Lyssna på musik

Att lyssna på musik är en del av den moderna människans vardag, vågar vi påstå... Men, vad är det vi hör när vi lyssnar på musik och vad händer med oss när vi lyssnar? Hur beskriver människor sina musiklyssningsupplevelser? Kan musiklyssning påverka vår hälsa och vårt välbefinnande? Vilken roll spelar musik för vår identitet och hur vi skapar mening i livet?
Detta är frågor som Lars Lilliestam tar upp i sin nya bok Lyssna på musik. I boken redovisar Lars omfattande samtal med tio personer i varierande åldrar.

De intervjuade har valt ut tre musikexempel som ”på något sätt betytt något för dem”. Boken beskriver, skulle vi kunna påstå, musiklyssnandet ur ett didaktiskt perspektiv: hur, var, vad och varför är underliggande frågor som de intervjuade besvarar utifrån egenvalda låtar och musikstycken.
Forskningsfältet om hur människor använder musik och vad den betyder växer snabbt. Inte minst gäller det sambanden mellan musik och hälsa eller musik och välbefinnande. I boken framkommer att de intervjuade använder musik för att mer eller mindre medvetet påverka sig själva och sitt humör och sitt sinnestillstånd.

Nyfikna på att få svar på några frågor som direkt inte kan läsas fram i boken, kontaktar vi författaren, en vårligt klar marsmåndag, som råkar vara den internationella kvinnodagen, 8 mars. Efter sedvanliga artighetsfraser tillstår vi redan i inledningen av vårt samtal att Musik-läraren enbart läst ”valda delar” av den 362 sidor välmatade boken. Vi fortsätter med frågan:

– Skiljer sig kvinnor och mäns lyssnande åt på något sätt? Eller.... Kan man läsa ut några specifika skillnader ur kvinnors och mäns svar, tex. att kvinnor lägger an en mer affektiv
känslomässig ton i sina beskrivningar av musiken de lyssnar på?
– Jag tar inte alls upp frågor av den karaktären, alltså genusperspektiv. Jag har inte varit ute efter att jämföra män och kvinnors sätt att uppleva musik. Det måste till andra metoder för att göra det. Min studie är en kvalitativ undersökning. Här finns ingen statistik, inga siffror. Det är inte det som är målet. Jag utgår från och försöker förstå hur människor uppfattar och tolkar musik. På ”akademiska” brukar det kallas fenomenologi.

¬ Vi antar att du menar att det knappast går att generalisera svaren, men finns det något allmängiltigt, som kommer fram i informanternas svar?
¬ Jag vill betona att de personer som svarar i min bok har olika livsöden bakom sig och är oskolade personer, som enbart haft vanlig musikundervisningen i skolan. Musiklyssnande och att beskriva detta är komplicerat, det är en komplex aktivitet. Hur svaret artar sig beror tex. på
i vilken situation man befinner sig i livet och tillfället när man lyssnar på musik. Upplevelsen av en och samma låt varierar beroende på situation. Man kan befinna sig i olika sinnestill-stånd, och då upplevs samma musik annorlunda. En sak som många musikmänniskor, däribland musiklärare, tror jag, bortser från, eller inte tänker på, är vad folk vill ha ut av att lyssna till musik. Många pratar om att man har musik i bakgrunden när man gör något.... Men det kanske faktiskt är så att det är musiken som är i förgrunden, trots att den råkar beskrivas som att vara i bakgrunden. Och när man parallellyssnar, som min kollega Åsa Bergman beskriver fenomenet, så gör man plötsligt uppehåll i lyssnandet.... man påminns om något i livet genom musiken, en neutral händelse eller något som mer känslomässigt.... och så lyssnar man vidare.... Man skulle kunna säga att musiklyssningssituationer är unika.

¬ Vad kan musiklärare lära sig av din bok?
¬ En viktig lärdom genom att ta del av boken är att som pedagog måste man försöka komma närmare det sätt som studenter och elever lyssnar på, förstå att man lyssnar på olika sätt, med olika fokus. Jag kommer en ihåg en utsaga från en av min kollegas intervjuoffer, som svar på frågan: Hur menar du? Frankt och självklart svarade: Det hör du la! Man måste ställa 
kompletterande frågor....

¬ I boken finns avsnitt om musiklyssnande och meningsskapande?
¬ Ja, och betydelsefullt är att vi tillåts prata om musik, att det finns tillfällen där vi kan delge andra våra upplevelser, få reaktioner och på så sätt få syn på vad musiken gör med oss. Om vi inte får prata om musik, så ...... ja, då är musiklyssnande ganska meningslöst.... Som tur är finns det ju många möjligheter att ta del av andras erfarenheter och ge uttryck för de egna i sociala medier idag.

¬ Vad lyssnade du på själv senast?
¬ Det var Keith Jarrett och The Vienna Concert från tidigt 1990-tal. Musiken lägger sig som bomull kring hjärtat, den är växlande i sin rikedom, organiskt, den är 26 minuter lång, att man kan lira så dynamiskt...., jag har ingen aning om vad han spelar för ackord, jag bryr mig inte om
det, man bara åker med i upplevelsen, nu kommer det igen, man påminns om något som tidigare hänt... Härligt!

¬ Vilket är ditt nästa projekt?
¬ Det är nog att få skriva något utan källhänvisningar och noter, som går att begripa för den icke skolade, ja, kanske svar på alla de intressanta frågor som jag fått från studenter genom åren, om musiken som betydelsefullt samhällsfenom för alla och envar.