All musik har samma historia

Det finns rätt gott om böcker om det vi kallar musikhistoria. Carl-Allan Mobergs ”Musikhistoria”, Jay Grouts ”A history of Western Music”, Jan Lings ”Europas Musikhistoria” och Gunnar Valkares ”Var kommer musiken ifrån” är några böcker som säkert de flesta musiklärare känner till, liksom Sixten Nordströms ”Så blir det musik”, som även har ambitionen att fungera som läromedel. Böcker om jazz- och pophistoria finns det ett otal av. ”. När Musikläraren sökte efter andra alternativa läroböcker om musikhistoria stötte vi på titeln ”All musik har samma historia”. Vi tyckte rubriken var intressant så vi tog kontakt med upphovsmannen Gunno Klingfors. Nedan återger vi vår pratstund.

– Vad är ”All musik har samma historia?”
– Det är ett multimedialt utbildningspaket med texter, filmer, bilder och ljudexempel
som elever på egen hand kan ta del av via mobiler, plattor och datorer utan att belasta skolans server. ”All musik” är grunden för resten av mina produktioner med fokus på historia.

– Vem vänder sig materialet till?
– Materialet kan användas från högstadiet och uppåt. De flesta verkar använda det som kompetensutveckling. När man gått igenom materialet väljer man vad man vill använda. Tiden man kan ägna åt musikhistoria är ju väldigt begränsad och förutsättningarna varierar.
Jag kommer förresten att lägga ut ett gratis fortbildningsmaterial för lärare på
www.kulturkapital.se med utgångspunkt från frågor lärare brukar ställa. Man får tillgång till materialet genom att anmäla sig med sin e-postadress.

– Men har all musik verkligen samma historia? På min tid lärde man sig något
helt annat.

– Absolut, på samma sätt som alla människor har en gemensam historia eftersom
alla stammar från södra Afrika, oberoende av hudfärg.
Eftersom människan hade med sig musik från Afrika eller Mellanöstern innan man tog sig vidare till världens alla hörn, har all musik och alla människor så vitt vi vet en gemensam historia. Rasister och nationalister har missuppfattat det här…?

– Så musikhistoria är inte detsamma som klassisk musik?
– Nej. Klassisk musik är en del av musikhistorien. Tidsmässigt högst 0,004%, eftersom musik är minst 50 000 gammalt och klassisk musik bara har ett par hundra år på nacken. Klassisk musikhistoria är genrehistoria på samma sätt som exempelvis jazzhistoria. Musikhistorien är mycket större och mer mångfacetterad än klassisk musik.

– Varför är musikhistoria viktigt?
– Eftersom människan sysslat med musik så länge, måste man utgå ifrån att musik har avgörande betydelse för att vi ska må bra. Och man ska ha koll på sådant som är viktigt. Inte minst i en tid när musik degraderats till varumärke och man motiverar musiksatsningar med friskvårdsargument. Man menar nog väl, men jag ser det som ett uttryck för att man inte fattar vilken stor betydelse musik i sig själv faktiskt har. Bristande musikhistorie-kunskaper helt enkelt.
Makten däremot har förstått musikens stora betydelse sedan antiken. Det är därför man försökt kontrollera musik. Alla försök har dock misslyckats. Och man lär sig en hel del genom att studera vilken musik som förminskats och vilken musik
man försökt lyfta fram.
Se bara på svensk skolutbildning. Före 1800-talet var det kyrkomusik som gällde.
Under 18- och 1900-talen blev det klassisk musik, körsång, psalmer och svenska
visor. Idag verkar det vara mer Vilda Västern. Många musiklärare fokuserar på musik de själva utövar, vare sig det är körsång, pub-rock eller EDM. Principen om likvärdighet är satt ur spel på många håll. Det verkar även gälla musiklärarutbildningar.
Jag ser det som ett tecken på att musikämnet från ansvarigt håll inte tas på allvar, utan ses som ett klapp- och klangämne som helst borde bytas ut mot ett par mattetimmar. Jag tror att risken är stor att den nedmotering av musikämnet som påbörjades av Alliansen kommer
att fortsätta.

– Fler argument för musikhistoria?
– Musik och musikliv återspeglar samhället, så kunskaper i musikhistoria kan hjälpa oss att förstå omvärlden.
Ett exempel. När den kristna kyrkan under medeltiden tog kontroll över bl.a. musikutbildning försämrades kvinnors
möjlighet att arbeta med musik. Varför? Jo, kyrkans utbildningar var oftast förbehållna män.
Det förändrades inte på allvar förrän kyrkan tappade kontrollen över musikutbildning under 1800- och 1900-talen. Den kristna kyrkans musiksyn
är en historisk huvudförklaring till musiklivets genusskillnader.
Och vad står egentligen olika estetiska ideal för? I traditionell svensk körsång är röst-idealet för flickor flickaktigt ljust, rent och vackert. I blues är idealen helt annorlunda. I 1900-talets debatt om olika sångsätt kallades bluessång ofta farligt, djuriskt och okultiverat av etablissemanget. Rasistiska argument var vanliga. Syftet var att förminska i synnerhet kvinnliga bluessångerskor, t.o.m Alice Babs kallades slyna av STIM-chefen, eftersom han tyckte hon sjöng ”negeraktigt”. Kunskap om olika ideal hjälper oss att avslöja bakomliggande värderingar.

– Hur blev du själv intresserad av musikhistorieundervisning?
– Den utlösande faktorn till att jag började göra läromedel i musikhistoria var när jag såg vad mina döttrar fick lära sig i kultur- och musikhistoria på ett musikgymnasium i Stock-holm. Det var som om tiden stått still sedan jag själv gick i skolan. Kända manliga tonsättare och några epoknamn stod i centrum.
Att på 2000-talet lära unga människor, som tar jämlikhet på allvar, att musikhistorien
skapats av en handfull notskrivande vita kristna män är absurt. Synsättet skulle aldrig tolereras om musikhistoria togs på allvar. Dessutom tvingades mina döttrar plugga in rena sakfel som att Guido av Arezzo skapade notskriften och att den medeltida kyrkan skapade kyrkoskalorna. Notskrift är ju nästan lika gammalt som skrivspråk. Det är logiskt, eftersom
det i båda fallen handlar om symboler för ljud. Så båda skapades i Mesopotamien för 4-5000 år sedan!
Problemet bottnar i att man ägnar alldeles för lite tid åt ämneskunskaper i lärar-utbildningarna. Det är absurt att ägna mer tid åt metodik, pedagogik och reflexion än åt ämneskunskaper. Kunskap är ju A & O för lärare. Det är besynnerligt, eftersom ny teknik gör musik och bild så lättillgängligt och ungdomar är musikintresserade. Det finns naturligtvis gott om undantag,

– Du återkommer ofta till vikten av att elever känner sig delaktiga i musikhistorien. Vad menar du med det?
– Man måste utgå från sådant som elever kan relatera till. Att förklara att tonmaterialet för den musik unga lyssnar på idag fanns redan i Mesopotamien för flera tusen år sedan är ett sätt att väcka tankar och intresse. Ett annat kan vara att förklara att dansmusik kan vara världens äldsta, och därmed kanske den viktigaste, musikformen någonsin. Man måste känna sig delaktig i historien för att ämnet ska kännas meningsfullt.

Där avslutar vi samtalet med Gunno Klingfors! Tänkvärda utsagor, eller hur!