Musik 7–9 är ett nytt läromedel från Liber som ringar in det centrala innehållet i LGR-22. Det digitala läromedlet omfattar sju gedigna kapitel: Populärmusikens historia, Konstmusikens historia, Folk- & världsmusik, Röst & hörsel, Musiken runt omkring oss samt Orkesterns instrument. Kapitlet Resurser består bland annat av enklare musikteori, begreppslistor, checklistor och avstämningsuppgifter.

Lärardelen i Musik 7 - 9 stöttar dig som lärare genom nedladdningsbara presentationer, klingande exempel, spellistor samt noter, mallar och tabulatur. I lärardelen är samtliga kapitel indelade i rubrikerna Samtala, Musicera, Skapa och Tips på ämnesövergripande arbete för att
ge dig som lärare förslag på uppgifter,
diskussionsunderlag samt idéer hur du kan utveckla din undervisning.

I elevdelens samtliga kapitel finns faktatexter med tillhörande fördjupningar tillsammans med lyssnings- och analysuppgifter. I flera kapitel hittas även tillhörande filmer som eleverna kan se direkt i läromedlet. Uppgifterna eleverna gör kan lämnas in direkt i läromedlet och ger dig som lärare en god överblick över elevernas kunskapsprocess. Elev- och lärardel kompletterar varandra, men går även att använda oberoende av varandra.

Författarna bakom läromedlet är Carolina DiMaria och Lovisa Hellström, som båda är
legitimerade musiklärare med många års yrkeserfarenhet inom grundskolan.
 

Musik från Början är en ny bok med
samlade erfarenheter från c:a 40 års
instrumentbyggande och musicerande
med stora och små, omusikaliskstämp-
lade och professionella ljudvänner, på
förskolor, i skolor, på workshops och
på festivaler, på museer, utställningar
och musikfester.

I gruppen Ljudlekslänken (se dess wi-
kipediasida) och egna Låta – Kreativi-
tetsfrämjandet har Anders Erkéus med
medarbetare bjudit in till lekfulla grund-
läggande samspel där alla kan delta,
möjlighet till enkelt hantverk, och en del
diskussioner för att frigöra skaparkraften
hos tveksamma.

Boken behandlar musiken som språk, musikupplevelsen, om ljud, principer för musik- instrumenten, beskrivningar på enkla instrument av alla slag att bygga, och hur man kan ordna en byggverkstad, att spela på allt, musikens makt och mystik, osäkerhet och kreativitet, musikens medfödda grammatik och speltips för att upptäcka den i kroppens pulser och ryt-
mer, röstens tonfall och vår uråldriga förmåga att kommunicera med ljud. Likaså om spel- situationen, psykologiska hinder att lyfta fram och överkomma och tips till en hjälpande medjammare. Med mera.

Målet med boken är att få musicerandet och det kreativa skapandet i allmänhet att ta större plats i samhället, att etablera musik som ett språk alla kan använda på liknande sätt man använder det talade språket. Vi talar med varann även om vi inte är författare eller föredragshållare, varför inte musicera med varandra även om vi inte är proffsmusiker. (Dessa får också såklart vara med och gå ”back to basics” med andra)

Redan under slutet av 1970-talet startades Musikförlaget ALRIC  
MUSIC. Förlaget har genom åren producerat musikläromedel till många svenska skolor. Grundaren och enmansjobbaren var och är fortfarande Walther Alrikson, aktiv musiklärare sedan 45 år. 
Walther skapar allt från idé till färdig produkt. ”Som många musiklärare upplevt, så finns det inte alltid tillrättalagda färdiga hjälpmedel, utan man får tillverka mycket själv. Där och då startade tanken på att bilda ett eget musikförlag”.

När Musikläraren kontaktar Walther berättar han att det till en början inte fanns så mycket skolmaterial i musik. Så han började göra eget material.
Den första utgåvan var ett tävlingsspel, MUSIKSPELET, som är ett brädspel med olika frågor inom olika musikområden.
– Det var några musiklärarkollegor som fick nys om att jag använde det i min musik-undervisning. Sedan dess så finns spelet till försäljning men med uppdaterade frågor. Därefter har det blivit ett stort antal musikläromedel och sånghäften, sånger i tryckt form.
Hos STIM finns det omkring 350 titlar registrerade, berättar Walther vidare. Åtskilliga musikkompendier för hela grundskolan har lanserats i form av kopieringsunderlag. Idag finns de flesta av produkterna både i tryckt och digital form.

Bland de digitala verktygen kan nämnas DIGIPLAN, som är ett Digitalt Planeringsverktyg för alla pedagoger. Den digitala klassorkestern, Den digitala vikariepärmen samt ett stort antal sånger och sånghäften är andra alster. Bland de mest kända och sålda är ”35 sånger om advent, lucia, jul & nyår” och ”15 Sommarlåtar” för skolavslutningar. Musikbakgrunder
finns till många av musikförlagets sånger på de flesta kända streamingtjänsterna.

– Att jag som musiklärare får uppleva den hela kreativa processen från idé till färdig produkt, oavsett om det gäller musiktips eller sånger, är mycket tillfredsställande och det har blivit nästan en livsstil för mig. När man får höra att sånger och andra musikläromedel har använts och uppskattats lever skaparglädjen vidare. Och tänka sig att pandemiåren blev en
kreativ period för musikskapande!

När Musikläraren avslutningsvis frågar om han fortfarande är ”lika aktiv” så blir svaret:
– Jo, kanske, men musikunderhållning för seniorer med sång, allsång och musikquiz kanske har tagit överhanden”.

Om Walther Alriksson och AlricMusic
• Införde datorn i musikundervisningen tidigt, Atari, PC för musikskapande och notskrift, egenproducerat digitalt elevläromedia
• 25 elevproducerade skolmusikaler, ofta med min musik/text
• 30 Luciaföreställningar för skolan och kommunen
• Erhållit stipendier för läromedelsproduktion av Läromedelsförfattarföreningen, fått Krist- demokroternas Vitsippspris samt Habo Kommuns Kulturpris

I texten presenterar Patrik Andersson sig själv och tankarna bakom boken "Dags att lira". Tidningen Musikläraren återkommer med en recension i vårens nummer. 

