MR - Musiklärarnas Riksförening

 

Att undervisa elever med särskilda behov

2017-04-13 « Tillbaka

Musikläraren fick ett brev:
”Hej! Tack för en bra tidning och hemsida. Jag anser att MR:s basutrustningslista inte är korrekt. Man kan mycket väl nå målen utan allt på listan. Bara för att man har mycket prylar behöver det inte bli en bra undervisning. Min lilla skola har inte plats för så mycket grejer och på min stora skola får jag plocka, städa, laga och stränga om väldigt mycket. För övrigt är det inte tillåtet att använda spotify i undervisningen. Jag berättar gärna mer om mina metoder för att nå målen om ni är intresserade.”

Vi kontaktade musikläraren, Christel Weiner. I samtalet glömde vi helt bort MR:s basutrustningslista och pratade mest om hur hennes musiklärarvardag såg ut och om musikundervisning för elever med särskild behov. Efter ett tag fick vi ett brev till. Tack Christel!

Hur jag undervisar elever med särskilda behov

Jag heter Christel Weiner och jag arbetar som musiklärare i grundskola, särskola och på kulturskola och har gjort det i snart 20 år. Jag har en musikterapeututbildning (Sjövik)
och en musikpedagogutbildning (SMI). Jag har själv valt att ha min undervisning på sex olika skolor varje vecka för att få undervisa i så många olika sorters grupper som möjligt. (åk 6-9 i grundskola, åk F-9 i särskola, rytmik med 5 åringar och 8-9 åringar, autismgrupper/individuellt åk 5-9, tillrättalagd fiolensemble åk F-9 samt en tillrättalagd ungdoms/vuxenkör)

Jag har funderat på varför jag gillar att arbeta med de där speciella eleverna så mycket. Varför triggas jag av deras svårigheter? Många kollegor suckar och ger dem underkänt, medan jag triggas att luska ut hur jag ska lyckas lura i dem lite mer kunskap.

Kanske kan de lyckas? Finns det något som gör att de inte kan lära sig musik? Blir deras
svårigheter med att skriva, läsa eller sitta stilla automatiskt att de inte kan klara målen
i musik eller att kunna gå i orkester på kulturskolan? Kan en särskoleelev klara betygs-kraven i grundskolan, och vad krävs av mig och skolan för att målen ska nås? Vad kan
vinsterna bli för eleven, skolan och samhället?

När jag själv var liten och gick i lågstadiet hade vi en särskoleklass i klassrummet intill.
Vi hade massor av roliga lektioner inne i deras klassrum, bland annat musik. Några
av eleverna kunde inte prata, läsa eller räkna men vi hade så kul ändå. Jag lärde mig hur
roligt vi kunde ha om jag gjorde rätt, och hur fel det kunde bli om jag gjorde något som
uppfattades som fel. Vikten av att använda mitt kroppsspråk, bilder och tecken som
förstärkning vid kommunikation fick jag lära mig tidigt. Långt senare har jag förstått
hur viktigt det är att rummet är anpassat och iordning för den aktivitet som skall vara,
och hur mycket vi lärare behöver förbereda för att få alla att få rätt stimulans på samma
lektion när eleverna är på väldigt olika nivå.

När eleverna kommer in och sätter sig i din musiksal, vilka intryck möts de av då? Kanske väldigt mycket visuella intryck med många instrument, grepptabeller, och noter på väggarna. Stolarna de ska sitta på ska kanske plockas fram innan de kan sätta sig. Eleverna måste kanske göra ett val om var i rummet de ska sitta. Kanske brusar högtalarna?
För att göra lektionen så lyckad som möjligt bör du ha tid att ställa iordning till just denna klass. När du går runt och ställer iordning hinner du tänka igenom små fallgropar som den eller de personer du tänker extra på, inte ska falla i. Det blir lite curling-lärare, men det kan vi bjuda på.
Dessa elever ramlar i många gropar varje dag, så låt dem därför få lyckas i din musiksal. Om du undervisar i grundskola så ska sladdar och instrument som finns synliga fungera. Det är ju typiskt att alla andra ser att det fattas en sträng, men inte hen, som sedan upp-lever ett misslyckande när det låter konstigt, och så är alla bra gitarrer redan upptagna.
Det ska finnas stolar till alla och de ska stå som du vill ha dem. Ta bort trasiga, vingliga eller klottrade stolar. Det är lätt att vår speciella elev får en av dem annars. Det är ju tråkigt om en vinglig stol ska få ta fokus från din genomgång. Tänk igenom vilken låt som skall vara på i bakgrunden när eleverna kommer in och sätter sig.
 

