Hemisfärernas musik

Hemisfärernas musik – om musikhanteringen i  hjärnan
Jan Fagius
 
Om vi minns rätt var det Pythagoras, som myntade begreppet ”sfärernas musik”. Med sfärernas musik syftade Pythagoras  på de harmoniska samband som knöt ihop världsalltet. I ”Hemisfärernas musik” handlar det inte om kosmos men väl om hjärnan och samspelet mellan hjärnans delar när ”musik pågår”.
 
Jan Fagius bok Hemisfärernas musik med underrubriken; Om musikhanteringen i hjärnan, är omfattande. Läsaren erbjuds 415 spännande sidor. Boken är en utökad version av utgåvan på med samma namn från år 2001 (196 sidor; Bo Ejeby Förlag )
Intresset för hur vi människor hanterar musik har ökat dramatisk de senaste decennierna. En bidragande orsak och förutsättning för nya rön inom detta område är de verktyg som forskningen utvecklat för att studera aktivitetsmönster i den mänskliga hjärnan. Vi tänker då i första hand på ”imaging-teknikern”  som fMRI (funktionell magnetresonanstomografi) och PET (positionsemissionstomografi).

Några intressanta frågor som vi får fördjupade svar på i boken är de ”vanliga” när det gäller det här området: Vad händer i hjärnan när vi spelar, sjunger och lyssnar till musik? Finns det ett speciellt musikcentrum i hjärnan? Hanterar hjärnan musikaliska förlopp på skilda sätt hos den musikaliskt otränade och hos proffsmusikern?

Fagius skriver populärvetenskapligt aptitligt i det han sammanfattar stora delar av den neurobiologiska litteraturen. Den vetenskapligt intresserade läsaren känner att boken är skriven för hen. Och skulle det vara så att det behövs en förklaring till de ibland komplicerade begreppen finns en ordlista i slutet av boken.
 
Det är knappast ett revolutionerande innehåll som Fagius presenterar. Det mesta är stoff som vi tidigare tagit del av i olika källor genom åren. Nu finns emellertid ”nästan allt” som rör forskning om musikperception och dess inverkan på hjärnan samlat i en och samma bok.
Efter de inledande kapitlen om musikens ursprung, förklarande musikteori, hjärnans organisation
och neurobiologisk uppbyggnad får vi en översikt av både experimentella och neurologiska studier av musikbearbetning i hjärnan.
 
I några av trettioen kapitlen diskuterar Fagius musikens placering i hjärnan; hittar forskarna musiken i höger eller vänster hjärnhalva? Ett konstaterande som Fagius gör är: ”Mera åt vänster vid ökad musikalisk kompetens”. Men var i hjärnan ”sitter” då musiken? Fagius konstaterar att det inte finns något musikcentrum och att de flesta delarna av hjärnan är aktiva ”i anslutning till musik”.
En sammanfattande slutsats som Fagius drar i kapitel 14 är att ”Hela musiken kräver hela hjärnan”.
Vissa delar av hjärnan är dock av större betydelse än andra för det specifikt musikaliska och det är detta som en stor del av forskningen om musiken och hjärnan handlar; att kartlägga hjärnans aktivitet i samband med musikperception.
 
Med Fagius dristar vi oss att påstå att musiken finns ”överallt”, samtidigt verkar det som att vi får medge att vi nog inte blir intelligentare genom att lyssna på Mozart, men vi blir definitivt mer hjärnaktiva?
 
Fagius skriver i inledningen av boken att ”musiken är den mest abstrakta av människans
konstyttringar”. Efter att ha läst ”Hemisfärernas musik” skulle vi vilja påstå att musiken blivit mer begriplig och konkret, eller åtminstone vår förståelse av den.