När stora starka män gråter

Det är inte första gången det lilla fiskesamhället drabbas av drunkningsdöden, men nu har det hänt igen. Havet ger och havet tar. Bara några dagar efter händelsen sjunger vi där med den vokalensemble jag är med i. En liten bit in i programmet ser jag plötsligt hur en stor, skäggig man i rutig flanellskjorta förstulet torkar sig i ögonvrårna. En stund senare är det uppenbart  att det är fler som gråter. Jag får svårt att hålla tårarna tillbaka och sångrösten vill klumpa sig i halsen. För att klara mitt sånguppdrag tar jag sikte på deras hårfästen. Visst förstår jag att de inte gråter för att vi sjunger vackert. De gråter för den de har mist, över livets förgänglighet. I sorgen och saknaden får musiken skänka tröst, men också bli den isbrytare som får den störste och starkaste att släppa taget och våga låta tårarna trilla.  Musiken har kraft!

Ett par veckor tidigare flanerar jag i gamla sta´n i Alghero på Sardinien tillsammans med ett par av mina familjemedlemmar – när vi plötsligt hör ett riktigt svänggäng. En stor skara har samlats, men vi banar oss väg. Vi vill också se och höra. Två vuxna och fyra barn spelar så att hela torget gungar. I gamla jazzcovers spritter tonerna flödigt från deras instrument. Barnen är ca 10-12 år gamla, men beter sig som redan världsvana artister.  Med stor självklarhet går de fram en i taget och improviserar sina solon så att vi åhörare fullständigt tappar hakan. Alla toner kanske inte sitter exakt där de ska, men det är ändå så bra och med stor musikalitet. Hjärtat blir breddfullt av lycka plötsligt. Så här ska det ju vara. Musik ska beröra, få hjärtan att klappa och människor att ta till gråten.

Vi kanske tror ibland att bara det perfekta kan ge oss den rätta upplevelsen. När man har spelat in de stora artisterna i studio och rensat och städat bort det som blir fel eller falskt, men för mig är det så att musik i stunden kan beröra ännu mer. Den händer just då, den är på riktigt! Vem kan förklara den energikick publiken får när de lyssnar på t ex Håkan Hellström, The Hives eller Timbuktu? En ung man jag känner är drabbad av Beethoven! Med stor frenesi har han lärt sig hans pianokonserter på gehör, samlat filmer om honom, både dokumentärer och fiktion och har en app i sin Ipod där man kan läsa hans biografi. Vad händer i  kroppen och i huvudet när musiken slår an de rätta strängarna? Vi kommer aldrig att tycka lika, eller drabbas på samma sätt. Din upplevelse kan aldrig bli min eller vice versa, men vem vågar förneka att musiken har betydelse i våra liv? Musiken är ett levande väsen! Den drabbar oss på olika sätt vare sig vi vill eller inte, när som helst och hur som helst. Redan de gamla grekerna…. Platon och de andra  förstod att människan bör fostras med musik för att bli en god samhällsmedborgare. Kanske sa de: -Det ska krökas i tid, det som krokigt ska bli?!

Musiken måste få ta plats! Därför uppmanar jag er alla att sträcka upp er torsdagen den 6:e oktober och delta i UPPRORET för halvklass! Ge eleverna det de behöver!

Sensommarhälsningar från er ordförande

Kristina Stenborg

Etiketter: krönika