och därmed inte lär sig, utifrån att de upplever att det bryter mot gruppens normer för hur flicka respektive pojke förväntas agera i klassrummet. Detta riskerar att leda till ett könsuppdelat lärande som knappast skulle accepteras i exempelvis svenska eller matematik.

– Och så skall undervisningen vara så experimenterande och laborerande som möjligt?
– Min studie pekar mot att detta är en väg att gå mot en mer genusneutral uppdelning av instrument, uttryck, genrepreferenser etc.

– I samband med disputationen pratade du om att ge sig in i det okända, ”into the unknown”, att både lärare och elev tar sig an något som de saknar kunskap om?

– Jag sa nog inte att läraren saknade kunskap utan att läraren tog med eleverna på en resa som för dem var okänd och där läraren, med hjälp av sin kunskap, kunde undervisa bortom en given förlaga eller mall. Utan krav på att resultatet skulle gå att visa upp publikt.

Detta hänger samman med ett laborerande arbetssätt. Det visade sig att de ensemblegrupper som bäst lyckades gå bortom könsstereotypa uttryck hade det gemensamt att det var musik som bara spelades i skolan. Musik med ett tonspråk som var obekant för eleverna.

Det kan ju vara lätt att tro att eleverna skulle protestera mot ”konstig musik” men så var det inte. Istället möjliggjorde främmande tonspråk, det som framstod som okänd musikalisk mark, att eleverna vågade släppa sin identitet som ”trummis”, ”sångare” eller ”flöjtist” och de markerade inte kön lika tydligt som i andra grupper. Detta är naturligtvis en utmaning då denna typ av mer processorienterad undervisning är betydligt svårare att bedöma för en lärare.

Avhandlingen i korthet
Att flickor väljer körsång i högre grad än pojkar och att pojkar oftare än flickor väljer att spela i rockband än flickor är ingen nyhet. Men att dessa val i skolämnet musik på sikt också kan ge helt olika kunskaper och färdigheter är inte tidigare särskilt väl belyst.

Carina Borgström Källén visar i sin doktorsavhandling ”När musik gör skillnad” att valen av instrument och musikaktiviteter i gymnasieskolan har stor betydelse. Studien visar att genrer som ligger nära elevernas egen vardagskultur, oftast musikstilar inom pop/rockområdet, är mer könsstereotypa när de omsätts i musikundervisningen än de genrer som eleverna uppfattar som ”skolmusik”, det vill säga musik som endast spelas i skolan. En orsak, menar Carina Borgström, ligger i att när eleverna spelar samma musik i skolan som på fritiden har de oftast har förväntningar på att undervisningen ska kopiera kroppsspråk, vokalt uttryck och instrumentfördelning från förlagor och originalinspelningar inom populärmusiken.

Dessa förväntningar kring hur det ”bör” låta finns inte alls i ”skolmusiken” som är obekant för ungdomarna. Med skolmusik avses musik med ett tonspråk som eleverna oftast inte möter eller spelar på sin fritid. Skolmusiken är därmed mer neutral och utan förväntningar på hur en flicka respektive en pojke ”bör” använda sin röst, sin kropp och sitt instrument i musiken. Detta gör i sin tur att undervisningen i ”skolmusik” får bättre förutsättningar för att lära nytt och att omsätta befintliga kunskaper till nya instrument och nya situationer, medan undervisningen i t ex pop och rock liksom i sångensembler tenderar att befästa redan inhämtade kunskaper och färdigheter. Risken finns alltså att elevernas egna musikval leder till ett musikaliskt lärande som befäster konformitet och stereotypa mönster eftersom resultatet också visar att det är mycket svårt för enskilda lärare att gå emot de könsmönster i musiken som ungdomarna i studien omger sig med på sin fritid.

Avhandlingen bygger på observationer och intervjuer som genomfördes i åtta elevgrupper på estetiska program med musikinriktning i gymnasiet, sammanlagt 71 elever. Under ett läsår observerades undervisning i pop/rockgrupper, kompositionsgrupper, sångensembler samt jazz- och renässansensembler.