MR i Kulturnyheterna
SVT och Kulturnyheterna sände tisdag 5/3 och onsdag 6/3 inslag om musiklärarnas arbetssituation. Detta med anledning av att Kulturnytt för några år sedan gjorde en del reportage om att arbeta som musiklärare. Man kunde då konstatera vad gäller arbetssituationen att det fanns det åtskilligt att önska.
I all hast (det var bråttom...) svarade MR:s styrelse så här på Kulturnyheternas fråga:
"För några år sedan kom flera artiklar om att musiklärare hade dåliga arbets-förhållanden och att flera valde att sluta som lärare. Hur är läget nu, har situationen förbättrats?, undrar vänligen, Ditte Hammar, Kulturnyheterna, SVT”.
Hej och tack för att Musiklärarnas Riksförening tillfrågas i ärenden som rör musik, skola och samhälle!
Nedan följer i korthet ett försök till svar på er fråga och en beskrivning av hur vi uppfattar ”läget”.
• Arbetsförhållanden har både förbättrats och försämrats; LGR11 har inneburit högre uppnåendemål, tydligare kunskapskrav och väldigt mycket som ska mätas dvs. en större tydlighet, men i förhållande till väldigt lite tid i ämnet musik uppfattas detta som frustrerande av många lärare. Tydligheten är bra, för eleverna förstår mer vad som behöver göras för att de ska nå högre mål i ämnet, men det är samtidigt svårt för alla elever att nå högre betyg, eftersom träningstiden på instrument/sång är så ringa i skolan.
• Höga krav för att klara ”eget skapande”, ”reflektion över musikens funktioner” är bra, men kräver en del av tiden. Att spela så karaktärstypiskt som möjligt är också ett krav, vilket inte är så enkelt för en nybörjare och kräver också mer tid än vad ämnet medger. Relativt få elever spelar tyvärr instrument på sin fritid, vilket gör att många enbart klarar att spela i puls, dvs inte särskilt karaktärstypiskt. På många håll i landet har man varit tvungen att dra ner på kulturskolan, vilket är en bidragande orsak till att färre spelar instrument och det märker vi av i den vanliga skolan.
• Många musiklärare får inte tillräckligt med tid i sina tjänster till att upprätthålla sina musikinstitutioner, eller särskild tid för arbete inför avslutningar, konserter, Lucia m.m. Som musiklärare träffar man oftast sina elever en timme i veckan. Detta leder till att man har väldigt många elever att bedöma och betygsätta. Det tunga arbetet gör att många hoppar av jobbet som musiklärare.
• Gruppstorleken verkar variera stort över landet. Många skolor har inte uppmärksammat Arbetsmiljöverkets rekommendation att ha 15 elever/grupp för att ljudmiljön ska vara rimlig.
• Vad gäller elever som söker till det estetiska programmet på gymnasiet så är dessa generellt färre än för några år sedan. Söktrycket till musiklärarutbildningarna är tillika fortsatt lågt. Vad vi känner till är det bara ca 10 studenter i hela landet som studerar vid musiklärarutbildningarna för att bli lärare på grundskolan - där flest behövs. Betydligt fler läser dock för att kunna arbeta på gymnasiet, en anledning är naturligtvis att man blir behörig för hela ungdomsskolan då man tar en gymnasielärarexamen med musik.
• Det är svårt generellt att få tag på behöriga vikarier i ämnet samtidigt som det är väldigt svårt för icke behöriga att göra ämnet rättvisa och att klara att undervisa i alla delar av ämnet. Frågan inställer sig: Vem sätter betygen? Kanske rektor? Att få tag i utbildade vikarier är på de flesta skolor ännu svårare. Det är dock vanligt att skolor anställer outbildade vikarier under längre perioder. Då musikämnet inte längre finns som valbart ämne på gymnasiet vilar det på grundskolelärarnas axlar att utbilda Sveriges elever – med endast en lektion/vecka. Ansvariga politiker verkar inte ha förstått att ämnet är ett brett kunskapsämne, som både kräver gedigen och mångårig utbildning av pedagogerna såväl som tid att lära sig som elev, för att uppnå hög kvalité. Sverige riskerar härmed att mista mycket av ”sin kompetens” i jämförelse med andra länder.
• Många nyutbildade musiklärare söker stöd för att genomföra sin undervisning. De är ofta ensamma musiklärare på sin skola och kämpar i motvind med stora grupper, ett stort antal elever att skapa relationer med, ofta hög ljudnivå och ibland brist på respekt för ämnet. Utöver detta kombineras ofta undervisningen med mentorskap och ett stort socialt engagemang, eftersom många elever dras till ämnet, som en form av fristad. Före LGR-80 var anställningen ofta varierad och innehöll, utöver ren undervisningstid , körtimmar och en del instrumentalundervisning, vilket gjorde att tjänsterna blev mindre tunga.
• Ämnet måste få större legitimitet och tjänsterna göras mer attraktiva om vi ska förändra söktrycket till det estetiska programmet och lärarutbildningarna, och således öka till viljan att bli musiklärare, och det vill många….
• Vi måste tillsammans verka för en hållbar undervisningsmiljö i musik för såväl lärare och som elever i den svenska skolan!
Tack för att ni uppmärksammar musikämnet….
/Kristina Stenborg Ordförande i MR
Vi vill gärna att du hör av dig till oss med DINA tankar så skicka ett mail till:
musiklararnasriksforening@gmail.com
Snabbsök Verk-samhet
tips rapport npf lgr11 skrivelse, lärarlönelyftet lr grundskola stipendium skolinspektionen 1-5 kursplan läromedel undersökning läroplan skolverket timplan upprop tinnitus debatt gymnasium skrivelse arbetsmiljö årsmöte mr i media estetisk verksamhet undervisning regeringen utbildning enkät digitalisering fortbildning remiss styrelsen lgr 22 halvklass behörighet internationellt isme läroplan. kunskapskrav kulturskola lön media skolforum