– Vilka har varit de största hindren
på vägen att bygga en ny musikinstitution?
– Den största svårigheten var att jämka med arkitekten. Att våga lägga sig i byggprocessen är väldigt viktigt. Arkitekten ville t.ex. ha stora fönster och annan planlösning än vad som ur musikundervisningsperspektiv
är lämpligt.

Vi har lyckats få musiksalarna att ligga på längden så att det blir ”nära” till både oss lärare och eleverna, om du förstår. Oftast är ju musiksalarna långsmala på längden, vi har salar som är långsmala på bredden. Planeringsarbetet tog mycket tid. Men det gäller att försöka vara med så mycket som möjligt och som sagt våga lägga näsan i blöt. Åtskilliga möten med akustiker och byggledare har också präglat arbetsprocessen. Men nu har vi flytande golv, suverän dämpning i väggarna mellan salarna och ett kablage som ligger i väggar och golv, få synliga sladdar… Härligt!

– Något som ni är missnöjda med?
– Det mesta är som sagt bra, men ventilationen är tveksam. Vår ventilation är tyvärr sammankopplad med övrig ventilation i byggnaden, och det märks speciellt vid varmare temperaturer, luftkvaliteten kunde varit bättre.

– Hur är det ljudmässigt i salarna?
Du skrev ju för ett tag sedan en uppsats
om tinnitus och hörselproblem
hos musiklärare, så jag antar att lärare
och elever inte har några märkbara
trötthetssympton efter genomförd
musikundervisning?
– Att vara lärare i musik och musikelev
är som du vet energikrävande och kan
vara tröttande, så visst blir man trött
efter en arbetsvecka. Men vi har som
sagt försökt beakta de ljudmässiga konsekvenserna av musikundervisning så gott det går. En sak att tänka på är att
ha textilstolar med dämpade stolsben,
liksom att ha dämpande akustikplattor
i taken. Det borde förresten vara
en självklarhet i varje musiksal i hela
landet.

– Har lärarrollen förändrats tycker du sedan ni fått den nya institutionen?
– Definitivt! För samtliga musiklärare har det inneburit en stor förändring. Nu har vi allt framme, om du förstår, och vi styr det mesta från mediabordet. Att ha allting anslutet till huvudströmbrytare i salen är tidsbesparande. Mickarna är uppkopplade, förstärkarna står redo, de digitala trumseten finns där.

– Något du är missnöjd med?
– Ja, det skulle väl vara att de stora fönsterna medför en hel del ljusinsläpp. Det är visserligen ingen insyn, med de tar ju upp yta. Vi har löst det genom att hänga 24 gitarrer på en kraftig balk, som går längs hela fönsterväggen.

– Ja, och så finns det en stor scen i direkt anslutning till institutionen, en scen som vetter ut mot en samlingslokal, som också fungerar som matsal. Berätta!
– Det är vår stolthet. Den fungerar som konsertscen men vi använder den också
när eleverna presenterar sina interna projekt. Det finns en flyttbar helt ljudisolerande
blockvägg ut mot matsalen så vi kan använda scenen även om det förekommer aktiviteter i matsalen. Vi har en fullständig ensembleutrustning på scenen, så vi behöver inte flytta
några instrument eller förstärkare närvi skall använda den, instrumenten finns redan där. Vad gäller scenen så hade vi otrolig hjälp av vår leverantör av musikutrustning som nästan fungerade som projektledare.

– Tips till musiklärare som står i färd med att göra om eller bygga nytt?
– Ja, det är som sagt, att försöka vara med hela vägen, arkitekter vet väldigt lite, och man måste våga lägga sig i, och sist men inte minst ta hjälp av expertis när du känner dig det minsta okunnig!

 

Skriv upp på tavlan vad som ska göras under lektionen och skriv en sluttid. Dela upp informationen i underrubriker
och ha gärna bildstöd. Det kan räcka med streckgubbar som sitter eller står, ett öra, en penna eller en mikrofon. Stryk över
eller sudda bort allt eftersom ni är klara med de olika momenten. Det kräver lite övning och disciplin för dig, men du har allt att vinna.


