Kvarnbyskolan - modellskola?

– Vilka har varit de största hindren
på vägen att bygga en ny musikinstitution?
– Den största svårigheten var att jämka med arkitekten. Att våga lägga sig i byggprocessen är väldigt viktigt. Arkitekten ville t.ex. ha stora fönster och annan planlösning än vad som ur musikundervisningsperspektiv
är lämpligt.

Vi har lyckats få musiksalarna att ligga på längden så att det blir ”nära” till både oss lärare och eleverna, om du förstår. Oftast är ju musiksalarna långsmala på längden, vi har salar som är långsmala på bredden. Planeringsarbetet tog mycket tid. Men det gäller att försöka vara med så mycket som möjligt och som sagt våga lägga näsan i blöt. Åtskilliga möten med akustiker och byggledare har också präglat arbetsprocessen. Men nu har vi flytande golv, suverän dämpning i väggarna mellan salarna och ett kablage som ligger i väggar och golv, få synliga sladdar… Härligt!

– Något som ni är missnöjda med?
– Det mesta är som sagt bra, men ventilationen är tveksam. Vår ventilation är tyvärr sammankopplad med övrig ventilation i byggnaden, och det märks speciellt vid varmare temperaturer, luftkvaliteten kunde varit bättre.

– Hur är det ljudmässigt i salarna?
Du skrev ju för ett tag sedan en uppsats
om tinnitus och hörselproblem
hos musiklärare, så jag antar att lärare
och elever inte har några märkbara
trötthetssympton efter genomförd
musikundervisning?
– Att vara lärare i musik och musikelev
är som du vet energikrävande och kan
vara tröttande, så visst blir man trött
efter en arbetsvecka. Men vi har som
sagt försökt beakta de ljudmässiga konsekvenserna av musikundervisning så gott det går. En sak att tänka på är att
ha textilstolar med dämpade stolsben,
liksom att ha dämpande akustikplattor
i taken. Det borde förresten vara
en självklarhet i varje musiksal i hela
landet.

– Har lärarrollen förändrats tycker du sedan ni fått den nya institutionen?
– Definitivt! För samtliga musiklärare har det inneburit en stor förändring. Nu har vi allt framme, om du förstår, och vi styr det mesta från mediabordet. Att ha allting anslutet till huvudströmbrytare i salen är tidsbesparande. Mickarna är uppkopplade, förstärkarna står redo, de digitala trumseten finns där.

– Något du är missnöjd med?
– Ja, det skulle väl vara att de stora fönsterna medför en hel del ljusinsläpp. Det är visserligen ingen insyn, med de tar ju upp yta. Vi har löst det genom att hänga 24 gitarrer på en kraftig balk, som går längs hela fönsterväggen.

– Ja, och så finns det en stor scen i direkt anslutning till institutionen, en scen som vetter ut mot en samlingslokal, som också fungerar som matsal. Berätta!
– Det är vår stolthet. Den fungerar som konsertscen men vi använder den också
när eleverna presenterar sina interna projekt. Det finns en flyttbar helt ljudisolerande
blockvägg ut mot matsalen så vi kan använda scenen även om det förekommer aktiviteter i matsalen. Vi har en fullständig ensembleutrustning på scenen, så vi behöver inte flytta
några instrument eller förstärkare närvi skall använda den, instrumenten finns redan där. Vad gäller scenen så hade vi otrolig hjälp av vår leverantör av musikutrustning som nästan fungerade som projektledare.

– Tips till musiklärare som står i färd med att göra om eller bygga nytt?
– Ja, det är som sagt, att försöka vara med hela vägen, arkitekter vet väldigt lite, och man måste våga lägga sig i, och sist men inte minst ta hjälp av expertis när du känner dig det minsta okunnig!