Lärarbristen

Tidningen Skolvärlden har med utgångspunkt i data från Skolverket kartlagt ålder, bostadsort och ämnesbehörighet hos 158 523 lärare med en svensk grund- eller gymnasielärarlegitimation (maj 2017). Sammanlagt 12,1 miljoner uppgifter har analyserats. För att få en bild av hur lärarbristen kan komma att utvecklas har Skolvärlden jämfört antalet äldre lärare (60–67 år) med antalet yngre (25–32 år).
Resultatet visar på en enorm kommande brist på yngre lärare om ”det ska vara lika många
unga som äldre som arbetar i skolan”. Observera att den statistik som presenteras i Skolvärlden innehåller uppgifter om de behöriga lärare som finns registrerade hos Skolverket, om personerna verkligen arbetar som lärare framgår inte av statistiken. I tabellen (se nedan) ingår enbart ämnen med fler än 100 legitimerade lärare oavsett ålder.

Några exempel:

• I Norrbottens län är bristen på unga grundskolelärare (om de båda grupperna ska vara lika stora) 83 procent, bland gymnasielärare är den 80 procent.
• I 45 procent av Sveriges kommuner bor det färre än tio unga legitimerade grundskolelärare. I många inga alls.
• 583 lärare i åldern 60–67 år är behöriga att undervisa i franska i grundskolan. Motsvarande antal i åldern 25–32 är 89 stycken. Det innebär en brist på 85 procent om grupperna ska vara lika stora. På liknande sätt ser det ut i ämnen som tyska, bild och engelska.
• Bland legitimerade gymnasielärare är skillnaderna mellan yngre och äldre lärare ännu större. I maj i år fanns det exempelvis 150 gymnasielärare i gruppen 60–67 år som var behöriga att undervisa i juridik. I gruppen 25–32 år var antalet fyra, det vill säga en skillnad på 97 procent. I företagsekonomi var skillnaden 91 procent, i kemi 87 procent och i teknik 80 procent.
• Ett av få gymnasieämnen som avviker positivt är historia. I maj i år fanns det enligt Skolverket 349 fler legitimerade historielärare i åldern 25–32 år än i åldern 60–67 år.

I ämnet musik är skillnaden mellan yngre och äldre lärare 84%. Statistiken bygger på information från Skolverket att det finns 1948 legitimerade musiklärare i åldern
25 – 32 år samt 12241 legitimerade musiklärare i åldern 60 – 67 år.

Musikläraren ifrågasätter att den senare gruppen omfattar så många musiklärare,
12 241! Vi har sökt Skolverket i frågan utan att nå fram till ”rätt person”. Musikläraren
återkommer med förhoppningsvis korrekta fakta.

I artikeln i Skolvärlden intervjuas en språklärare, Kent Fredholm, ordförande i Språklärarnas Riksförbund. Han blir inte chockad över bristen på yngre språklärare. Vi återger i korthet intervjun och konstaterar att den intervjuade likaväl kunde ha varit Musiklärarnas Riksförenings ordförande Kristina Stenborg.

– Vad säger du?
– När man tittar på statistik över tidigare år ser vi att det utbildas oerhört få språklärare. Det är väldigt få som söker till utbildningarna.

– Varför ser det ut så?
– Det handlar väldigt mycket om arbetsmiljön för lärarna. Man måste se till att de får bra förutsättningar för att kunna bedriva språkundervisning. Språkärare hör till den grupp som får minst tillgång till ämnesfortbildning, säger Kent Fredholm och fortsätter:
– Det är naturligtvis allvarligt, för tittar man på språkämnena så är det ämnen där det hela tiden sker en utveckling och där man behöver ha kontakt med målspråksländer. Det är en absurd situation när språklärare ofta själva får stå för sin ämnesfortbildning genom strategiska val av semesterresor i stället för att få adekvat fortbildning i tjänsten.

– Vad är lösningen?
– Ska det börja vända så måste språklärare, eller unga människor som funderar på att utbilda sig till språklärare, få bra arbetsförhållanden. Vettiga gruppstorlekar, vettig arbetsbelastning, tillgång till fortbildning och sedan är lönenivån såklart viktig. Språklärarna har inte direkt legat högst på lönelistan under senare år,
säger han. Det går inte längre….

I Skolvärlden hittar vi också en intervju med en utredare på Universitetkanslerämbetet
(UKÄ), Fredrik Svensson.
Enligt artikeln och utredaren har krisen nu gått så långt att det inte längre går att utbilda så många lärare som behövs.

Drygt hälften av de 16 500 lärare, räknat i heltidstjänster, som nyanställdes under det senaste läsåret saknade pedagogisk högskoleexamen, enligt Skolverkets statistik.
Av lärare med lärarlegitimation var det många som undervisade och satte betyg i ämnen som de saknade behörighet i.
I några kommuner är det i dag vanligare med en obehörig lärare än en behörig. Lärarbristen kommer att förvärras och det gäller i princip hela landet. Enligt regeringens bedömning kan det om två år saknas 60 000 lärare. Lärarkrisen har nu gått så långt att den inte längre går att utbilda bort. Det är helt enkelt för sent enligt Fredrik Svensson på UKÄ.

I artikeln ställs frågan: Men allt fler utbildar ju sig till lärare? Men det räcker inte.
Om vi ska tillgodose det framtida lärarbehovet med hjälp av utbildning måste en
fjärdedel av alla som går ut gymnasieskolan med grundläggande högskolebehörighet
påbörja lärarstudier. Så stor del av en årskull är naturligt varken lämpad eller intresserad av att bli lärare. Dessutom finns det någon slags gräns för hur många man kan få igenom en så pass lång akademisk utbildning med bibehållen kvalitet. Redan i dag är avhoppen stora, särskilt på  ämneslärarutbildningen och bland studenter med lägre gymnasiebetyg.

Vilken är då lösningen? Enligt Fredrik Svensson finns det inte en enkel lösning. Till att börja med behöver man locka tillbaka så många som möjligt av de 40 000 lärare som inte längre är verksamma i skolan. Rektorer och andra skolledare behöver också fundera över hur skolan är organiserad och hur lärarna egentligen används. Fredrik Svensson menar att lärarrollen behöver renodlas och fler yrkeskategorier komma in i skolan. Han jämför
med sjukvården där det på sjukhus finns undersköterskor, sjuksköterskor, specialist-sjuksköterskor, läkare, överläkare och en andra yrkesgrupper. Hade vården varit
organiserad som skolan hade nästan alla på ett sjukhus varit läkare, vilket för de flesta förefaller helt orimligt.
Det finns uppgifter som måste göras av lärare, men det finns också arbetsuppgifter som kan utföras av lärare som andra yrkesgrupper skulle kunna göra lika bra eller till och med bättre. Kanske behöver klasstorlekarna varieras mera? Fredrik
Svensson avslutar artikeln med frågan:
Är det bättre med små klasser med obehöriga lärare än större klasser med behöriga
lärare.
Ja, vad säger musiklärarna? Finns det arbetsuppgifter i musikundervisningen som lika väl kan utföras av andra personer?
Är det en bra lösning att ha större klasser med utbildade lärare och mindre med outbildade lärare. Frågorna känns knappast adekvata…, eller?