En Alla tiders bok

”Alla tiders musikhistoria” (Förlag: Notfabriken) av K-G Johansson är en bok jag vill äga. Jag kan lova att den inte blir någon hyllvärmare, utan kommer att plockas
fram med jämna mellanrum för att återuppväcka en del av den ”nördkunskap” som finns med på bokens dryga 200 sidor. K-G kan berätta, så att historien blir levande och lättillgänglig.


Det är inte ett verk jag skulle välja att sätta i händerna på mina högstadieelever – även om jag gott och väl kan använda boken som en gottepåse och läsa, eller berätta valda delar ur den.


Den inledande delen om Antiken börjar just så lättbegripligt och intresseväckande. Halva boken sedan behandlar den västerländska klassiska musikhistorien. Återstående delar tar upp folkmusik i Sverige, Jazz, Rock – med sina förgreningar åt olika håll; punk, new wave, techno, house för att nämna några. Slutligen väljer författaren, gitarristen, läraren, professorn i rockmusik också att skildra utomeuropeisk musik. Det ryms med andra ord en
hel del mellan bokens mjuka pärmar. Jag är inte alldeles novis vad det gäller kunskap i musikhistoria och har därför lätt att följa den röda tråden och där i mellan finns det med en del roliga detaljer, som t ex en beskrivning av kejsaren Nero och hans obesvarade kärlek till
musiken. Vi får veta att ingen fick lämna amfiteatern då Nero genomförde sina långa konserter innan konserten var slut. Det gjorde att flera barn föddes vid dessa tillfällen. Inte ens en gravid kvinna fick lämna platsen! Andra riskerade sina liv för att slippa ut från vakternas vakande ögon.

Texten illustreras av bilder och det finns gröna och beige rutor med specialkunskap,
som är lätta att lyfta ur sammanhanget. De gröna rutorna är en slags sammanfattningar av det man behöver veta om de olika perioderna, men reflekterar också över speciella företeelser, t ex funktionsanalys, eller bandet The International Sweethearts Of Rythm, som
inte lät sig stoppas av den tidens rasism.
Det förekommer även frågeställningar direkt till läsaren, t ex vad man ska kalla artister som Cohen och Elton John. I de beige rutorna får vi en del förklaringar av begrepp, men vi får även film-, bok- eller musiklyssningstips och allmänna reflektioner över musik som samhällsföreteelse och sina djupt allmänmänskliga behov.

Detta är en musikhistoria som inte heller saknar kvinnor i sin historiebeskrivning och det ärm något jag självklart uppskattar. Saknar du tidigare referenser till kvinnor, så är detta boken du bör införskaffa.
För min egen del känns den första halvan av boken mer lättsmält, men det kanske är för att jag har mer kunskap på det området. De delar som behandlar jazz och rock kommer jag att behöva läsa betydligt fler gånger för att stoffet ska stanna i mitt medvetande. Nåväl, det är
ändå en professor som står för innehållet och så långt har jag ännu inte nått i min
kunskapsnit.
Det här är boken för alla musiklärare och musikstuderande. Den passar även för den som är genuint musikintresserad och som kan en hel del specifika musikord. Det finns trots allt en hel del ord som inte tillhör vanligt allmängods, så även om mycket förklaras, finns det också en del som lämnas åt den mer okunnige att ta reda på.
Kanske skulle man kunna säga att jag är partisk, om man vet att jag själv har haft K-G som lärare och mentor på Musikhögskolan i Piteå. Ja, det kan hända, men han är en av de lärare som fått mig att lyssna och att vilja veta mer och det säger väl en del. Så samman-fattningsvis är detta den musikhistoriska bok jag har saknat och varmt vill rekommendera!
Kristina Stenborg