Jag heter Patrik Andersson och min musikaliska bakgrund sträcker sig från när jag var 10 år och började spela trombon i Sundsvalls Kulturskola vilket senare skulle leda till studier på Musikhögskolan i Piteå. Under de år jag hittills varit verksam har jag undervisat i allt från en uppsjö av olika instrument i kultur-skolan till storband till symfoniorkester till klass undervisning i grundskolan.

Jag har haft två utgångspunkter för Dags att lira. Den ena är att det måste vara tydligt för eleven vad uppgiften går ut på, det skall vara tydligt om eleven har klarat uppgiften och det måste vara tydligt för eleven vad den behöver förbättra och framförallt HUR den skall öva på det.

Den andra är att det måste finnas en enkel och gripbar vision av vad undervisningen skall leda till, rent konkret, i slutändan. Många elever kommer aldrig mer att möta musik efter att de slutat åk 9, därför är det viktigt att det får kött på benen för att kunna odla sitt musikintresse och fortsätta studera på egen hand ifall de så önskar. Målet jag ser framför mig är att elever åtminstone skall klara av att ta fram ackord på någon poplåt de gillar och förstå hur de kan ta ackorden på olika instrument, förstå hur musikens form är uppbyggd samt andra byggstenar, både praktiska och teoretiska, för att kunna efterlikna originalet..........

Jag hoppas att boken skall underlätta undervisningen för nya musiklärare och kanske ge lite ny inspiration till de lärare som jobbat i flera år. Det går att arbeta med vissa delar i boken om man inte vill köra ”hela paketet” och det går även att ta kapitlen i en annan ordning om man så önskar. Även om boken har en helhet och röd tråd igenom sig fungerar det även att se den som ett smörgåsbord där man kan plocka just det man själv vill..........

Jag önskar även en debatt om vad egentligen som rent konkret skall ingå i undervisningen och vilka krav som är rimliga att ställa för ett visst betyg. Att ”ta ackord med gott flyt” kan tolkas på väldigt många sätt och risken är att undervisningen kan bli väldigt spretig beroende på var i landet vi är eller hur mycket den enskilda skolan vill satsa på musikämnet. Att vara lite specifik som tex hur många ackord? I vilket tempo? Hur svår tonart? Skall ackorden vara
färgade eller räcker det med dur och moll? Allt det här är frågor som idag varje enskild lärare får ställa sig och tolka efter eget huvud. Jag efterlyser en nationell standard.

Patrik Andersson

För att travestera Mark Twain (1897) skulle rubriken kunna ha lytt: ”Ryktet om noternas död är betydligt överdrivet.” Musiklärarens redaktör fick en inbjudan att besöka förlaget musikskolan.se i samband med invigningen av deras nya lokaler på Hönö i Öckerö kommun utanför Göteborg.

Invigningen firades med öppet hus den 11 november 2021 och många nyfikna hade hörsammat inbjudan att komma på fika, lyssna till musik och kunna handla noter och tillbehör till specialpris. Kommunens kulturskola fanns på plats med olika grupper. Besökarna underhölls av allt från blockflöjtselever med bara några månaders erfarenhet till en liten blåsensemble. I publiken fanns naturligtvis många stolta föräldrar och andra anhöriga, som minglade mellan hyllorna och sökte sig till fikaborden, tillsammans med uppvaktande företagsgrannar och lokala potentater.

VD Pia Åhlund berättar att förlaget tidigare flyttat några gånger inom samma hus, men att de nu hittat lokaler där det på ett trevligt och praktiskt sätt går att välkomna besökare och kunder, samtidigt som det finns möjlighet att få bra logistik i arbetet med inkommande och utgående gods.
– Noter är tungt, så att slippa bära allt kartongvis är underbart! Dessutom kan vi nu välkomna alla som vill titta och bläddra. Vi planerar också för digitala visningar, för det är ju något pandemin lärt oss; att vi inte alltid måste resa för att mötas”, säger Pia.

Jag ställer frågan om inte noter är en utdöende vara men får det något överraskanse svaret att branschen i sig visserligen är ganska liten, men att många kunder har ett stort intresse för noterad musik i alla genrer.
– Vi strävar hela tiden efter att utöka sortimentet och att ha det mesta i lager eller med korta leveranstider. Dessutom kan ju kunden alltid returnera noter som inte motsvarar det man förväntat sig. Vi finns ju både i verkligheten, i mejl och på telefon, så det går enkelt att ta kontakt med oss om det uppstår frågor eller problem.”

Vi pratar också om kopiering och vilka problem eller möjligheter den kan orsaka för förlag och musikanter. Pia berättar att detta är en mycket viktig och angelägen fråga, inte bara för enstaka nothandlare, utan för alla förlag. Intresseorganisationen Musikförläggarna har detta högt på agendan för att se över såväl rapportering av kopiering som möjligheter att på ett enklare sätt söka publiceringstillstånd för grafisk reproduktion.
– Idag kan det vara svårt att på ett lagligt sätt publicera eller arrangera skyddad musik, samtidigt som det är viktigt att upphovspersoner får den ersättning de har rätt till. Men visst hoppas vi på att människor är ärliga och inte kopierar olagligt. Och allt som finns på internet är inte korrekt eller ens lagligt. Pia ser lite bekymrad ut men lyser snabbt upp och avslutar vårt samtal med:
– Men framfor allt så tycker vi här på musikskolan.se att noter är kul!”

