Musiklära

Det är inte ofta läromedel i musikteori utkommer i Sverige så det är med nyfikenhet jag närmar mig Pär Lauensteins nyutkomna läromedel Musiklära.

I detta läromedel behandlas grundläggande musikteori och vanligt förekommande begrepp, tecken och symboler på ett traditionellt sätt med en faktadel och en övningsdel. Ljudfiler kan laddas ner från förlagets hemsida, vilket kompletterar många av de övningar som skall studera så

att färdigheten förstärks ytterligare. Läromedlet är omfångsrikt och ambitionsnivån högt satt av författaren.

I elva kapitel redovisar författaren, utan att binda upp sig kring epok, stil eller

genre, den vokabulär som används i musiksammanhang. Val av fonter samt litteraturlistans innehåll, vittnar om författarens bakgrund som arrangör inom den afroamerikanska genren. Första hälften är väl genomförd och visar på ett överskådligt och metodiskt väl fungerande sätt musikens elementära byggstenar.

Här finns kapitel om tonnamn, taktarter, kvintcirkel och detmesta som man traditionellt kopplar till musiklära. Läromedlets sista hälft behandlar stämmor, transponering instrumentens omfång och enkel partituruppställning som uppmuntrar till eget skrivande eller arrangerande.

Läromedlet är ambitiöst tilltaget. Att författaren utprovat sitt material som verksam lärare märks både i den grundlighet varje enskilt moment fått, liksom i den gestaltning som språk och exempel utformats. Ibland tycker jag att läromedlet är lite färglöst i faktadelens frågor skall besvaras i övningsdelen.

ibland med ljudfiler till hjälp. Denna inlärning lämpar sig kanske för vissa delar inom musikteorin medan andra moment skulle vinna på en mer undersökande och forskande inlärning t.ex. om

dynamik, artikulation och fraseringsbågar för att nämna några.

I tillägg till kapitlen om tonarter och intervall är min fundering om det inte hade varit på sin plats att även inbegripa kyrkotonarter och ev. annan skaluppbyggnad. Detta för att kunna möta

musikintresserade med en annan ingång än den mer traditionellt

dur- mollbaserade.

Ackord och ackorduppbyggnad är något som läromedlet inte alls berör vilket är olyckligt. Författaren har kanske för avsikt att så småningom komplettera med ytterligare ett läromedel inom harmonilära, men att helt utelämna detta område inom musikläran känns lite rumphugget.

Trots dessa påpekanden är det ett välbehövligt tillskott till den musikteoretiska läromedelsfloran och kommer att vara användbart i teoriundervisningen på gymnasier, folkhögskolor, högskolor med musikundervisning och av den musikintresserade allmänheten.