Det är här och nu ...

Jag har försökt skriva denna krönika i flera dagar utan framgång. Tanken för några veckor sedan var att skriva om ljuset i covidtunneln, ljuset som våren kommer med, ljuset. Sen hände något som gjorde att mycket vändes upp och ner igen, ljuset var inte längre lika dominerade – ett nytt mörker kom med kraft.

Som jag, och väldigt många med mig, skrivit om tidigare står ofta vi lärare mitt i reaktionernas centrum när saker händer som påverkar oss människor på djupet. I mötet med alla dessa barn och unga så får vi bemöta, hantera och finnas där. Vi får frivilligt, och ibland ofrivilligt, försöka svara på frågor vi inte själva har svar på, trösta, lugna och vara de trygga vuxna som barnen förväntar sig möta. Detta är inte alltid en lätt uppgift.

Torsdagen den 24 februari klockan 07.50 står jag och skriver på tavlan i musiksalen, förbereder dagens första lektion med en av mina klasser i årskurs 8. Vi ska idag avsluta ett sångprojekt där eleverna i små grupper ska redovisa sång. Förra lektionen hade vi ett teoretiskt prov om rösten, ljudbildning, sångtekniker och uttryck, detta prov ska dom idag få tillbaka.

Jag hör från korridoren att det pratas om dagens stora nyhet, jag hör hur vissa uttrycker oro, jag hör några skämta om att det värsta med nattens händelse är att de inte kommer kunna köpa bensin till mopparna om bensinen blir för dyr. Det är här och nu det inte går att öppna dörren och bara köra på, jag måste möta deras tankar och frågor och bara vara vuxen, oavsett vilket ämne som just nu står på schemat. Det blir snabbt tydligt att alla inte vet vad som har hänt, ingen vet vad som kommer hända härnäst, jag har absolut inte svar på alla frågor men jag kan göra något. Jag kan belysa vikten av källkritik, jag kan prata om vårt gemensamma ansvar för att upprätthålla en demokrati och faran i att glömma, i stället för att lära av historien. Och jag kan lyssna. När jag efter en stund känner att det är dags att styra in på det planerade lektionsinnehållet vill jag ändå skicka med dom vikten av att upprätthålla en så normal vardag som möjligt. Följ med i händelseutvecklingen men skydda dig från flödet i sociala medier.

Att vara lärare är komplext. Att vara lärare är i första hand att möta andra människor – gör vi inte det kan vi aldrig skapa lärmiljöer där kunskaper och erfarenheter delas och utvecklar. Vi är viktiga för så många. Både som vuxna men också för upprätthållandet av en vardag, som även när det blåser, står pall och tuffar vidare. Ljuset har en fantastisk förmåga att alltid återvända – idag gick solen ner bakom trädtopparna 17.51, imorgon får vi 6 minuter till.

Kungsbacka 5 mars 2022
Lotta Liljered Ordförande MR