Innesittartiden under coronapandemin har inne-burit att vi tillbringat åtskilligt mer tid på piano-pulten framför tangenterna än normalt. Vi har tagit fram gamla noter från förr och beklagar kanske ibland att vi ägnade så lite tid åt not- och rytmläsning. Men Gud så tråkigt det var. Kommer ni ihåg Edlund och Jersild? Modus Novus och Rytmövningar.
När vi nu tagit oss igenom ett nytryck av Kenneth Holmströms ”A Vista teknik...”, beklagar vi att upphovsmannen föddes några årtionden för sent. Så inbjudande, som att lära sig ett nytt språk!
Vi kontaktar Kenneth för att få svar på några frågor som vi har kring hans bok om rytmläsning, som nu åter finns i tryck. Inledningsvis får vi veta att Kenneth numera, förutom att vara läroboksförfattare, arbetar som kyrkvaktmästare och som basist i varierande musikkonstella-
tioner.

¬Gratulerar till att boken åter finns i tryck! För vilka användare skrev du boken?
¬Det var främst för gymnasieelever på Estetiska programmen med inriktning musik, folkhög- skolor och musikhögskolor. Trodde även att den skulle kunna användas som komplement på kulturskolorna också och jag vet att en del lärare där använder den. Men jag tycker att alla som vill lära sig rytmer och utveckla sin notläsningsförmåga på ett pedagogiskt och strukturerat sätt kan använda sig av boken.

¬Den första upplagan kom redan 1996?
¬Det är riktigt och i dialog med användarna så gjorde jag en stor revidering 2006 då jag lade om upplägget en del och kompletterade med ca ytterligare 80 sidor. 2011 kom boken även som E-bok och samtidigt försvann boken i tryckt form men i och med att Books on Demand har kommit ned i pris så satsade jag åter på att man kan få boken i tryckt form. E-böcker i all ära men tryckta böcker vinner alltid i längden, tycker jag. I år har boken även kommit i en engelsk översättning med titeln ”The easy way to sightread rhythms”.

¬Blir man en bra notläsare när man använder din bok? Du skriver i en kommentar att det är en bok som på ett effektivt sätt tar notläsningen till nya höjder?
¬Djärvt sagt men jag står bakom det påståendet! Boken A vista-teknik... utnyttjar vår förmåga att se i bilder, precis som i vanlig text där vi läser ordbilder. Bokens metodik går också ut på att lära sig läsa rytmbilder med gehörets hjälp. Att man hör rytmen spelas samtidigt som man ser den i skrift och sedan härmar. Precis som när man lär sig ett nytt språk. Engelskaläraren säger: Say after me please! A chair. ”A chair” härmar eleverna samtidigt som de får se engelskan i skrift. Förutom detta så har boken några andra pedagogiska knep. Exempelvis repetition. Rytmbilderna repeteras många gånger och nöts in i ryggmärgen och det på ett ganska finurligt och musikaliskt sätt, om jag får säga det själv. Många rytmböcker jag sett har bara slumpvisa rytmer utkastade och det blir rätt så omusikaliskt.

¬Det låter rätt vettigt och enkelt skulle jag säga?
¬Nja, enkelt vet jag inte, all inlärning kräver ju övning men jag tror att boken erbjuder en snabbare inlärningskurva jämfört med andra sätt. Att lära sig bokens första åtta grund- läggande rytmbilder går fort. Dessa rytmbilder är alla tänkbara kombinationer som kan skapas utifrån fyra åttondelar. Sedan utvecklas dessa med pauser och bindebågar. En annan metodisk finess är att man i boken börjar med snabbare notvärden som åttondelar eller sextondelar och rör sig mot långsammare notvärden. Då får man automatiskt åttondelarna eller sextondelarna som underdelning till de långsammare notvärdena. Många böcker gör tvärtom.

¬Och hur ljudar man? Är det tavateve som gäller?
¬Nej, jag snarare uppmanar att man INTE skall använda något ljudsystem som ex. tavateve. När du kommer till mer avancerade rytmer får du problem med att få systemet rätt. Var det VA eller VE här? Du får också ytterligare en nivå att koncentrera dig på vilket sinkar din läs-förmåga. Istället uppmanas man helt enkelt att använda de rytmljud som känns naturligt
och bekvämt i munnen. Och man kan ju förstås även spela rytmerna på sitt instrument eller klappa på knän, i händerna eller på ett bord.

¬Kan man börja på egen hand med boken?
¬Det går, speciellt nu då alla grundövningar finns som ljudexempel med metronom på hem-sidan (www.khmp.se) men jag rekommenderar att den ovane notläsaren inledningsvis gör övningarna tillsammans med en pulssäker person som kan noter. En sak vill jag betona. Det är
viktigt att man tränar in bokens grundövningar innan man går vidare. Dessa grundövningar finns som sagt på min hemsida med ljudande exempel. Så dit kan en nybörjare vända sig.

¬Något annat som du vill påpeka?
¬Ja, det skulle väl vara att boken vänder sig till både amatörer och proffs och att boken har en effektiv och genomarbetad struktur. Man skall också undvika att jobba i boken från pärm till pärm. Istället skall man följa studieplanen som finns längst bak. Då kommer du jobba i flera
kapitel samtidigt. Varje kapitel har ett tema eller en rubrik som utvecklas och som blir svårare och svårare. Så början på kapitel 2 är exempelvis lättare än slutet på kapitel 1. Boken har också utformats för rytmisk flerstämmighet. Man kan exempelvis spela två eller flera rader samtidigt och få alla taktdelar korrekt placerade under varandra. Det har jag nog inte sett i nå-
gon annan rytmläsningsbok.

– Är du bra på notläsning själv?
– Ibland får jag den frågan och då brukar jag svara att det beror på vem man jämför med. Jag kommer aldrig kunna konkurrera med dem som spelar efter noter dagligen, vilket jag inte gör. Det är den regelbundna träningen som ger mest resultat. Man jag är ganska bra på rytm-läsning, ha ha! Hur är det själv då?
Musikläraren avböjer vänligt att besvara frågan tills vidare och tackar för pratstunden.

