Att stå på barrikaderna!

”Musiken är djupt förankrad i människan och genomsyrar i rika och varierande former alla kulturer. Musik förenar och engagerar tanke och känsla på ett direkt och omedelbart sätt.”

Visst känner du väl igen de inledande raderna i syftestexten till kursplanen i musik. Överallt arbetas det nu med att implementera de nya riktlinjer som gäller för den svenska skolan.  Intentionen har varit att göra alla kursplaner mer tydliga och det tycker jag att de till stor del har lyckats med. Sedan kommer man nog aldrig ifrån att det kommer att finns en del olika tolkningar i alla fall. Nu gäller det i vilket fall för Sveriges alla kommuner och skolledare att se till att man får så kommungemensamma tolkningar som möjligt. Vad betyder det t ex att:” Eleven kan föra enkla/utvecklade eller välutvecklade resonemang om eget och andras musicerande.? Eller hur bedömer man bäst elevens förmåga att spela med relativt god timing?

Matriser ligger också i tiden och arbete med matriser och kursplan har nu äntligen sammanfört oss musiklärare inom den kommun där jag arbetar – nämligen Kungsbacka. Det är verkligen mycket trevligt, tycker jag! Att vi sedan tvingats arbeta fram olika former av matriser för att slutligen hamna i exakt samma språk som finns i de nya kurskraven har varit en liten resa att göra…..   Arbetet har i alla fall haft och har det goda med sig att vi blir ordentligt insatta i vad eleverna förväntas lära sig, så det känns verkligen inte förgäves! I Kungsbacka har vi 3-5- och 6-9-skolor, vilket gör att vi måste lusläsa det centrala innehållet för år 4-6 och sedan se till att fördela vad vi ska göra i de olika årskurserna. Vad förväntar vi oss, vi som har år 6, att de ska kunna när de kommer till oss och vad ska vår egen undervisning innehålla? Det blir ju vi som står för den avgörande bedömningen – förhoppningsvis då vägledda av väl ifyllda matriser från tidigare år. Det känns som ett stort ansvar att betygssätta eleverna redan från 6:an!

Bedömda blir vi ju själva också – hela tiden. Ibland blir jag ganska trött på det. Polemiken som riktas mot hela Sveriges lärarkår är alltför ofta ensidig och t o m illvillig. Visst är det väl bra att vi har kritiska ögon riktade mot oss, men jag önskar också att den stora allmänheten ska kunna hysa ett stort förtroende för oss. Hur är det möjligt att skapa ett gott lärandeklimat med en så hunsad yrkeskår?  Att lyfta lärares status, eller lärandets status låter sig säkert inte göras hur som helst – även om det nu införs en lärarlegitimation. Jag önskar förresten innerligt att de lärare – och elever (!) som  hängs ut i ”Klass 9 A” på TV ska landa med fötterna på mattan – som så tydligt ryckts undan från deras fötter inför hela svenska folket. Superpedagogerna har säkert superkvalitéer och kan lyfta en elev från IG till MVG på ett par timmar, men är det verkligen så suveränt superfantastiskt att peka på de brister som finns hos lärare och elever på detta offentliga vis? Kanske borde man i stället lyfta alla trötta, stenhårt arbetande lärare och elever som trots allt gör stordåd varje dag i den svenska skolan!

Det är nog inte givet att alla passar in i bilden att vara goda pedagoger – men de flesta har nog intentioner om att vara den goda läraren, som lyckas både med att hålla ordning och förmedla kunskap på bästa sätt! Jag hoppas att vi snart får lugn och ro i skolans värld – att jobba professionellt och målmedvetet för alla elevers bästa. Då menar jag verkligen inte att vi ska stagnera och aldrig tänka nytt. Att tänka nytt och våga göra det är en förutsättning för att vi ska nå målen. När ropen skalla från alla håll om: ”mer ordning, formativ kontra summativ bedömning, matriser, tydligare målbeskrivningar, mer katederundervisning” – ja, då ska vi finnas med; pröva och förkasta så kreativt som möjligt! Vi måste stå längst fram på barrikaderna och med stor klokhet göra det som vi anser är bäst för våra elever – kort sagt det vi försöker göra hela tiden.

Nu nalkas våren! Det är härligt! Kommer det att våras även för oss? Ja, det måste vi tro. Lika varsamt som vi plockar de första vårblommorna, lika varsamt ska vi hålla framtidens generationer i våra händer! Hoppas att tydligare kursplaner och kriterier kommer att hjälpa oss med det.

Vårhälsningar från er ordförande, Kristina Stenborg