Kulturkapital

Ett av musiklärares många bekymmer är avsaknaden av läromedel i musik. En person som enträget och med oförtruten energi produ- cerat läromedel för musikundervisningen är musikern och filosofie doktorn Gunno Klingfors. Kulturkapital AB i Stockholm producerar läromedel i musik för alla skolformer, allt från grundskola till hög- skola. Läromedlen finns på nätet (www.kulturkapital.se) och levereras i digitala format.

Musikläraren kontaktade Gunno och inledde samtalet med frågan:

– Varför började du producera undervisningsmaterial?

– Tanken väcktes på 1970-talet, när jag undervisade på Universitets- och Högskoleämbetets (UHÄ) fortbildningar för musiklärare. Kurslitteraturen var föråldrad och tråkig, få musiklärare var intres- serade. Däremot var många intresserade av de nya synsätt jag hade kommit i kontakt med på Mozarteum i Salzburg, när jag studerade för Polarpristagaren Nikolaus Harnoncourt. Så på 1980- och 90-talen gjorde jag läromedel för SKS/Gehrmans förlag som bl.a. handlade om hur man spelade och sjöng på 16- och 1700-talen, ett ämne som jag förresten doktorerade i vid Göteborgs universitet 1991.

– Det var böcker. Varför har det blivit multimediala läromedel i stället?

– Det började med programserien retro.nu i Sveriges Radio, som senare resulterade i boken och Cd:n retro.nu. Serien handlar om nya perspektiv på musik och musikhistoria, och ledde indirekt till SVT-serien Kassiska Typer. Många lärare ville använda programmen, men fick nej av upphovsrättsliga skäl. Arbetet med radio/TV lärde mig att ljud och bild är överlägset det skrivna ordet när det handlar om musik. Sedan handlar det naturligtvis om teknik. Tack vare digital produktionsteknik och internet blev det möjligt att producera och distribuera multime- diala läromedel utan tunga ekonomiska investeringar.

– Vad är fördelen med multimediala läromedel?

– Man lär med alla sinnen, och eftersom musik "låter" är multimedia överlägset. Det behövs mer än ord när det handlar om musik. Vem kan förklara skillnaden mellan dur och moll med bara ord? Eller förklara hur färgen gul ser ut för någon som inte redan vet det?

Jag tycker att skolan har blivit alltför teoretiserad och fixerad vid det skrivna ordet. Skrivspråk har naturligtvis sin plats, men bild och ljud är många gånger effektivare än text, t.ex. när man ska förklara större komplexa och abstrakta sammanhang. Skolan verkar ha svårt att ta till sig det faktum att tack vare internet är dagens ungdomar oerhört snabba och skickliga på att tolka ljud och bild. Den kompetensen ska naturligtvis tillvaratas!

Och så har vi fått positiv respons från dyslektiska elever, som sagt att det är roligt att äntligen få en chans att lära sig saker på samma villkor som sina kompisar som har lättare för läsförståelse.

– Hur går det till att ta fram en produktion?

– Alla produktioner utgår från egen undervisningserfarenhet. Inte bara min egen utan även min kollega Anne Johanssons erfarenhet. Anne jobbar som musiklärare sedan 25 år och använder våra produktioner dagligen. Så de stäms kontinuerligt av mot verkligheten. Anne ansvarar dessutom för att produktionerna anpassas till aktuella kursplaner. Vi är också noga med att produktionerna är lätta att

användas i ämnesintegrerat arbete.

– De första Kulturkapital-produktionerna var musikhistoriebaserade. Varför?

– För att det var där uppdateringsbehovet var som störst. Gamla historiska sanningar ifrågasätts ju på löpande band av forsk- ningen, och självklart ska det nya in i skolan så snabbt det bara går. Det mesta jag lärde mig under min egen studietid är inaktuellt.

Det var varken de gamla grekerna eller medeltidens munkar som lade grunden för nutidens musik och musikteori. Det skedde långt tidigare i Mellan- östern (!).

Ambitionen med de musikhistoriebaserade produktionerna är alltså att göra ny kunskap tillgänglig för skolan, och ämnet meningsfullare. Tanken är att läraren uppdaterar sig själv genom att titta igenom filmer och läsa lärarhandledningar. De flesta lärare delar ut bifogade faktahäften och låter eleverna se filmerna, antingen på lektionstid eller så lägger man upp filmerna på skolans hemsida så eleverna kan titta när de vill.

I materialet ingår utvärderingsfrågor för olika nivåer. En del tror att man måste vara väldigt kunnig för att använda våra produk- tioner. I själva verket är det tvärtom – de kan användas av vem som helst. Allt ingår – det krävs ingen särskild förkunskap.

– Men är musikhistoria verkligen viktigt?

