Belöning eller hot...?!

För ett par veckor sedan gjorde jag en”kahoot” till mina 9:or om Wienklassicismen. Många av er vet säkert vad en ”kahoot” är för något, men för er som inte vet, så är det en form av frågesport som görs digitalt. Den som trycker snabbast på rätt svar av fyra svarsalternativ får flest poäng, vilket man kan se på skärmen också. Alla loggar in med sina egna namn via Ipad eller mobil.

Det svåraste med detta roliga lilla inslag i undervisningen, är innan, när jag ska producera och hitta på alla alternativen. Första frågan får gärna vara lätt, så den här gången var frågan var ordet Wienklassicism kommer ifrån; från Wienerbröd, Wienerkorv, staden Wien, eller Wienervals. Några tryckte snabbt på Wienerbröd…

Det tar inte så lång tid att genomföra detta i klassrummet och tävlingsandan brukar bli på topp. Tonåringarnas belöningssystem triggas snabbt när det blir tävlingsmoment på lektionen. Det bästa med det, sett ur min synvinkel, är att det blir en repetition av något man gått igenom, eller en möjlighet att förklara något på nytt.

 Att få eleverna motiverade till att lära sig olika saker är ju det som hela tiden sysselsätter en pedagogs hjärna. Har man provat med ”hot” eller ”piska” några gånger, så har man insett att det är mindre effektfullt om man i stället kan hitta en morot. Det är också det som forskarna säger, bl a Torkel Klingberg, som forskar vid Karolinska Institutet i Stockholm. I ”Den lärande hjärnan” berättar han om varför tonåringar är mer benägna att ta stora risker, eller varför de i högre grad än barn och vuxna är beroende av hjärnans belöningssystem

Nu har jag därför börjat ”levla” de filmer jag gör till lektionerna i ensemblespel med år 8. Jag spelar helt enkelt in alla instrumenten på olika nivåer för de låtar vi använder. Varje ny nivå/”level” är ett snäpp svårare. Jag tittar alltid på filmen/filmerna tillsammans med eleverna, men sedan går de i repris på deras egna Ipads. Detta har gjort att flera av eleverna nu kommer till följande lektionstillfälle och säger att de tänker klara nästa nivå och helst alla nivåer! Jag brukar spela in 2-4 på varje instrument. Fler elever klarar att spela genretypiskt. Tiden som går åt till att göra filmerna vinner jag under lektionstid genom att jag frigörs mer när de har sina Ipads att titta på också. Det finns fortfarande elever som mer hand-gripligt behöver min hjälp direkt på plats, så helt ledig blir jag inte, om nu någon trodde det. De som har instrument hemma kan träna där också. Stor vinst för alla parter med andra ord!

 Mitt nästa mål är att få eleverna att bli duktigare på att ge respons på sitt eget och andras musicerande. Att spela tillsammans är inte alltid enkelt, och att höra, se och reflektera över vad som kan göra spelet bättre är kanske ännu svårare. Om belöningssystemet ska vara förhärskande här också behöver vi lära eleverna att ge varandra beröm i gruppen, men att sedan önska saker – t ex att någon behöver spela långsammare för att hålla samma puls, behöver dra ner volymen på sitt instrument, sluta samtidigt etc…, ja, ni vet ju. Jag skulle bra gärna vilja veta hur ni andra gör… Några tips till en musiklärare som vill fortsätta att förbättra sin egen undervisning?

 Snart belönar jag och min kollega åter skolan med ett nytt luciatåg. Nu när usk:en är borttagen,
så flyter de där extra timmarna in i den alltmer tänjbara undervisningstiden. Det är nästan så att jag får lust att hota med att inte göra något extra på Lucia, avslutningar, ”öppet huskvällar” m m….

Kristina Stenborg Ordförande