MR - Musiklärarnas Riksförening

 

SÄMUS

2018-04-13 « Tillbaka
SÄMUS-utbildningen i Göteborg i början av 1970-talet med ”handplockade lärare” under ledning av professor Jan Ling fortsätter att fascinera. Tvåämnesutbildningen som inledningsvis betecknades som ett experiment har lämnat efter sig ett stort antal musikpersonligheter fulla av demokratisk anda och musikalisk generositet. Många av studenterna blev entusiastiska pedagoger som fängslat tusentals elever.
Andra övergav musikläraryrket och ägnade livet åt det egna musikaliska utövandet. I tidigare nummer av Musikläraren har Kenneth Wadström och Sven Hedman delgivit oss sina livsresor som lärare och musiker.

Nu är det Tomas Hagenfors tur. Tomas, som under SÄMUS-tiden hette Paulson och under åtskilliga år varit politiskt engagerad i Kristdemokraterna, lämnade efter erfarenhetsrika musiklärarår som tvåämneslärare i musik och matematik yrket för ett kanske minst lika intressant liv som musiker och musikförlagschef.

Berätta lite om din musikaliska bakgrund...
– Redan som barn fick jag ta pianolektioner och det blev många år då jag inte kom särskilt långt förbi Agnestigs nothäften. Jag gillade inte att spela efter noter och jag kan än idag förundra mig över att ingen under alla dessa år förklarade hur man kunde ta ackord på piano. Det var först när jag som 16-åring lärt mig själv att spela gitarr som jag förstod att man även kunde använda detta på piano och genast blev det mycket intressantare. Mitt musikintresse började på allvar med Beatles och Hep Stars och jag försökte planka deras låtar så gott jag kunde. Dessutom hade jag alltid gillat att sjunga.

Du gick 4 terminer på SÄMUS mellan 1973 och 1975. Vad var det som gjorde att du sökte dig dit?
– På sätt och vis var det slumpen. Jag flyttade till Göteborg 1971 för att börja plugga matte på universitetet men på våren 1972 fick jag chansen att vara med i uruppförandet av musikalen Jesus Christ Superstar på Scandinavium. All tid gick åt till detta så jag var tvungen att göra studieuppehåll på en termin, och när turnén med Superstar var över visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag tänkte att jag kanske kunde vikariera som mattelärare i Göteborgs skolor, men jag fick bara en massa vikariat som musiklärare.
Jag upptäckte att det var väldigt trevligt så jag bestämde mig för att försöka bli
musiklärare.

Och varför blev det just SÄMUS och inte musikhögskolan?
– Den dåtida musikhögskolan med sin ett ämnesutbildning och inriktning på klassisk
musik var aldrig ett alternativ för mig. Men när jag fick höra talas om en nystartad tvåämnesutbildning med inriktning mot pop, rock och afro blev jag väldigt intresserad. Jag minns att det var många olika inträdesprov under flera dagar och att gymnasiebetyget inte hade någon inverkan. Jag minns också att man inte fick vara underkänd i något delmoment
och att jag tyckte det var rättvist trots att jag själv fick underkänt i pianospel när jag sökte första gången. Så det var bara att gå hem och öva, och vid nästa antagning gick det bättre.

Hur trivdes du på SÄMUS?
– Det var en fantastisk tid som betydde mycket för mig. Vi hade underbara, engagerade
lärare och gemenskapen i klassen var väldigt fin. Vi hängde i skolans lokaler långt efter att lektionerna var slut och vi övade och jammade med varann i en generös och tillåtande miljö. Här behövde man inte vara proffs på något instrument utan vi tilläts experimentera och prova på nya instrument vilket var väldigt nyttigt.

Men tidsandan på det tidiga 70-talet var ju väldigt röd. Hur märktes det?
– Ja, det stämmer. Jag minns att vi brukade skoja och säga att eleverna på SÄMUS till 1/3 bestod av ”proggare”, 1/3 kristna och 1/3 ”vanliga”. Själv representerade jag den andra gruppen och jag startade också ett eget band under den här tiden. Vi hette Absolut, ett namn som vi borde tagit patent på förresten. Vi stavade det ABSolUte.
Jag minns också alla ”stormöten” som vi kallades till. Det fanns ingen representativ
demokrati som jag minns utan alla skulle delta i besluten. Nån gång gick vi ut i strejk fast jag kommer inte ihåg av vilken anledning.

Och sedan blev du musiklärare?
– Ja, efter avslutade studier i matematik och musik samt lärarhögskolan i Mölndal fick jag min första tjänst som lärare i dessa ämnen på Sjumilaskolan på Hisingen. Det var ingen lätt uppgift för en nyexaminerad lärare men jag trivdes bra och jag kom bra överens med eleverna.