Skriv upp på tavlan vad som ska göras under lektionen och skriv en sluttid. Dela upp informationen i underrubriker
och ha gärna bildstöd. Det kan räcka med streckgubbar som sitter eller står, ett öra, en penna eller en mikrofon. Stryk över
eller sudda bort allt eftersom ni är klara med de olika momenten. Det kräver lite övning och disciplin för dig, men du har allt att vinna.


Tänk på din planerade lektion utifrån att det ska finnas något för de elever som siktar på högt betyg, och för de som knappt orkar vara i rummet. Om de svagaste eleverna känner att de hanterar situationen, och kanske rentav lyckas, så kommer de att vara på din sida och bidra till en trevlig lektion. Det är ju först när lektionerna är trevliga som du kommer
kunna undervisa på riktigt.
På några av gitarrerna har jag satt på färgade klistermärken som visar hur ackorden ska tas. Det finns alltid några elever som väljer dessa för att de tycker att grepptabellerna är svåra att förstå. När vi börjar med ackordspel på gitarr så sitter vi alla tillsammans i ring och jag pekar med foten på lappar med ackorden vi ska byta mellan. Lapparna har samma färger som prickarna på gitarrerna. Vår speciella elev kanske bara siktar på att kunna två ackord medan någon annan kan byta mellan allihop och nu koncentrerar sig på rytmiseringar med högerhanden. De runda små klistermärkena jag använder finns att köpa i bokaffären och funkar bra på både elbas, cello, fiol och piano eftersom det inte blir några klosterrester när man tar bort dem.
På piano och keyboard brukar jag sätta väldigt små färgade pappersbitar med en pytteliten häftmassa. På piano försöker jag att få dem att läsa av ackorden från ett papper, men när någon är riktigt omotiverad eller inte klarar av det så tar jag fram mina små färgade lappar som sitter redo på ett laminerat papper i min pärm. Dessa är väldigt lätta att
ta bort efter lektionen.
När jag skriver ut tabulatur så gör jag den mörka E-strängen tjockare än de andra för att förtydliga för de som har svårt att läsa tabulatur. När jag börjar med tabulaturläsning ritar jag upp tabulaturen på tavlan och låter dem spela i stor grupp.
Jag gör en parantes runt några toner eller fraser, där de som vill kan ta en paus. På så vis kan eleverna ta sig igenom en alldeles för svår låt redan första lektionen, och känna sig nöjda med sin insats. Jag står vid tavlan och pekar på tabulaturen och sjunger siffrorna. Jag har även kopior på samma låt så de som vill och behöver kan ha ett papper i knät. Det blir ju så stor rörelse med huvudet att kolla vänsterhanden, högerhanden och sedan tavlan.
När vi ska lyssna på klassisk musik låter jag ibland eleverna dansa med sidenband på pinne eller med tunna schalar för att underlätta för de som inte kan ta till sig information om de tvingas sitta still länge. Sidenbanden funkar utmärkt ända upp till årskurs 9. Under historiepassen brukar tavlan fyllas med ord och årtal, men även med streckgubbar och
andra enkla bilder.
Vid ensemblespel eller andra grupparbeten är jag noga med att kolla de tänkta grupp-indelningarna med klassens mentor innan. Ibland har de färdiga basgrupper som de använder i andra ämnen med. Det är viktigt att inte någon blir bortvald när eleverna grupperar sig själva. Sådana ärr har jag själv tyvärr varit med och skapat när jag inte
tänkt till i förväg.
Mina anpassningar har tagit lång tid för mig att skapa och är fortfarande under ständig omarbetning. Det kommer ju nya härliga elever varje år. De kan ibland ha en tuff fasad men där inne finns ett kreativt musikaliskt barn som behöver få komma fram. Alla elever ska få möjlighet att glänsa och känna stolthet över sin egen förmåga. Visst blir jag glad och stolt
över de duktiga som spelar på avslutningen, men jag kan bli ännu gladare när en viss elev stannar kvar i klassrummet hela lektionen och dörren stängs mjukt och fint när hen går. Då gör jag segergest för mig själv.
Jag tror att vårt jobb blir roligare och mer givande om vi gör segergest och berömmer oss själva för de där ”små” segrarna i vardagen. De där segrarna bär jag med mig hela veckan när jag går runt och förbereder för nästa klass och försöker fylla igen fallgropar. Det är alla de där utmaningarna och segrarna som gör att jag älskar mitt underbara jobb. Fortsätt
kämpa i vardagen kollegor! Skyffla igen fallgropar, klappa dig själv på axeln och gör massor med segergester varje vecka.

Etiketter: undervisning klassrum

Snabbsök Musikläraren

Senaste