Sjung av hjärtat sjung

Sången ligger mig varmt om hjärtat och jag är ju inte ensam om det. Däremot är det också något av det mest känsliga man kan hålla på med under tonårstiden. Då - när allt händer i kroppen, allt växer och känslorna åker ständig hiss, så är det inte underligt om man inte vill att någon ska höra hur ens sångröst låter.

Vår skolpsykolog kom till mig förra terminen och berättade att en av mina flickor i 8:an aldrig sjöng, inte för sina föräldrar, inte ens i duschen. Hur kunde jag möta henne? Vi var i full färd med att gå igenom sångrösten på lektionerna. Samma vecka skulle vi börja träna inför deras  gruppframträdanden. När jag såg min elev i korridoren en dag efter att skolpsykologen pratat med mig, så tog jag eleven åt sidan och sa att hon kanske kunde spela in sig själv - på film, så att jag kunde höra henne sjunga, eller om hon kunde tänka sig att sjunga lite tillsammans i den lilla trygga grupp där jag placerat henne. Jag lämnade henne i korridoren utan att veta hur hon tänkte göra. Nästa lektion när jag smög runt och gick nära mina elever när de tränade - satt med ryggen till ibland och diskret kikade fram bakom ett draperi någon gång...kom jag till det rum där hon befann sig med sin grupp. Hon sjöng - och jag vågade nästan inte andas. Något glasartade ögon stirrade rakt fram, men hon sjöng verkligen. Det var inte starkt, men så att jag ändå kunde höra henne. Ännu bättre var det ju att hon sjöng riktigt fint - och tonhöjden fanns där med “relativt god säkerhet”.

Vid uppsjungningstillfället hade jag önskat att både hennes föräldrar och skolpsykologen hade varit där! Gruppen valde visserligen bort att sjunga upp för de andra grupperna, men stod på scenen och sjöng i mikrofon. Hon som aldrig sjöng - inte ens i duschen stod på scenen och sjöng i mick. Seger! Kindrosor blossade i hennes ansikte och hon såg inte lite stolt ut.

Jag läste härom dagen att bebisar gråter med olika tonhöjd och att de kan registrera språkmelodi redan i moderlivet. Vilka fantastiska varelser vi människor är! Asiatiska barn gråter t ex väldigt olikt europeiska barn. Tänk vad roligt forskarna på universitetet i Würzburg har när de har forskat på detta område. En av forskarna, Kathleen Wermke, menar t o m att bebisar i Kina och Kamerun gråter mer melodiskt än andra barn(http://www.dn.se/nyheter/varlden/bebisar-grater-olika-pa-olika-sprak/160829) och jag tänker att det man hör riktigt tidigt blir enklare att applicera på sig själv. Om vi sjunger mycket för barnen innan de är födda och sedan fortsätter att sjunga mycket med dem, så borde det sätta avgörande spår. Om vi sjunger och sjunger för bebisarna och hela vägen upp till tonåren, så skulle de väl kunna sjunga med glädje och imponerande rätt tonhöjd! De får ju träna förstås.

Jag har också läst på flera ställen, bl a i DN om de lokala språkmelodier vi har i svenska språket, dialekterna, som utjämnas allt mer och kanske är på väg att försvinna (http://www.dn.se/nyheter/sverige/lokala-dialekter-haller-pa-att-forsvinna/160829). Det vore oerhört trist att inte längre få höra skillnad på varifrån ens medmänniskor kommer - inte höra vackert sjungande dalmål eller norrbottniska för att ta ett par exempel. Ännu värre vore det om melodier i musiken skulle försvinna! Vem skriver de goda melodierna i dag och vem sjunger dem? Överrös gärna min mailbox med goda exempel!

Det påstods redan för flera år sedan att vi har blivit latare som lyssnare, att vi har svårt att ta till oss när sprången i en melodi blir för stora, eller när omfånget över huvud taget blir för stort.  Kanske har det till viss del att göra med att vi sjunger mindre nu för tiden, att vi inte har kontroll över våra svängande små muskler i struphuvudet. Tänk om det är därför tonåringen ibland är så rädd att sjunga, så rädd att t o m föräldrar förfasar sig över att deras telningar ska bedömas i sång. Sång ska ju vara härligt, livsbejakande och göra oss friskare!

Snälla musiklärarkollegor - ni sjunger väl med eleverna och låter dem väl lyssna på melodier som spänner mer än över en kvint? Vi är med om att skapa framtiden och framtidens musik. Sjung och förebilda! Framhåll de goda melodierna och låt dem framför allt inte bli några lata lyssnare! För att citera Mats Nyström på DN: “En bra melodi gör oss mindre ensamma!” (http://www.dn.se/kultur-noje/musik/en-bra-melodi-gor-oss-mindre-ensamma/160829).

För att komma tillbaka till min inledning, så sjöng min elev - hon som aldrig sjöng, eller..,ja, ni förstår vad jag menar. Hennes sångröst fanns där. Jag tror att hon måste ha sjungit förr, i alla fall inombords.Hon behövde bara bara modet och något eller någon som kickade igång det och så bra hon mådde sedan, så…..sjung, sjung med, sjung mera, sjung ut, så kommer melodierna av sig självt!
/Kristina Stenborg