Tänk på din planerade lektion utifrån att det ska finnas något för de elever som siktar på högt betyg, och för de som knappt orkar vara i rummet. Om de svagaste eleverna känner att de hanterar situationen, och kanske rentav lyckas, så kommer de att vara på din sida och bidra till en trevlig lektion. Det är ju först när lektionerna är trevliga som du kommer
kunna undervisa på riktigt.
På några av gitarrerna har jag satt på färgade klistermärken som visar hur ackorden ska tas. Det finns alltid några elever som väljer dessa för att de tycker att grepptabellerna är svåra att förstå. När vi börjar med ackordspel på gitarr så sitter vi alla tillsammans i ring och jag pekar med foten på lappar med ackorden vi ska byta mellan. Lapparna har samma färger som prickarna på gitarrerna. Vår speciella elev kanske bara siktar på att kunna två ackord medan någon annan kan byta mellan allihop och nu koncentrerar sig på rytmiseringar med högerhanden. De runda små klistermärkena jag använder finns att köpa i bokaffären och funkar bra på både elbas, cello, fiol och piano eftersom det inte blir några klosterrester när man tar bort dem.
På piano och keyboard brukar jag sätta väldigt små färgade pappersbitar med en pytteliten häftmassa. På piano försöker jag att få dem att läsa av ackorden från ett papper, men när någon är riktigt omotiverad eller inte klarar av det så tar jag fram mina små färgade lappar som sitter redo på ett laminerat papper i min pärm. Dessa är väldigt lätta att
ta bort efter lektionen.
När jag skriver ut tabulatur så gör jag den mörka E-strängen tjockare än de andra för att förtydliga för de som har svårt att läsa tabulatur. När jag börjar med tabulaturläsning ritar jag upp tabulaturen på tavlan och låter dem spela i stor grupp.
Jag gör en parantes runt några toner eller fraser, där de som vill kan ta en paus. På så vis kan eleverna ta sig igenom en alldeles för svår låt redan första lektionen, och känna sig nöjda med sin insats. Jag står vid tavlan och pekar på tabulaturen och sjunger siffrorna. Jag har även kopior på samma låt så de som vill och behöver kan ha ett papper i knät. Det blir ju så stor rörelse med huvudet att kolla vänsterhanden, högerhanden och sedan tavlan.
När vi ska lyssna på klassisk musik låter jag ibland eleverna dansa med sidenband på pinne eller med tunna schalar för att underlätta för de som inte kan ta till sig information om de tvingas sitta still länge. Sidenbanden funkar utmärkt ända upp till årskurs 9. Under historiepassen brukar tavlan fyllas med ord och årtal, men även med streckgubbar och
andra enkla bilder.
Vid ensemblespel eller andra grupparbeten är jag noga med att kolla de tänkta grupp-indelningarna med klassens mentor innan. Ibland har de färdiga basgrupper som de använder i andra ämnen med. Det är viktigt att inte någon blir bortvald när eleverna grupperar sig själva. Sådana ärr har jag själv tyvärr varit med och skapat när jag inte
tänkt till i förväg.
Mina anpassningar har tagit lång tid för mig att skapa och är fortfarande under ständig omarbetning. Det kommer ju nya härliga elever varje år. De kan ibland ha en tuff fasad men där inne finns ett kreativt musikaliskt barn som behöver få komma fram. Alla elever ska få möjlighet att glänsa och känna stolthet över sin egen förmåga. Visst blir jag glad och stolt
över de duktiga som spelar på avslutningen, men jag kan bli ännu gladare när en viss elev stannar kvar i klassrummet hela lektionen och dörren stängs mjukt och fint när hen går. Då gör jag segergest för mig själv.
Jag tror att vårt jobb blir roligare och mer givande om vi gör segergest och berömmer oss själva för de där ”små” segrarna i vardagen. De där segrarna bär jag med mig hela veckan när jag går runt och förbereder för nästa klass och försöker fylla igen fallgropar. Det är alla de där utmaningarna och segrarna som gör att jag älskar mitt underbara jobb. Fortsätt
kämpa i vardagen kollegor! Skyffla igen fallgropar, klappa dig själv på axeln och gör massor med segergester varje vecka.