Läromedel i musikundervisningen har länge varit mer eller mindre obefintliga. Av tradition har musiklärare istället främst använt sig av egentillverkat material i sin undervisning.
Musikläraren Robert Petersson har upptäckt möjligheterna med digitala läro-medel och använder idag det nya
digitala läromedlet Gleerups musik. Eleverna älskar filmklippen och för Robert spar det värdefull tid!

”Digitala läromedel ger nya möjligheter för min musikundervisning”

– Fördelarna med ett digitalt läromedlen är många. Det är alltid aktuellt och uppdaterat vilket innebär att jag som pedagog inte behöver lägga tid på att själv göra research, säger Robert Pettersson, musiklärare på Montessori Bjärred, en förskola och grundskola i skånska kommunen Lomma.
Vi besöker skolan en kulen dag och ute blåser en kylig vind men inne på skolan möts vi av full aktivitet. I musikrummet som alltid är öppet för eleverna sitter ett par killar och spelar gitarr.

– Montessori Bjärred är en helt digital skola. På 7-9 arbetar vi en-till-en sedan tre år tillbaks. På 4-6 har vi precis börjat som digital skola. Där har de två elever per dator idag, berättar Lisbeth Andersson som är rektor på skolan.
Både lärare och elever på skolan ser stora fördelar med att jobba digitalt. Framförallt
framhåller de smidigheten och att ha alla läromedel samlade på ett ställe.
– Ett av skolans uppdrag är att utveckla elevernas digitala kompetens och här ser vi de digitala läromedlen som en del av detta. Läromedlet är alltid tillgängligt. De elever som behöver extra repetitioner för att befästa innehållet ytterligare eller de elever som vill gå vidare och fördjupa sig har stora möjligheter till detta, säger rektor Lisbeth Andersson.

– Det är mycket smidigare. Man kan fortsätta jobba på övningen hemma på datorn och allt är samlat. Det är lättare att hitta rätt avsnitt, berättar en elev.

Saknat läromedel i musik
Robert Pettersson har jobbat som musiklärare sedan 2005 och på Montessori Bjärred i 1,5 år. Han har tidigare inte använt läromedel i någon stor utsträckning.
– Det har i princip aldrig funnits något läromedel i musik för högstadiet. Samtidigt har vi en läroplan för musik och som musiklärare förväntas jag själv skapa läromedel vilket är mycket svårt att hinna med, berättar Robert.
Sedan i höstas använder han det nya digitala läromedlet Gleerups musik 7-9 som är upplagt efter läroplanens tre grundpelare för musikämnet och bygger på att fånga och skapa glädje med musikens hjälp.
– Att äntligen ha ett läromedel känns jättebra! Jag har saknat det. Tidigare har jag ibland använt ett för mellanstadiet men det har fungerat dåligt. På högstadiet måste man ge eleverna uppgifter som de ska utföra.

Följer läroplanens delmoment
Gleerups musik innehåller inspirerande länkar, fakta och självrättande övningar och har ett flexibelt och pedagogiskt lärarmaterial, där rubrikerna är desamma som delmomenten i läroplanen för de olika kunskapskraven.
– Som lärare väljer man själv var man börjar och hur lång tid man använder till respektive delmoment och till varje lektion. Det är ett bra upplägg. Läroplanen för musik innehåller mycket som vi ska gå igenom. Jag uppskattar att Gleerups musik följer läroplanen. Det spar mycket tid för mig, säger Robert.
Roberts elever har jobbat mycket med de självrättande övningarna. Han upplever
övningarna som positiva och eleverna kan testa sig själva tills de kan.
– Testerna är kul och det är bra att frågorna går att göra hur många gånger som helst. Även om man måste göra om så kommer man bättre ihåg de frågor man svarat på flera gånger, säger en av eleverna.

De många filmerna fångar
Vi är med på dagens musiklektioner och första lektionen inleds med att klassen ser på en film om dansen Charleston. Medryckande charlestontoner fyller klassrummet och det känns faktiskt lite svårt att sitta still. En av eleverna ställer sig upp och börjar dansa till musiken och härmar filmens karaktäristiska 20-talsmoods. De många filmerna i Gleerups musik uppskattas av eleverna.
– Filmerna är roliga och man kan titta på dem som inledning så fattar man bättre det man läser, berättar en av tjejerna i klassen.
 

Allt finns på datorn
Robert beskriver hur hans elever idag har allting i datorn och att också hela skolans planering finns i datorn.
– Om jag ger eleverna uppgifter på papper vill de att jag mejlar eller lägger ut info på skolans veckoplan istället. Allt måste finnas på datorn idag. Där har vi en enorm fördel med ett digitalt läromedel att eleverna alltid har tillgång till läromedlet både i skolan och hemifrån.
– En nackdel med digitala läromedel är att om nätet ligger nere så ligger undervisningen
också nere. Då måste man ha en reservplan, säger Robert.

Pilotskola fick testa läromedlet
Robert använde Gleerups musik redan innan det var färdigutvecklat, eftersom
Bjärred Montessori är en av Gleerups pilotskolor. Som pilotskola har skolan åtagit sig att använda och utvärdera Gleerups digitala läromedel under ett läsår.
Roberts musikklasser var de första klasserna som använde läromedlet. Idag är det många skolor som använder Gleerups musik.

– När jag först började använda det digitala läromedlet hade jag synpunkter på ett avsnitt om digitala sätt att skapa musik. Jag tyckte att det behövde byggas ut. Författarna har nu kompletterat avsnittet.
Som musiklärare har man ofta eget material till eleverna som man vill använda. I det digitala läromedlet finns möjligheten att bygga ut läromedlet och lägga till eget material. Det gör att man får ett flexibelt läromedel anpassat efter sitt och sina elevers behov.
– I mina klasser har jag ofta använt länkarna till Youtubeklippen som eleverna gillar jättemycket. Jag uppskattar att det finns många tips i läromedlet i stället för att jag själv måste leta på nätet efter länkar eller artiklar.
Robert menar att det är lätt för eleverna att hitta i det digitala läromedlet och det är enkelt för honom att hänvisa, vilket underlättar.
– Gleerups musik ger mig som lärare i musik ett fantastiskt stöd både för planeringen
och undervisningen, avslutar Robert.