Under den här tiden spelade jag också in min första egna skiva och skivomslaget togs i en lektionssal på Sjumilaskolan.
Ett annat roligt minne från den här tiden var att jag vid ett tillfälle bara hade 6 elever i 9-an, och vi satte oss då runt
pianot och sjöng sånger ur en sångbok.
Vi kom till sången Yesterday och sången slutar ju med Mmmmm, yesterday. Då var det nån elev som istället anspelade på en populär reklamsnutt och sjöng Mmmmm
Marabou. Kul tyckte vi och gick igång med att göra om Beatlestexten till en reklamjingel för det kända chokladmärket.

Så här blev texten i som helhet:
Jättegod, är chokladen ifrån Marabou
Känn den smälter i din mun så god
Med kakao från Marabou
Schweizernöt, Rom och russin
till ett billigt pris

Pröva Daim och Japp du gottegris
Och du ska tro på Marabou
Jag har prövat allt hela världens
sortiment. Men nu är jag fast
för jag föll för Maraboooou

Marabou, en produkt som
skänker lugn och ro
Knäpp upp skjortan och ta av din sko
Och njut till slut av Marabou
Mmmmmmm Marabou

Det roliga var att vi gjorde en enklare inspelning och skickade in texten till företaget.
Alla som hade varit med fick en stor chokladkartong som tack och vi fick även 3000 kr till skolan. Efter det blev jag väldigt poppis och eleverna kom med önskemål om att vi skulle göra fler låtar – varför inte om Volvo!

Men din karriär som musiklärare blev inte så långvarig?
– Nej, det stämmer. Hösten 1978 hade jag träffat min fru och flyttat till Örebro. Där
livnärde jag mig som turnerande heltidsmusiker under två år innan jag började jobba som lärare på Risbergska gymnasiet. Jag hade några sångelever och jag hade nog kunnat få musiklektioner om jag velat, men jag valde istället att undervisa i matematik och samhällskunskap.
Orsaken var bl a att jag tyckte det var så orättvist att en ”övningslärare”, dit musikläraren räknades, hade en undervisningsskyldighet på 29 veckotimmar medan en adjunkt på högstadiet bara behövde göra 24 veckotimmar och på gymnasiet var skillnaden ännu större för där krävdes det bara 21 veckotimmar av adjunkten. Dessutom hade adjunkten
oftast även högre lön än övningsläraren. Förklaringen som gavs officiellt till detta
var att adjunkten ofta behövde mer tid till förberedelse och efterarbete än övningsläraren,
men min erfarenhet var det omvända; att det gick åt betydligt mer förberedelser för en musiklektion än en mattelektion.
Så min tid som musiklärare i skolan blev inte så långvarig men jag betalar på sätt och vis igen detta genom att två av mina barn nu är utbildade musiklärare i kombination
med engelska.

Och livet gick vidare...?
– Jag fortsatte att vara lärare under många år men aldrig mer musiklärare. Jag spelade
in några LP-skivor i eget namn. Sedan började vi sjunga som familj och eftersom barnen älskade att sjunga inför publik så kunde vi fortsätta jobba tillsammans under många år. Det blev inte mindre än nio skivor med hela familjen Hagenfors och även flera TV-framträdanden.
Parallellt med mitt arbete som lärare ägnade jag alltmer tid åt vårt eget skivbolag,
TOMSING (www.tomsing.se), som startades 1991, och nu vid 66 års ålder har jag helt lagt läraryrket åt sidan för att ägna mig än mer helhjärtat åt företaget.

Vilken typ av musik ger ni ut på TOMSING?
– Redan från början kom vi att fokusera på musikaler, och med åren har det blivit inte mindre än fyrtio musikaler med olika teman och för olika åldrar. Mycket är för barn och ungdomar men inte allt.
De musikaler som sålt bäst är de som riktar sig till skola och förskola och som jobbar med skolans värdegrund. Här finns musikaler om miljön, om integration, om mobbning och om att bli sedd och bekräftad, för att nämna några.
Från början gav vi ut all musik på CD och på noter, men som alla känner till är det inte så många som köper CD längre. Därför ligger fokus idag mer på notmaterialet och vi har också börjat ge ut alltmer böcker, framförallt barnböcker.

Där tackar vi Tomas för hans berättelse och hoppas att fler ”gamla SÄMUS-studenter
” hör av sig och vill berätta om vad som hände efter SÄMUS-tiden.

Snabbsök Musikläraren

Senaste