Estetiken, ett dragspel för skolan?

Under vintern 2015/16 upprepas det igen: någon skriver en personlig betraktelse
över skolans “nya” behov och sätter det emot egna trista erfarenheter från något
estetiskt ämne. Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Martéus ifrågasätter slöjdämnet som obligatoriskt ämne, åtminstone på högstadiet:“Ungarna har 17 skolämnen att hålla i huvud och nerver. Och ständigt kommer krav på att införa nya, moderna ämnen: ”De borde lära sig kinesiska!””Programmering!”,
”Livskunskap!”

Vi kanske borde sålla lite bland de ämnen som finns, i stället. Slöjdobligatoriet
skulle kunna tas bort, åtminstone på högstadiet. Låt eleverna välja fritt mellan de
estetiska ämnena bild, musik och slöjd. Då kan den som vill, förkovra sig.” http://
www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/hur-manga-smorknivar-tal-sverige/
 
Martéus överöses därefter med smörknivar från hela landet och argument för slöjdämnets utveckling och plats i skolans kursplaner av olika intressenter för slöjdämnet och slöjdlärarutbildningarna. Skolslöjdens utveckling har tydligen gått Martéus näsa förbi, men jag anar att hennes kritik går djupare än så. När man ger sig på de estetiska ämnena i skolan så slår man också mot den stora demokratitanken i svensk skola.

Det är inte första gången skolan möter attacker mot de estetiska ämnenas plats. Konservativa och nyliberaler menar ofta att de estetiska inslagen ska vara valbara eller till för en elit. Dit får vi tydligen räkna även Expressens ledarskribent. Även den moderate riksdagsmannen Tomas Tobé förde 23 augusti 2012 fram hur illa den så kallade jobblinjen stämde överens med det estetiska programmet på gymnasiet. Han anförde ett direkt arbetsmarknadsperspektiv på ungdomars gymnasieval och hävdade att en elit skulle söka det estetiska programmet för att möjliggöra en direkt koppling till arbetsmarknaden och framtida jobb.

Denna politiska syn ledde till en slutsats att man inom moderaterna önskade att färre ungdomar skulle söka det estetiska programmet. Man ansåg att gymnasievalet skulle ha en direkt koppling till framtida yrkesval. Dessutom hävdar man en kunskapssyn som tror att en elit tas fram ur en elit. Alla vi som på allvar följt Sveriges framgångar inom dataspel, design, teater, film, musik och teknik vet hur bredden skapar förmågor och att alla har en möjlighet att förverkliga sin estetik och kreativitet när satsningar gäller så många som möjligt. http://www.svd.se/m-vill-attfarre-valjer-estetiska-studier
 
Denna idé kom på skam. Dels skrev Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner en kampartikel för det estetiska programmet i Göteborgsposten http://www.gp.se/nyheter/ debatt/1.120977-behall-gymnasiets-estetiska- program

På samma debattsida samma dag skrev undertecknad en artikel om de dubbla tungornas politik inom alliansen http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.122172-regeringenblottar-motsatta-viljor-for-kultur-ochskola. Den handlade om alliansens tvetungade syn på kulturen i skolan, antingen som en kunskapssyn eller bara som en projektidé, i det här fallet Skapande Skola.

Moderaterna backade och estetiska programmet finns kvar. Även om det sker inom relativt blygsammare kvantitet, eftersom man samtidigt inom alliansen förde in ett annat meriteringssystem som missgynnade de estetiska valen i förhållande till språk och matematik. Modiga är de elever som idag väljer bort meritpoäng. Ska det allt som oftast behöva vara en kamp för det estetiska kunskapsområdet att hävda sig?

Det som utmärker den svenska grundskolan ända sen dess start (och även tidigare än så) har just varit att de estetiska ämnena haft en given plats för att skapa en skola och ett samhälle, där skapande, kreativitet och estetiskt kunnande ska vara till för alla i samhället. Vi är unika i världen att ha det synsättet, och det har resulterat i många svenskars framgångar i världen där kultur, konst, design och andra estetiska uttrycksformer som till exempel film och musik.

De kopplar ofta inte alls estetiska ämnen till yttrandefrihet, demokrati och att utveckla förmågan att gestalta en erfarenhet. Är det detta som är så farligt? Ja, det kan vara mycket farligt att rita en skämtteckning, göra en film, skriva en bok och sjunga en sång. I många diktaturer och krigshärdar är det estetiken och kulturarvet man slår ner först. Så allvarligt och seriöst måste vi estetlärare se på våra yrken och våra elever. Vi ska tillsammans med dem värna om allas vår rätt till de estetiska språken. Det är inte förhandlingsbara i en demokrati, det är själva grundbulten. De estetiska ämnena är ingen ämnesutfyllnad i brist på annat. De är inget dragspel i skolans ibland trånga orkester av trängsel och politik.
Ulla Wiklund