Flippar ut

Jag bor i en IKT-kommun – vilket innebär att alla elever på min skola fått egna, bärbara datorer eller egna Ipads. Jag skulle ljuga om jag sa att det bara har inneburit frid och fröjd. Det är en del som återstår innan vi har hunnit så långt att vi har rutiner på alla områden för hur de ska skötas, hur alla lär sig program eller funktioner, sparar i mappar etc. Mer än en gång har jag mötts av elever med kraschade datorer, skrivarbeten som försvunnit och mer än en gång har jag bett elever stänga ner spel eller sociala medier. Dit hittar de ju även via sina mobiltelefoner, så klart. Ändå är det ett fantastiskt hjälpmedel i undervisningen om det hanteras rätt.

Vi hade en IKT-dag på vår skola – vi lärare, ledning och kontorspersonal. Så roligt har jag inte haft på länge. Plötsligt blev vi som ystra kalvar i hagen, kastade våra osynliga lärarcapér i grått och galopperade runt på skolan och skapade våra egna mer eller mindre lärorika filmer med hjälp av Imovie. I den gruppen som jag var med fick jag de andra att gå med på mitt illistigt förplanerade förslag om att göra en film om ”hur man skriver en låt”. Vi varvade bilder och text med filmklipp. Hemkunskapsläraren blev nerputtad vid ett keyboard för att demonstrera hur man sätter ihop olika ackord och bildläraren fick visa på gitarr. På slutet satte vi verkligen ihop en hastigt ihopknopad liten låt. I en annan grupp visade de hur man inte ska bete sig som elev. En av våra rektorer var riktigt busig och hoppade ut genom fönstret – för att en stund senare komma cyklandes i korridoren. Några av språklärarna gjorde en gymnastikfilm med ”köttbullehopp” och andra ekvilibristiska övningar, som fick oss andra att skratta oss hesa. För att ni inte ska bli oroliga och tro att jag jobbar på en riktig lekskola, så måste jag säga att det blev flera seriösa filmer också!

Själv fick jag blodad tand och har sedan dess gjort fler ”flippade” filmer. Den senaste gjorde jag igår – en introduktion till musikhistorien. Jag skulle nämligen ha vikarie den lektionen som var idag när jag själv satt med det muntliga nationella provet i svenska. Jag spelade t o m in en filmsnutt när jag spelar en medeltida visa med instruktioner för hur man spelar. Det är ju inte så lätt att gå in som ung vikarie – nyss utsprungen från gymnasiet – och undervisa om historiska skeenden med stor betydelse eller instruera på ett instrument som man själv inte hanterar. Jo,jo… det tar en liten stund att sätta ihop en film som fungerar, även om man försöker dra ner på kraven, men sedan har man ju den och kan använda den flera gånger. För att inte tala om hur många gånger eleverna kan gå in och se filmerna för att t ex lära sig inför ett prov.

Prov, ja – handen på hjärtat: Har ni några prov på musiken och har ni slutat upp med att sätta poäng? Jag vet att det finns de som förespråkar att man inte ska ha några prov i musikundervisningen. Varför då? Hur ser ni då i tillräckligt hög grad att de kan förklara musiken och människors funktion genom tiderna? Jag hade ju förmånen att sitta med i en CÄ-grupp (central ämnesgrupp)för musiken, vilket gjorde att jag fick extra tillfällen att snabbt läsa in mig på kunskapskraven och sedan dess är det mycket jag har ändrat på i min undervisning. Att anpassa undervisningen så att jag ser så mycket som möjligt av kunskapskraven flera gånger har blivit en hjärtefråga för mig. Hippt – eller ”flippt” – avgör själva.
Nu till något helt annat; jag har nämligen hamnat i klädbryderi. Om ett par veckor äger ortens eget ”Let´s Dance” rum och jag är en av två sångare. Vad har man på sig – är det läder och nitar, eller
glitter och fjädrar som gäller? Jag vet bara att solen och fåglarna – ja, själva våren, får mig att vilja flippa ut rejält!

På lördag gör vi musikfilm på Artisten i Göteborg. Jag undrar just om någon kommer att hoppa ut genom fönstret….
/Kristina Stenborg