Stora Musikguiden

Ja, nog är den stor alltid, Stora musikguiden; A4-format och 208 sidor fullspäckade med musikteori för alla. Uppslagsboken, som vi väl får kalla guiden, kom första gången 2007. Den upplaga som vi nu har för handen är tryckt 2020.
Författaren, Roine Jansson, har en bakgrund som professor i musikteori vid institutionen för komposition, dirigering & musikteori vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
Stora musikguiden är som sagt omfångsrik något som väl framgår av den digra innehållsförteckningen liksom av det sex sidor långa sakregistret. Sidorna i guiden
är tydliga i sin struktur och inte alls plottriga, vilket skulle kunna vara fallet när man som Roine Jansson försöker famna ett så stort område som musikteori.

Guiden vänder sig till den som vill lära sig mer om den västerländska musikens tonspråk. Boken förväntas ge en allmän musikteoretisk grund. Inledningsvis ger författaren läs-anvisningar beroende på vilken nivå du befinner dig. I boken finns också ett stort antal övningar med tillhörande facit. Dessa kan företrädesvis göras innan man går vidare till
”nästa kapitel”. Övningarna är tydligt markerade med en streckad ram, vilket gör att man knappast missar dem.

Boken ”dräller” av nottecken och notvärden och referenser till hur dessa skall benämnas. Dock vill vi påpeka att författaren kunde ha använt gemener för att namnge toner och versaler för att benämna ackord. Detta är en självklarhet för oss ”musiklärare i verkligheten” då vi på ”tavlan” skriver f, som då anger tonen f. Om vi skriver F, med stor bokstav, är det ackordet F som åsyftas. Kanske kunde detta ha påpekats av någon av de 46 personer som författaren i för-ordet tackar för värdefulla synpunkter?

Nåväl. Boken platsar mer än väl i svensk skola och borde, om än i kanske enbart ett referens- exemplar, ha sitt självklara utrymme bland musiksalens uppslagsböcker. Även om ”nätet” idag snabbt och enkelt ger svar på de flesta musikteoretiska spörsmål så känns det kanske bättre att bläddra i en stor musikguide. Och ”risken” finns ju att man hittar något annat än det sökta, inom det det västerländska musikteoretiska området och som verkar spännande och utmanande.

Etiketter: recension