Dags att lira

I texten presenterar Patrik Andersson sig själv och tankarna bakom boken "Dags att lira". Tidningen Musikläraren återkommer med en recension i vårens nummer. 

Jag heter Patrik Andersson och min musikaliska bakgrund sträcker sig från när jag var 10 år och började spela trombon i Sundsvalls Kulturskola vilket senare skulle leda till studier på Musikhögskolan i Piteå. Under de år jag hittills varit verksam har jag undervisat i allt från en uppsjö av olika instrument i kultur-skolan till storband till symfoniorkester till klass undervisning i grundskolan.

Jag har haft två utgångspunkter för Dags att lira. Den ena är att det måste vara tydligt för eleven vad uppgiften går ut på, det skall vara tydligt om eleven har klarat uppgiften och det måste vara tydligt för eleven vad den behöver förbättra och framförallt HUR den skall öva på det.

Den andra är att det måste finnas en enkel och gripbar vision av vad undervisningen skall leda till, rent konkret, i slutändan. Många elever kommer aldrig mer att möta musik efter att de slutat åk 9, därför är det viktigt att det får kött på benen för att kunna odla sitt musikintresse och fortsätta studera på egen hand ifall de så önskar. Målet jag ser framför mig är att elever åtminstone skall klara av att ta fram ackord på någon poplåt de gillar och förstå hur de kan ta ackorden på olika instrument, förstå hur musikens form är uppbyggd samt andra byggstenar, både praktiska och teoretiska, för att kunna efterlikna originalet..........

Jag hoppas att boken skall underlätta undervisningen för nya musiklärare och kanske ge lite ny inspiration till de lärare som jobbat i flera år. Det går att arbeta med vissa delar i boken om man inte vill köra ”hela paketet” och det går även att ta kapitlen i en annan ordning om man så önskar. Även om boken har en helhet och röd tråd igenom sig fungerar det även att se den som ett smörgåsbord där man kan plocka just det man själv vill..........

Jag önskar även en debatt om vad egentligen som rent konkret skall ingå i undervisningen och vilka krav som är rimliga att ställa för ett visst betyg. Att ”ta ackord med gott flyt” kan tolkas på väldigt många sätt och risken är att undervisningen kan bli väldigt spretig beroende på var i landet vi är eller hur mycket den enskilda skolan vill satsa på musikämnet. Att vara lite specifik som tex hur många ackord? I vilket tempo? Hur svår tonart? Skall ackorden vara
färgade eller räcker det med dur och moll? Allt det här är frågor som idag varje enskild lärare får ställa sig och tolka efter eget huvud. Jag efterlyser en nationell standard.

Patrik Andersson