Jag skulle gärna auskultera hos Lorentz Edberg som har skrivit boken "Musikämnets möjligheter - Kreativ musikundervisning i praktiken". Han har många kreativa idéer om vad man kan göra inom musikämnet och även i samarbete med andra ämnen, fram för allt SO. Auskultera är väl något som alla musiklärare borde göra lite nu och då för att vidga det egna perspektivet och inte fastna i gamla mönster.

Förutom att boken fungerar lite som en praktisk handbok med tillhörande webbplats där man hittar
bl a både inspelad musik och noter, så tar den upp olika spörsmål man kan fundera över i sin undervisning, t ex genusperspektivet.

Edberg menar att både val av instrument och genrer etableras tidigt, att killar hellre väljer elgitarr och hårdrock etc. Jo, det är nog sant att valen etableras tidigt, eftersom vi styrs av det samhälle vi lever i, påverkas av föräldrar, syskon, det vi ser i media etc, men i min egen musikundervisning tilllåter jag dem inte att välja på det sättet. Jag mixar grupperna och alla elever ska ta sig igenom alla instrumenten oavsett kön. Ja, det är ju t o m så att de nya kurskraven ger oss heller inte något val.

En invändning jag har gällande boken är också att lektionsförslagen inte utgår från de nya kraven i tillräckligt hög utsträckning. Kanske inte så underligt, eftersom boken har tillkommit under samma period som kurskraven arbetats fram. Med viss bearbetning kan den säkert revideras till en upplaga som mer lever upp till de krav vi musiklärare ställs inför i dag.

Flera av projekten i boken känns tidskrävande, t ex att analysera musik och budskap i olika filmer, eller att genomföra musikaler eller andra musikföreställningar. Edberg skriver att man kan anpassa uppgifter till olika elever vid projekt som de senast nämnda att någon kan jobba mer med ljud och ljus. Visst kan man det så länge man ser till att mäta de förmågor som ska mätas.

Sammanfattningsvis tycker jag ändå att jag hade ett stort utbyte av att läsa boken. Den gav mig nya förslag på lösningar i min undervisning och fick mig att börja tro på mer samarbete över ämnesgränserna. Särskilt mycket gillade jag kapitlen om ensemblespel, att skriva låtar och musiklektioner att minnas.

Kristina Stenborg

Mer info

Ett av musiklärares många bekymmer är avsaknaden av läromedel i musik. En person som enträget och med oförtruten energi produ- cerat läromedel för musikundervisningen är musikern och filosofie doktorn Gunno Klingfors. Kulturkapital AB i Stockholm producerar läromedel i musik för alla skolformer, allt från grundskola till hög- skola. Läromedlen finns på nätet (www.kulturkapital.se) och levereras i digitala format.

Musikläraren kontaktade Gunno och inledde samtalet med frågan:

– Varför började du producera undervisningsmaterial?

– Tanken väcktes på 1970-talet, när jag undervisade på Universitets- och Högskoleämbetets (UHÄ) fortbildningar för musiklärare. Kurslitteraturen var föråldrad och tråkig, få musiklärare var intres- serade. Däremot var många intresserade av de nya synsätt jag hade kommit i kontakt med på Mozarteum i Salzburg, när jag studerade för Polarpristagaren Nikolaus Harnoncourt. Så på 1980- och 90-talen gjorde jag läromedel för SKS/Gehrmans förlag som bl.a. handlade om hur man spelade och sjöng på 16- och 1700-talen, ett ämne som jag förresten doktorerade i vid Göteborgs universitet 1991.

– Det var böcker. Varför har det blivit multimediala läromedel i stället?

– Det började med programserien retro.nu i Sveriges Radio, som senare resulterade i boken och Cd:n retro.nu. Serien handlar om nya perspektiv på musik och musikhistoria, och ledde indirekt till SVT-serien Kassiska Typer. Många lärare ville använda programmen, men fick nej av upphovsrättsliga skäl. Arbetet med radio/TV lärde mig att ljud och bild är överlägset det skrivna ordet när det handlar om musik. Sedan handlar det naturligtvis om teknik. Tack vare digital produktionsteknik och internet blev det möjligt att producera och distribuera multime- diala läromedel utan tunga ekonomiska investeringar.

– Vad är fördelen med multimediala läromedel?

– Man lär med alla sinnen, och eftersom musik "låter" är multimedia överlägset. Det behövs mer än ord när det handlar om musik. Vem kan förklara skillnaden mellan dur och moll med bara ord? Eller förklara hur färgen gul ser ut för någon som inte redan vet det?

Jag tycker att skolan har blivit alltför teoretiserad och fixerad vid det skrivna ordet. Skrivspråk har naturligtvis sin plats, men bild och ljud är många gånger effektivare än text, t.ex. när man ska förklara större komplexa och abstrakta sammanhang. Skolan verkar ha svårt att ta till sig det faktum att tack vare internet är dagens ungdomar oerhört snabba och skickliga på att tolka ljud och bild. Den kompetensen ska naturligtvis tillvaratas!

Och så har vi fått positiv respons från dyslektiska elever, som sagt att det är roligt att äntligen få en chans att lära sig saker på samma villkor som sina kompisar som har lättare för läsförståelse.

– Hur går det till att ta fram en produktion?

– Alla produktioner utgår från egen undervisningserfarenhet. Inte bara min egen utan även min kollega Anne Johanssons erfarenhet. Anne jobbar som musiklärare sedan 25 år och använder våra produktioner dagligen. Så de stäms kontinuerligt av mot verkligheten. Anne ansvarar dessutom för att produktionerna anpassas till aktuella kursplaner. Vi är också noga med att produktionerna är lätta att

användas i ämnesintegrerat arbete.

– De första Kulturkapital-produktionerna var musikhistoriebaserade. Varför?

