Koltrasten som trodde han var en ambulans

Förlag: Fri Volante

Egentligen kanske man skulle undvika att rekommendera en bok som handlar om en koltrast som trodde han var en ambulans; påståendet verkar ju vara helt absurt men det handlar om att något har påverkat koltrasten som gör att han tror, att han är en koltrast.
Boken handlar spöken, musikens uppkomst, arkitektur, tyska filosofer och så det här med människor och makt, och om vem som får låta och vem som får lyssna. Boken som har några år på nacken är skriven av Anders Mildner.
I boken återkommer författaren ständigt till hur ljud och musik de senastedecennierna trängt sig på och gjort oss näst intill beroende av att alltid ha ljud omkring oss helt enkelt.


På ett ställe i boken beskrivs en promenad utan hörlurar som rena uthållighetstestet, då infinner sig en nakenhet, som om man inte hade några kläder på sig. Vi är beroende av ljudet omkring oss! Och varför är vi människor det? Kanske är det så att ljudet knyter oss samman med omgivningen, med det
som kollektivet och samhället erbjuder. Vi vill vara anknutna. “Vi” lär titta på mobiltelefonen minst 150 gånger om dagen för att bekräfta att vi är uppkopplade och anknutna.

”Koltrasten som trodde den var en ambulans” innehåller mycket som vi redan hade i skåpet, men rubriker som “En vetepuff mot framtiden”, “Ljudlig terror” och “Godnatt till alla ljud” väcker såväl läslängtan som eftertanke.

Boken innehåller 184 sidor och har ett rikt referensregister. Varför inte pröva med att inleda musiklektionerna med exempel på hur musik och ljud påverkar oss, exemplen är mångfaldiga.