Musiken gör skillnad!

Han ville inte vakna från koman – min elev, så lugnt och stilla somnade han. Begravningen gjorde ont – jag och hans klasskamrater ville inte förstå att han inte finns här hos oss längre. Vi mindes honom till bildspel där i kyrkan och ur högtalarna strömmade hans favoritmusik; Hejsan morsan...., Sån´t är livet bland många andra. Musiken betydde mycket för honom både i ljusa och mörka stunder. Han kände närhet till musiken och musiken kände honom.

Musik skapar betydelse i en värld, som kan vara kaotisk och underbar på en och samma gång. Förra veckan när jag hade läxförhör på hårdrock, glamrock och punk, så lät jag eleverna skriva om vilken av dessa tre stilar de gillar bäst och varför. En av tjejerna skrev och skrev....och skrev. Idag frågade hon mig med glödande ögon om jag hade läst! Skamset skakade jag på huvudet: - Nä, jag har inte hunnit ännu....., men jag ska, så snart jag hinner.... Jag inser att hon har hämtat orden från sitt inre. Någon av dessa tre musikstilar har betytt/betyder något extra för just henne.

På torsdag ska min kandidat, Alexander, ha en första musikhistorielektion med en av mina nior. Vad tänker han nu? Hur ska han tackla musikens uppkomst och människors behov av musik i olika former under olika tidsperioder? Det är så spännande tycker jag själv – att fundera ikring de starka krafter som finns hos detta urgamla sätt att kommunicera. Jag tror säkert att Alexander har egna drömmar och visioner om vad han vill uppnå på de lektioner han ska hålla i – och tur är ju det! Tänk alla tankar jag själv har haft inför alla de lektionspass jag har haft. Som nybakad lärare strävade jag så hårt efter att göra alla lektioner fiffiga, roliga, intressanta, engagerade och samtidigt lärorika att jag ibland nästan snubblade på mållinjen. Besviken blev jag förstås också när allt det där som jag hade tänkt inte blev riktigt så som jag hade tänkt mig. Det går aldrig att bestämma vad någon annan ska tycka om och det är precis så med musiken som med allt annat att smaken är som baken.... Det råder dock förbud i mitt klassrum på att ropa NEJ! När någon annan föreslår musik som vi ska spela eller sjunga, för alla bör få ha sin egna inre upplevelse i fred.

Jag vill gärna tala om för Alexander och alla andra blivande musiklärare att de aldrig ska ge upp. Det är kanske lätt att tappa lust och glädje ibland när lektionsplaneringen får stryka på foten för allt annat i detta jobb som ”stjäl” ens tid. Ständigt är man jagad av sitt sociala engagemang för alla elever och deras föräldrar, ständigt löser man konflikter, skriver åtgärdsprogram och suckar över alla assistenter som plockats bort från skolan. Vart tar den kreativa tiden vägen? Musik betyder något – därför får vi inte förtröttas. Musik gör skillnad i våra liv och därför lider jag med alla de kommande gymnasieelever som kommer att mista sin musikundervisning. Tacka alla ni; organisationer och enskilda musiklärare som skrev till Utbildningsdepartementet och protesterade! Utan vårt engagemang blir det platt ingenting – tingeling.

Musiken har alltid funnits nära mig också; uppvuxen i en familj med stort musikintresse och mycket musicerande. Jag kan inte låta bli att tänka att min pappa, som tyvärr gick bort för några år sedan, nu ändå sitter förnöjd på ett moln i himlen med ”fio-lio-lio-lej”, dragspel och flöjt och sjunger för full hals med sin vackra stämma. Kanske träffar han min elev och aldrig någonsin släpper de taget om det som är deras musik!

Krönika av Kristina Stenborg