Svenska skratt

En ny visbok ...igen? Många visböcker är det; En svensk visbok,
Svenska Sånger, och nu också Svenska skratt – Våra roligaste
visor.
I Svenska Skratt, utgiven av Notfabriken och med den outtröttlige Ingemar Hahne som sammanställare, hittar vi över
hundra roliga och skrattiga visor samlade i en hård förpackning, ja, ni förstår vad vi menar... helt omöjlig att hålla kvar på not-stället. 254 sidor på ett och samma ställe! Här borde väl herr Hahne kanske tagit sig en funderare? Vi återkommer till
detta.
Samtliga visor är ackompanjerade med ackord och melodi. Vad gäller noter och ackord så är dessa föredömligt tecknade,
även om vi har ett och annat ackordalternativ till ett antal sånger.

Många sånger är redan odödliga och som trubadur sjöng vi många av dessa redan i slutet av 1960-talet. Den äldsta sången är nog .... Ja, det framgår väl inte, men visboken innehåller ut-
förliga kommentarer om upphovsmännen och visorna. Av upphovsmännen nämner vi gärna Hasse och Tage, Owe Thörnqvist, Povel Ramel, Galenskaperna, Olle Adolfsson och Stefan Demert. Sångerna kompletteras av maffiga illustrationer av Tord Nygren.

Svenska Skratt har undertiteln: Våra roligaste visor. Visst, många av visorna är asroliga, som vi numera säger, medan andra är inte roliga alls i den mening att de knappast lockar till skratt. Hur rolig är egentligen ”Violen från Flen” och vem drar på smilbanden när ”Tio små vikingar
framförs”? Ja, det gör möjligen vi grånade individer med ett utgånget bäst före datum och som känner till att Ulf Peder Olrog och Povel Ramel skrivit andra låtar som även våra avkommor skulle kunna asgarva till.

Så, en aningen mer av sovring och sparsamhet i urvalet hade varit att föredra, och då kanske Svenska Skratt hade fått plats på notstället? Annars är Svenska skratt en vacker och kul bok att ha hemma och i skolan. Med tanke på kompositörernas dignitet så andas den svensk kulturhistoria så det ryker om den. Och gillar man den inte så kan man ju alltid ge bort den i samband med en konfirmation(!), studentexamen eller något annat familjefirande.
Grattis Ingemar till ännu en praktsamling!

Etiketter: recension noter