Snart är det Lucia!

Jo, jag vet nog att det bara är ett ögonblick sedan vi hade sommaravslutning och såg fram emot allt härligt som hägrade med sommaren.  Jag vet också att plötsligt, när man som minst anar det, så är det snart Lucia! Min sommar började i Syracusa, så jag hade möjlighet att börja tänka redan då. Med stor vördnad trampade jag den mark Lucia själv hade trampat. Jag är ju ändå musiklärare! Blanka gatstenar vid Piazza Duomi, den magnifika barockkatedralen där det med stora bokstäver präntats St:a Lucia gav mig historiens vingslag. Jag följde Lucias spår och hamnade i den kyrka där hon ligger begravd. Tanken hisnade när känslan av henne blev  stark. Det är ju så länge sedan hon verkligen levde, men när jag såg den vita marmorstatyn av den döda Lucia innanför en glasruta i altaret greps jag  av hennes martyrskap och fascinerades av  hennes minne som fortfarande lever vidare  hos oss i den höga nord, såväl som i Syracusa.  Ljusen i håret sägs dock inte komma ifrån Lucia själv( även om hon enligt legenden hade ljus fastsatta på huvudet för att kunna bära med sig mat och andra förnödenheter till de fattiga nere i katakomberna), utan ifrån vårt julianska arv, som uppmanar oss att göra mörker till ljus, d v s att lysa upp en mörk och kall årstid. Ja, det brukar sannerligen behövas.  Så om man nu  inte ska sjunga samma gamla sånger varje år, så gäller det i alla fall att komma igång med planeringen i tid, för ett, tu, tre….

Inspiration behövs i jobbet som musiklärare och vi hämtar säkert inspiration på många olika sätt. Det är ju inte så att all musik appellerar till mig, men jag kan ju inte bara använda mig av det som är bra enligt mitt eget tycke eller smak. För den delen kan jag inte heller alltid välja det som eleverna själva vill, men någonstans inom mig känns det viktigt att göra undervisningen så levande som möjligt. Varför ska man lyssna på eller spela en viss utvald musik, vad gör den intressant? Vem skrev den och varför det? Om jag inte lyckas levandegöra det för mig själv, så är det svårt att göra det levande för eleverna. Ibland lyckas jag, ibland går det mindre bra. Ett är dock säkert och det är att musiken är ett oerhört starkt uttrycksmedel. Med musiken kan man nå dit man aldrig annars kan nå, musik kan spela på känslosträngar som inget annat kan. Musiken känner inget själv, men den kan förstärka vår sorg, glädje, ilska…… Musiken är inget levande väsen, men lever ändå sitt eget liv! Ni som läser det här vet ju redan allt detta, för ni lever ju själva med och genom musiken! Så även om sommaren snart är över och ”det stora vemodet rullar in” när höstmörkret närmar sig, så hoppas jag att ni också längtar efter att förkovra er själva och era elever med mer musik i alla dess former.

Framför allt; glöm nu inte att leta fram nya härliga luciasånger i god tid. Innan vi hinner blinka……

En givande hösttermin önskar jag er alla;

Kristina Stenborg, er ordförande