– För att det var där uppdateringsbehovet var som störst. Gamla historiska sanningar ifrågasätts ju på löpande band av forsk- ningen, och självklart ska det nya in i skolan så snabbt det bara går. Det mesta jag lärde mig under min egen studietid är inaktuellt.

Det var varken de gamla grekerna eller medeltidens munkar som lade grunden för nutidens musik och musikteori. Det skedde långt tidigare i Mellan- östern (!).

Ambitionen med de musikhistoriebaserade produktionerna är alltså att göra ny kunskap tillgänglig för skolan, och ämnet meningsfullare. Tanken är att läraren uppdaterar sig själv genom att titta igenom filmer och läsa lärarhandledningar. De flesta lärare delar ut bifogade faktahäften och låter eleverna se filmerna, antingen på lektionstid eller så lägger man upp filmerna på skolans hemsida så eleverna kan titta när de vill.

I materialet ingår utvärderingsfrågor för olika nivåer. En del tror att man måste vara väldigt kunnig för att använda våra produk- tioner. I själva verket är det tvärtom – de kan användas av vem som helst. Allt ingår – det krävs ingen särskild förkunskap.

– Men är musikhistoria verkligen viktigt?

– Det beror på. Jag tycker inte att traditionell tonsättarhistoria hör hemma i skolan. Den bygger ju på synsätt från en tid när etablissemanget hävdade att musikhistorien skapats av vita kristna män som skrivit noter. Musikens historia är ju så oändligt mycket rikare och mer mångfacetterad än så. Den inrymmer ju all slags musik skapad av män och kvinnor med olika religiös, geografisk och social bakgrund. Precis som nutidens musikliv. All musik har faktiskt samma historia, på samma sätt som en börshaj och en uteliggare är del av samma historia.

Jag anser att en bred kulturhistoriskt baserad musikhistoria är viktig, bl.a. för att musik alltid återspeglar det samhälle den tillkommit i. När man börjar tänka i sådana banor får man nyck- eln till varför nutidens musikliv ser ut som det gör och till varför man lyssnar på viss musik. Det blir lättare att förstå sig själv och sin egen tid – för mig är det poängen med all historia.

– Serien "Praktisk musikteori" handlar om musiklära, ackordlära och musikskapande. Varför? Det finns ju redan gott om läroböcker?

– Det stämmer. Den utlösande faktorn var att mina döttrar gick på ett välrenommerat musikgymnasium. De fick bra musikbetyg utan att egentligen kunna grunderna i vårt musikspråk.

Jag skyller inte på skolan, men det verkar vara ganska vanligt att man går ut med höga musikbetyg trots bristfälliga kunskaper.

Det 135 år gamla klassiska systemet har ersatts av varianter av Berklee-systemet. Men hur modernt är det? Det bygger ju på Schillingers 80 år gamla teorier om automatiserat musikskapande, som
i Berklee-versionen egentligen bara är adekvat för traditionell jazz- och filmmusik. Inget ont om jazz, men dess grundspråk är 100 år gammalt – en förfärligt lång tid i musiksammanhang.

Systemet kan säkert fungera utmärkt i jazz, men är ineffektivt och överteoretiskt för moder- nare musik. Min erfarenhet är att både lärare och elever tycker att systemet är avskräckande och får musikskapande att framstå som krångligare än vad det är.

– Vad är speciellt med Praktisk Musikteori?

– Det är en uppdaterad variant av en praktisk metod som användes fram till 1800-talet för att lära unga människor improvisera och göra egen musik. Metoden kallades "partimento" och användes av bl.a. Vivaldi, Mozart och Haydn. De lärde sig att göra musik genom att lyssna och härma, på samma sätt som man lär sig modersmålet. Man lärde sig ackord, formler och modeller utantill, som med tiden kom att ligga till grund för eget skapande. Noter användes mest som pedagogiskt verktyg. Memorering och improvisation stod i centrum, som när man lär sig prata.

Metoden kom ur bruk när klassisk musikkultur slog igenom på 1800-talet och klassiska ideal blev domi- nerande. Klassiska musiker skulle inte göra egen musik, utan spela andras musik efter noter. Dessutom var det på 1800-talet som läsande, skrivande och teoretiserande bör- jade dominera musikutbildning. Teoretisk harmonilära, som förresten kan liknas vid korsordslösning, fick ersätta praktiskt spel.

Praktisk musikteori försöker återanknyta till äldre icke-teoretiska metoder, med fokus på praktik och skapande. Den som använder Praktisk musikteori I-II lär sig hur saker och ting låter via filmer/ljudfiler om den inte har möjlighet att spela eller sjunga själv.

– Vilka förkunskaper krävs?

– Om man börjar med del I krävs inga särskilda förkunskaper. Den används av såväl mellanstadieskolor som högskolor. Flera kulturskolor har materialet på sina hemsidor för självstudier.

– Hur ser framtidsplanerna ut?

– I september släpps den första produktionen där partimentometoden implementerats fullt ut. Arbetsnamnet är "Blues-metoden". Materialet testas just nu. Dessutom producerar vi interaktiva övningar. Den första produktionen innehåller intervall-träning, som både kan användas i klassundervisning och för individuell träning. Aktiv lyssning är en ny produkt som inte kräver några förkunska- per, utan syftar till att lära elever att lyssna. Vi ska dessutom börja översätta produktioner för den engelsktalande marknaden

– Allra sist. Varför är musikämnet viktigt?

– Det äldsta beviset för att människan hållit på med musik är en ca 45000 år gammal flöjt. Musik verkar vara ett av människans äldsta kommunikationsmedel och mest centrala glädjeämnen, betydligt äldre än exempelvis talspråk .Det säger sig självt att musik är viktigt för människan, och därför ett viktigt skolämne.

Sist i vårt samtal gör Gunno Klingfors en kommentar om dagens konsumtionssamhälle och de allra äldsta grottfynden som utöver instrument även kan innehålla smycken och sexleksaker.

