Nya samlingar

Vi slår oss nästan dagligen ned vid pianot och spelar låtar som vi hört på radio eller på TV. Oftast räcker gehöret till men ibland går vi bet på såväl melodi som ackord. Hjälpen är dock aldrig mer är en armlängd bort. I bokhyllan, och nu bortser vi från de möjligheter som nätet erbjuder, finns åtskilliga notsamlingar. Den person, som är mest förekommande som sammanställare av vispop-schlager-hit-bröllop-tjejjulkör- svensktop-kärlek allsångbarnvis- andliga-låtar, är Ingemar Hahne, numera verksam på Notfabriken.
Härförleden hade vi nöjet att spela igenom Notfabrikens ”Våra vackraste visor och Ballader”, som dök upp första gången i början av detta seklet, och som nu finns i en reviderad upplaga. Denna samling borde vara nästintill oumbärlig eftersom den innehåller nästan alla(!) de låtar, 180 stycken, som vi tycker att man som musiklärare bör känna till i den här genren.
Tonvikten ligger på förra seklets vackraste visor och ballader men innehåller även merparten av 2000-talets framtida klassiker.

En alldeles färsk sammanställning av den hahnska handen är samlingen ”Svenska schlager”. Boken som är indelad i jämnt fördelade alster från tio decennier, från 1920-talet till 2010-talet, erbjuder ett hundratal schlagers, således ett rejält knippe godingar, slagdängor och hits som ”slagit” genom tiderna. Notskriften är av vispop-stuk; tydlig och med
ackordbeteckningar ovanför den ”enstämmiga” notlinjen. I slutet av boken finns gitarr- keyboard –och ukuleleackord
samt en transponeringstabell.
Man blir inte på något vis ”nedschlagen”
efter att ha spelat genom böckerna.
Tvärtom, den variationsrikedom som genomsyrar alstren är slående. Vi hade väntat oss att möta samma låtar i de två böckerna, men kan konstatera att det är endast ”Det vackraste” som är dubblerad, ett misstag som vi har överseende med.
Nackdelen med böckerna är att de är lite svårhanterliga. Hahnes ambition, att få med så många låtar som möjligt i ett kanske alltför kompakt format, ställer ibland till bekymmer när tegelstenarna skall placeras på notstället. Det blir emellertid bättre efterhand, då samlingarna fått sig återkommande och kraftfulla utvikningar.

Vi gratulerar herr Hahne till, att än en gång, genom den tjugonionde samlingen, ha lyckats att i en volym samla låtar som vi alla vill lära oss spela och sjunga. Priset på volymerna varierar rätt mycket så sök gärna på några extra siter om du strävar att tjäna en slant.


Påståendet om svårhanterlighet gäller inte för Notfabrikens notutgåva av ”Benny Anderssons solopianoinspelningar” av hans mest fram-gångsrika låtar. Melodierna, som är nyinspelade på Deutsche Grammophon, finns nu i transkriberad form. Nothäftet, något större än A4-formatet, innehåller tjugoen kompositioner.

Vid en första genombläddring ser notskriften
oförskämt likartad ut och vi inbillar oss för ett ögonblick att Göran Arnbergs notskrivarteknik hämtat inspiration från den notskrift som Beethovens ”Fur Elise” hade, första gången vi gjorde den bekantskapen. Notskriften är med andra ord tydlig och har en touch av nybörjarvänlighet över sig. Att spela låtarna
kräver dock en viss färdighet men är långt ifrån oöverkomligt. Samlingen speglar Benny Anderssons musikaliska alster från såväl musikalerna Chess och Kristina från Duvemåla som mer kända ABBA-låtar. Exempel från Bennys kärlek till den svenska folkmusiken finns också med.

Att lyssna till Benny Anderssons enkla men magiska pianospel på CD-skivan och att därefter ta sig an pianotangenterna tillhör numera en av höjdpunkterna i vår tillvaro. Pröva själv!

Etiketter: recension noter