– Det beror på. Jag tycker inte att traditionell tonsättarhistoria hör hemma i skolan. Den bygger ju på synsätt från en tid när etablissemanget hävdade att musikhistorien skapats av vita kristna män som skrivit noter. Musikens historia är ju så oändligt mycket rikare och mer mångfacetterad än så. Den inrymmer ju all slags musik skapad av män och kvinnor med olika religiös, geografisk och social bakgrund. Precis som nutidens musikliv. All musik har faktiskt samma historia, på samma sätt som en börshaj och en uteliggare är del av samma historia.

Jag anser att en bred kulturhistoriskt baserad musikhistoria är viktig, bl.a. för att musik alltid återspeglar det samhälle den tillkommit i. När man börjar tänka i sådana banor får man nyck- eln till varför nutidens musikliv ser ut som det gör och till varför man lyssnar på viss musik. Det blir lättare att förstå sig själv och sin egen tid – för mig är det poängen med all historia.

– Serien "Praktisk musikteori" handlar om musiklära, ackordlära och musikskapande. Varför? Det finns ju redan gott om läroböcker?

– Det stämmer. Den utlösande faktorn var att mina döttrar gick på ett välrenommerat musikgymnasium. De fick bra musikbetyg utan att egentligen kunna grunderna i vårt musikspråk.

Jag skyller inte på skolan, men det verkar vara ganska vanligt att man går ut med höga musikbetyg trots bristfälliga kunskaper.

Det 135 år gamla klassiska systemet har ersatts av varianter av Berklee-systemet. Men hur modernt är det? Det bygger ju på Schillingers 80 år gamla teorier om automatiserat musikskapande, som
i Berklee-versionen egentligen bara är adekvat för traditionell jazz- och filmmusik. Inget ont om jazz, men dess grundspråk är 100 år gammalt – en förfärligt lång tid i musiksammanhang.

Systemet kan säkert fungera utmärkt i jazz, men är ineffektivt och överteoretiskt för moder- nare musik. Min erfarenhet är att både lärare och elever tycker att systemet är avskräckande och får musikskapande att framstå som krångligare än vad det är.

– Vad är speciellt med Praktisk Musikteori?

– Det är en uppdaterad variant av en praktisk metod som användes fram till 1800-talet för att lära unga människor improvisera och göra egen musik. Metoden kallades "partimento" och användes av bl.a. Vivaldi, Mozart och Haydn. De lärde sig att göra musik genom att lyssna och härma, på samma sätt som man lär sig modersmålet. Man lärde sig ackord, formler och modeller utantill, som med tiden kom att ligga till grund för eget skapande. Noter användes mest som pedagogiskt verktyg. Memorering och improvisation stod i centrum, som när man lär sig prata.

Metoden kom ur bruk när klassisk musikkultur slog igenom på 1800-talet och klassiska ideal blev domi- nerande. Klassiska musiker skulle inte göra egen musik, utan spela andras musik efter noter. Dessutom var det på 1800-talet som läsande, skrivande och teoretiserande bör- jade dominera musikutbildning. Teoretisk harmonilära, som förresten kan liknas vid korsordslösning, fick ersätta praktiskt spel.

Praktisk musikteori försöker återanknyta till äldre icke-teoretiska metoder, med fokus på praktik och skapande. Den som använder Praktisk musikteori I-II lär sig hur saker och ting låter via filmer/ljudfiler om den inte har möjlighet att spela eller sjunga själv.

– Vilka förkunskaper krävs?

– Om man börjar med del I krävs inga särskilda förkunskaper. Den används av såväl mellanstadieskolor som högskolor. Flera kulturskolor har materialet på sina hemsidor för självstudier.

– Hur ser framtidsplanerna ut?

– I september släpps den första produktionen där partimentometoden implementerats fullt ut. Arbetsnamnet är "Blues-metoden". Materialet testas just nu. Dessutom producerar vi interaktiva övningar. Den första produktionen innehåller intervall-träning, som både kan användas i klassundervisning och för individuell träning. Aktiv lyssning är en ny produkt som inte kräver några förkunska- per, utan syftar till att lära elever att lyssna. Vi ska dessutom börja översätta produktioner för den engelsktalande marknaden

– Allra sist. Varför är musikämnet viktigt?

– Det äldsta beviset för att människan hållit på med musik är en ca 45000 år gammal flöjt. Musik verkar vara ett av människans äldsta kommunikationsmedel och mest centrala glädjeämnen, betydligt äldre än exempelvis talspråk .Det säger sig självt att musik är viktigt för människan, och därför ett viktigt skolämne.

Sist i vårt samtal gör Gunno Klingfors en kommentar om dagens konsumtionssamhälle och de allra äldsta grottfynden som utöver instrument även kan innehålla smycken och sexleksaker.

– Med tanke på att det i en modern galleria finns musik, "sex" och utsmyckning måste man fråga sig om människan alls har förändrats de senaste 45000 åren?