– Med tanke på att det i en modern galleria finns musik, "sex" och utsmyckning måste man fråga sig om människan alls har förändrats de senaste 45000 åren?

Musikskolan.se är en nystartad internetsajt som vänder sig till såväl lärare och elever i musik- och kulturskola som i grundskola. Sajten drivs av Jan Utbult och Pia Ahlund, som båda är musiklärare.

musikskolan.se är tänkt att bli en samlingspunkt med ett brett innehåll. Idag finns sex avdelningar: Låtbanken, Videolektioner, Butiken, Kurser, Forum och Länkar.

Låtbanken är ett helt nytt verktyg som ger användare möjlighet att köpa och ladda ner noter och ljudfiler. Det som är unikt med Låtbanken är att musiklärare själva kan publicera och sälja egna ljudfiler och noter lagligt och enkelt. På liknande sätt fungerar Videolektionerna. Här finns lektioner bl a till " Rockbandet1 ", som beskrevs i musikläraren nr 1 2008.

I Butiken finns notböcker, cd- och dvdskivor främst inriktat på undervisning i musik- och kulturskola. Kurserna är en verksamhet som främst vänder sig till vuxna nybörjare som vill utvecklas på sitt instrument. Ett Forum är viktigt för att lärare och elever skall kunna ställa frågor knyta kontakter, önska låtar osv. Länkarna är ett viktigt led där besökaren kan gå vidare.

musikläraren menar att i kombinationen av de olika funktionerna har musikskolan.se hittat ett vinnande koncept som kan utveckla möjligheterna att såväl lära ut och som att lära in musik.

Det har så länge vi kan minnas varit ett av musiklärarens bekymmer att avgöra huruvida det
till musikintitutionen skall köpas in ett läromedel
i musik, eller inte. Och i såfall, vilket?

Är Iäromedlet tillräckligt heltäckande? Är kostnaden rimlig? Skall varje elev ha ett exemplar ,eller skall beställningen omfatta enbart en klassuppsättning? Dessa har varit några av frågorna, som lärare ställt sig.

Tidigare utgivna läromedel, som påstått sig vara heltäckande och som finns i många musiksalar, är bla. Vi gör musik, Så blir det musik, Musikoteket, Stora Musikboken och Musikens

nycklar. Flera av dessa läroböcker har rätt många år på nacken.

Nyare läromedel lyser med sin frånvaro. Det är därför tillfredställande att kunna välkomna ett heltäckande läromedel i musik, heltäckande i den bemärkelsen att läromedelsförfattaren tagit på sig den digra uppgiften att skriva ett läromedel, som omfattar hela grundskolan. Anmärkningsvärt i sammanhanget är att det är en förskollärare som hållit i pennan, Christina Israelsson.

Enligt baksidestexten är Kring musiken framtaget med tanke på läroplanens mål for musikundervisningen i grundskolan. Läromedlet bygger upp elevernas musikkunnande från grunden och avser att förmedla allsidiga baskunskaper i musik. Sådana baskunskaper är förmågan att lyssna aktivt. förmågan att reflektera kring musik, kunskaper om noter och musikaliska begrepp samt kännedom om vårt historiska musikarv. Fokus i läromedlet ligger på att förmedla en förståelse för sammanhang; att förstå hur musikutveckling sker - hur musikens utveckling hänger ihop med utvecklingen i samhället och att

det nya föds ur det gamla.

Läromedlet består av fyra 'Elevens bok" samt tillhorande arbetsböcker. Till de fyra delarna finns arbetsböcker och ett lyssningsmaterial bestående av lika många CD-boxar. Kring musiken 1 vänder sig till de yngsta läsarna. Materialet är tänkt att användas ämnesintegrerat med svenska och matematik.

Kring musiken 2 antas ni fram till målkriterierna i musik för åk 5. Vissa delar bygger vidare på texter i del I och förutsätter att eleverna har arbetat med dessa. I del 3 och 4 är 1900-talets tonspråk utgångspunkten, såväl det klassiska och det experimentella

som det populärmusikaliska.

Samtliga delar har snarlik disposition. Avsnitt med rubriker som Musiken i världen, Jazzens historia, Rock och pop, Klassisk musik, Musiken påverkar oss, Dans, Instrumenten, Hur gör man musik?, Visan, Musikens Media är i huvudsak återkommande.

I del 4 finns avsnitt som handlar om Tjejema och musiken kvinnornas musikhistoria. Denna del är förhållandevis omfattande. 18 sidor. Det finns också ett avsnitt som heter Att tävla i musik. I den fjärde delen finns ett namn och sakregister samt en lvssninesförteckning.  Böckerna är rikt illustrerade med stimulerande bilder och teckningar.

musikläraren menar att Kring musiken är ett väl fungerande tillskott i läromedelsfloran för grundskolan. Med läromedel menar vi härvidlag något som eleverna självständigt kan använda som ett kompletterande läsverktyg.

Materialet är skrivet på ett för respektive skolår enkelt och engagerande språk. Övergången mellan kapitlen är genomtänkta och knyter samman delarna väl. Någon påstod att läromedlet är "som en lång musiksaga".

Och såväl den unge som den något äldre läsaren kommer att bli nöjd. Innehållet är omfattande och borde tillfredsställa de "smaker". Detta även om läsaren av utrymmesskäl(?) möts

av lite text om mycket musik. Fördelen med det "lilla" textinnehållet är att det fördjupas och breddas i varje del. Härvid tycker vi dock att referensema till tidigare textavsnitt känns alltför spekulativa och onödiga.

Att skriva ett läromedel i musik är ett risktagande. Som praktisk användare och läsare kan man alltid mena att något fattas. Att köpa in ett läromedel innebär kanske en ännu större risk.
I det här fallet påstår  vi att det är värt att ta denna risk. Läromedlet Kring musiken engagerar och stimulerar till ökade kunskaper i musik.
Musik är ett praktiskt ämne, vars kärna är sång och ensemblespel. Som ett komplement till detta utgör Kring Musiken ett utmärkt bidrag.

