Att vara lojal

Jag undrar så över hur det har gått för er ute i landet med vårt Upprop! Blev ni bemötta på det sätt ni förväntade? Tog era rektorer er på allvar, eller viftade de undan det som mindre viktigt? Vad tyckte era elever – och deras föräldrar?

Själv har jag två rektorer, varav den ene ifrågasatte min lojalitet mot skolan och eleverna, men så förväxlade han hela tiden ordet upprop med uppror också …. Den andre rektorn befinner sig mer på min planhalva, d v s han förstår varför vi kämpar. Han är insatt i de nya kursplanerna och vet vad vi har att göra i musikämnet. Jag undrar i mitt stilla sinne hur jag skulle kunna vara illojal mot min skola och mina elever genom att kämpa för elevernas rätt att få en rättvis bedömning. Som ordförande för MR måste jag naturligtvis stå upp för det jag tror på – inte bara för min skull, utan även för alla er andra musiklärare som mer eller mindre utför små hjältedåd där ute i vårt avlånga land varje vecka.

Vi kan också vända på frågan om lojalitet. Vem vågar vara lojal mot oss musiklärare? Äger vi rätt att ropa högt när något är fel, eller inte fungerar? Får vi tycka och tänka i kring vårt ämne? I ett demokratiskt samhälle måste vi självklart få ha synpunkter på det innehåll skolverket säger att vi ska genomföra, eller rättare sagt på de förutsättningar vi har för att genomföra det. Jag tillhör den skara som anser att det är bra med höga krav i ämnet, att det är fantastiskt att eleverna ska få en grundlig utbildning i musik redan i grundskolan. Samtidigt måste det relateras till den verklighet vi har. Jag borde slippa läsa brev från förtvivlade musiklärare som har gått in i väggen, som har gått ner i tjänst, som ligger sömnlösa, eller som är ljudtrötta. Till alla er som hör av er vill jag säga att ni har mina fulla sympatier och till alla er som har en väl fungerande musikundervisning i mindre grupper, utrymme i tjänsten för Lucia, avslutningar etc vill jag påminna om att vi också behöver höra från er. Berätta om hur ni har gjort för att få de villkor ni har!

Mina elever skrev gladeligen på listorna – särskilt i de klasser där jag har helklass. De skriver t o m inför utvecklingssamtalen att de önskar att de kunde slippa att vänta på hjälp så länge på lektionerna och att en lösning vore att dela klasserna. De vill visa vad de kan – även i musik.

Glöm inte att vi måste utgå från förutsättningarna i vårt ämne, utan att göra jämförelser med andra ämnen. De andra ämneslärarna får kämpa för sina ämnen! Titta på tiden vi har i ämnet, utrustning och ljudmiljö och ställ det mot kurskraven. Glöm aldrig att ni är proffs på ert ämne, att det är ni som kan tala om vilka förutsättningar som krävs för att eleverna ska nå målen. Vi musiklärare är en förhållandevis liten grupp i samhället. Just därför behöver vi stå enade – i lojalitet mot våra elever och mot oss själva. Vi är i alla fall rätt bra att ha nu när Lucia nalkas. Traditioner är viktigtJ Lusse lelle på er allihop!
Krönika av Kristina Stenborg