Cuba libre

Begreppet Cuba libre förknippar vi först och främst med en drink, en cocktail som lär ha uppstått i samband med att Kuba befriades från spanjorerna 1902; hälften rom och hälften Cola, rätt mycket is och lime... och amerikaner och kubaner som firar. Idag är, liksom då, drinken nästan gratis, något över tjugo kronor får man
betala.




Mycket annat i Kuba är också kostnadsfritt. Efter en treveckorsresa på Kuba har vi lärt oss att det som människor behöver för att ha en god livskvalitet är gratis, eller nästan i alla fall. Läkarvård, läkemedel, boende, undervisning och kultur är nästintill kostnadsfritt.
Vi tänkte kort berätta lite om skolan och musikundervisning med utgångspunkt i det vi sett under resan.

All undervisning är som sagt kostnadsfri. Läromedlen är också kostnadsfria. Den nioåriga
grundskolan är obligatorisk. Efter årskurs nio fortsätter mer än nio tiondelar av eleverna till någon form av gymnasieskola eller yrkesskola. Enligt uppgift går upp till hälften av eleverna vidare till en yrkesskola. Samtliga elever i gymnasiet måste studera matematik, fysik, kemi, språk och litteratur. Enda valmöjligheten är i språk, där engelskan dominerar. Vad gäller musikundervisningen i ungdomsskolan så är den sporadisk vad vi förstår. Vid våra besök på skolor förhörde vi oss om förekomsten av musikundervisning.

Svaret vi fick var att ämnet konst, där musik ingår, finns på schemat och beroende på lärarnas kunskaper och inriktning varierar således de estetiska ämnena på
respektive skola.

När vi 28 februari besökte Olof Palmeskolan i Havanna mottogs vi av sång och musik
och en enorm glädje och entusiasm av eleverna. Lärarna, som för det mesta undervisar
i samtliga ämnen förutom i språk och i gymnastik, berättade att skolans främsta uppgift är att utbilda och fostra ungdomar till mångsidiga och harmoniska människor samt att förbereda eleverna för ett aktivt, skapande och produktivt arbete i samhället.

Till sitt stöd har lärarna ett nätverk av pedagogiska rådgivare på provins- och kommunal-nivå liksom ämnesexperter från ministeriet, dessa, tillsammans med ansvariga för lärar-kollektivet, utarbetar gemensamma termins- och årskursprov i ämnena, alltså motsvarande svenska nationella och centrala prov. Betyg sätts i samtliga årskurser efter en absolut skala.

Från daghemmen och genom hela utbildningen tränas barnen i en kollektiv anda; att
fungera i grupp. På högstadiet väljer eleverna i varje klass kamrater som ansvarar för
det praktiska arbetet och för kulturen. På gymnasiet finns fasta arbetsgrupper med 8-10
elever i varje. De arbetar ihop i klassen men även med läxorna på fritiden. Alla har ett
ansvar för hela gruppens resultat och för att stödja dem som riskerar att halka efter. När
vi frågar om gruppstorleken, svarar lärarna att den kollektiva andan i klassrummen gör
att klasserna fungerar väl, även om elevantalet har varit upp till 40 elever. Elevantalet
i klasserna minskades till under trettio (?) genom ett beslut 2002. De klasser vi besöker
har sällan fler än 25 elever.

Från och med årskurs fem i grundskolan har eleverna möjlighet att genom intressecirklar
och studiebesök bekanta sig med olika yrken. En för- eller eftermiddag per vecka
ägnas åt dessa fria aktiviteter. Fria aktiviteter kan också innebära att eleverna väljer att
ägna sig åt musik, sång, dans, idrott osv.

I Sancti Spiritus besöker vi en kulturskola med inriktning mot dans och instrumentalmusik.
Skolan är en internatskola vilket i det här fallet betyder att musik- och danseleverna bor och studerar tillsammans i fyraveckorsperioder. Eleverna får alltså åka hem och besöka sina föräldrar först efter en sådan period. Eleverna är från 9 år till 16 år.

Förmiddagarna ägnas åt teoretiska ämnen, eftermiddagarna åt musik och dans. Det som
förvånar oss är frånvaron av noter eller annat stödmaterial när eleverna bjuder in oss till konsert. Ingen elev använder noter oavsett om framförandet sker i grupp eller är av solistisk slag. Musiken är huvudsakligen folkmusik eller ”klassisk”. Modern kubansk eller
amerikansk ungdomsmusik ”låter” med sin frånvaro.

Annars är musiken; salsa, son, reggaeton för att nämna några genrer, vanligt förekommande, eller rättare sagt alltid där, oavsett var du befinner dig. På gatan, på
restauranger, i hemmen, möts du ständigt av musik, en musik som till slut känns lite
väl påträngande.

När vi lämnar Kuba ser vi tillbaka på en härlig vistelse tillsammans med människor som är välkomnande, positiva, intellektuellt kunniga, kulturellt rika, men som lever förhållandevis fattigt, mycket beroende på den handelsblockad som USA beslutade om redan 1961 och som förlamar Kuba och dess möjligheter till ekonomisk utveckling.
Kuba är knappast en fritt land, men människorna känns fria. Kuba lever förutom på export av medicinsk kompetens nästan uteslutande på turism. Om du lever i den tron att Obama upphävde handelsblockaden mot Kuba som ett av de välsignade steg han borde ha tagit innan han lämnade presidentämbetet så har du blivit desinformerad…

Kuba har en historia och en nutid som är väl värd att upplevas. Det fascinerande är att båda finns där och nu samtidigt.
P.S. Undvik Colan av flera skäl, det går lika bra utan D.S.