Upplägget med liknande rubriker i samtliga böcker, med en genomtänkt kontinuerlig fördjupning av innehållet, innebär att man måste köpa samtliga böcker. Gör det! Detta i första hand för en sammanhållen, medveten och innehållsrik musikvisning i grundskolans samtliga skolår.

Det är inte ofta läromedel i musikteori utkommer i Sverige så det är med nyfikenhet jag närmar mig Pär Lauensteins nyutkomna läromedel Musiklära.

I detta läromedel behandlas grundläggande musikteori och vanligt förekommande begrepp, tecken och symboler på ett traditionellt sätt med en faktadel och en övningsdel. Ljudfiler kan laddas ner från förlagets hemsida, vilket kompletterar många av de övningar som skall studera så

att färdigheten förstärks ytterligare. Läromedlet är omfångsrikt och ambitionsnivån högt satt av författaren.

I elva kapitel redovisar författaren, utan att binda upp sig kring epok, stil eller

genre, den vokabulär som används i musiksammanhang. Val av fonter samt litteraturlistans innehåll, vittnar om författarens bakgrund som arrangör inom den afroamerikanska genren. Första hälften är väl genomförd och visar på ett överskådligt och metodiskt väl fungerande sätt musikens elementära byggstenar.

Här finns kapitel om tonnamn, taktarter, kvintcirkel och detmesta som man traditionellt kopplar till musiklära. Läromedlets sista hälft behandlar stämmor, transponering instrumentens omfång och enkel partituruppställning som uppmuntrar till eget skrivande eller arrangerande.

Läromedlet är ambitiöst tilltaget. Att författaren utprovat sitt material som verksam lärare märks både i den grundlighet varje enskilt moment fått, liksom i den gestaltning som språk och exempel utformats. Ibland tycker jag att läromedlet är lite färglöst i faktadelens frågor skall besvaras i övningsdelen.

ibland med ljudfiler till hjälp. Denna inlärning lämpar sig kanske för vissa delar inom musikteorin medan andra moment skulle vinna på en mer undersökande och forskande inlärning t.ex. om

dynamik, artikulation och fraseringsbågar för att nämna några.

I tillägg till kapitlen om tonarter och intervall är min fundering om det inte hade varit på sin plats att även inbegripa kyrkotonarter och ev. annan skaluppbyggnad. Detta för att kunna möta

musikintresserade med en annan ingång än den mer traditionellt

dur- mollbaserade.

Ackord och ackorduppbyggnad är något som läromedlet inte alls berör vilket är olyckligt. Författaren har kanske för avsikt att så småningom komplettera med ytterligare ett läromedel inom harmonilära, men att helt utelämna detta område inom musikläran känns lite rumphugget.

Trots dessa påpekanden är det ett välbehövligt tillskott till den musikteoretiska läromedelsfloran och kommer att vara användbart i teoriundervisningen på gymnasier, folkhögskolor, högskolor med musikundervisning och av den musikintresserade allmänheten.

Understundom blir vi riktigt glada och positiva till läroböcker. Det är sällsynt att det dyker upp läroböcker som behandlar musikyttringar som kan härledas till de senaste tjugo åren. Gehrmans förlag hänger med i tiden och lanserar Hip-Hop boken. I läroboken integreras musiken med många skolämnen på ett roligt och enkelt sätt. Att rappa om Västergötland eller matsmältningskanalen eller 8:ans multiplikationstabell är säkert ett mycket effektivt sätt att lära sig?

Boken innehåller massor av lektionstips och projektförslag som utvecklar språket, kreativiteten och puls och rytmkänslan. Den medföljande CD-skivan med bakgrunder är suveränt fängslande. I boken finns bra skivtips och intervjuer med Petter och Dogge. Hip-hop-boken är skriven av Karin Håkansson och Andreas Andersson, musikpedagoger och frilansande musiker.

Visst kan det vara kul med bra låtar som andra skrivit när man vill lära sig ett instrument? Men roligast är väl i alla fall att få lära sig spela låtar som man redan känner till? Åtminstone om man kallar sig ungdom? Kända låtar inspirerar naturligtvis mer än de låtar som man inte har hört förut Här kan halva eller kanske mer av ambitionen och inspirationen hamna i dikesrenen men det behöver inte vara sa.

Gehrmans musikförlag har gett sig in på marknaden och lanserar nu självinstruerande inlärningsmaterial för gitarr och trummor. Plej har tagits fram av musikpedagoger vid Kulturskolan i Stockholm Fredrik Österberg , Lasse Zettervall, Olle Danielsson och Örjan Gill.

Plej har för avsikt att försöka undervisa hugade elever att spela ett instrument med T Vån som lärare och visst lyckas det åtminstone med oss 50-plussare. Vi sitter som klistrade och försöker spela med i gitarrmaterialet. Dvd:n innehåller låtar, lektioner, övningar, tips tricks m .m. Att låtarna förutom i normaltempo också finns i en långsammare version underlättar och gör att vi hinner med att "flytta på fingrarna" även i låtar som vi hör för första gången.

Låtmaterialet är för det mesta lite rockigt, men även funk och reggae förekommer. Sakligt och

trevligt lotsar, de fyra TV-pedagogerna oss genom låtarna, som har ett gott sväng trots att det är enkla i sin uppbyggnad.

Författama har kompletterat materialet med information från sin hemsida. Och dit måste man. När man övar och vill lära sig låtama ordentligt underlättar informationen på i hemsidan inlärningen avsevärt .

Ett inspirerande och lärorikt material, som aven passar en som spelat tidigare. definitivt. men som sagt, frågan är om ungdomar kommer att uppfatta sitt musicerande som en 'Joyride", när de tar sig an låtarna.

Ett material, som bygger på nykomponerade låtar kanske behöver en levande pedagog vid sidan om, som kan uppmuntra och stimulera till övning? Oavsett detta, de tjugo melodier låter mer än bra och man känner sig verkligen som en i bandet när man spelar till minus-one-versionerna.