Med viss säkerhet

Jag önskar att jag kunde skriva den här krönikan med relativt god eller god förmåga, men i mitt huvud snurrar det av bedömningar, rättade noveller, utvecklingssamtal m m, så jag misstänker att innehållet kan bli mer eller mindre skruvat. Under de senaste veckorna har gränsen mellan arbete och fritid varit i det närmaste utsuddad. Både kvällar och helger har gått åt till att hinna ikapp.  Så när en av mina elever i 7:an frågade mig vad jag gjorde på fritiden när jag var i hans ålder, så fick jag säkert något nostalgiskt i blicken… Jo, jag spelade flera instrument, sjöng i kör, var scoutledare, spelade volleyboll , sydde kläder och lite till! Mina kollegor säger ibland att jag har en släng av ADHD, eftersom jag oftast har många bollar i luften samtidigt, men faktum är att det mest är jobbollar nu för tiden. På tal om ADHD, eller andra diagnoser hos våra elever, så är det stundtals en utmaning som pedagog att ge alla det de ska ha, nämligen en värdig skolgång. Framför allt behöver vi vara duktiga på att se deras diagnoser som en tillgång – inte tvärtom. En del av dessa elever är också de jag tagit närmast mitt hjärta under mina år som lärare. Det är ju bara det att skolans verksamhet inte alltid är gjord för att passa just de här barnen. Drömmen vore att istället anpassa skolan till var och en.

Nåväl, eleven lät sig inte nöjas med mitt svar, utan ville veta om jag var ute och röjde, kom hem full och så. Nej, det gjorde jag inte och nej, jag tycker inte att det är okej att man super sig full som 13-åring. Han hade svårt att släppa ämnet alkohol den här lektionen. Innan jag fick honom att träna och visa melodispel fick jag höra om röjarfest, farmors sönderslagna lampa och om hans problem med öronvax. Han ville prompt att jag skulle titta honom i örat och undrade också om han kunde få ta en teleplugg att peta sig med i örat. Sedan fick han jätteont i magen. Kanske inte så konstigt, eftersom han hällt i sig innehållet i två 1,5-litersflaskor coca-cola. Han klarade sitt melodispel med relativt god säkerhet, efter att jag hade hämtat tålamod någonstans från Första Moseboks historia. Att vara pedagog är att samspela och kommunicera om man vill nå resultat. Att ha en relation med eleven är förstås viktigt, men gode Gud, låt mig slippa öronvaxet!

Ja, det gäller att vara flexibel, förstås och att kunna improvisera i stunden. Ibland är improvisationen ofrivillig. En annan av mina elever, i 9:an, skulle visa mig melodispel på ”Nu grönskar det” . Han ville göra en god prestation och tittade på mig och bad om en kvarts träning ytterligare innan han visade upp för bedömning. Jag var inne någon gång när han tränade och märkte att jag fick rätta till det lite på slutet. Hektiskt röda rosor glödde på hans kinder. Han skulle klara det! När det väl blev dags för bedömning fanns det plötsligt några extra ”krusiduller” på melodin här och var. Han märkte det själv, så han tog om och tog om igen. Det blev lite ”spinning wheel” över det och till slut skrattade både han och jag så att vi nästan kiknade. Jag tänkte samtidigt att om Bach själv hade spelat sin melodi, så hade han säkerligen lagt till lite extra toner han också – som den improvisationens mästare han var. Det sa jag till eleven och berömde särskilt hans flit och energi. När han och kompisen en stund senare kom igång med att skriva ny text till Gubben Noak, så avslutade de den första versen med namnet Hjördis. - Nja, tvekade jag. Det sista ordet kan bara ha en stavelse annars stämmer det inte rytmiskt. Kanske kan man kalla det för improvisation, eller konstnärlig frihet? Eller så utförde de uppgiften med viss säkerhet bara. Ja, det är frågan!

Det är inte första gången jag relaterar till bedömning och kanske inte den sista heller. Jag kan bara konstatera att bedömning numera upptar en mycket stor del av mina tankar och min vardag. Tack och lov har jag roligt på vägen också. Det är ju inte bara viktigt med kommunikation, reflektion, improvisation. Lusten och glädjen att lära ut och lära in måste finnas med också. Till alla er trägna musiklärare där ute i landet önskar jag en lustfylld tillvaro mitt i allt bedömningsarbete och allt annat arbete runtikring.  Använd all er list ( eller Liszt), för att behålla er lust. Snart är det vår! /Krönika av Kristin Stenborg