Havets vrål och Folkets eder

För ett halvår sedan står vi i norra Bohuslän, vid Älgöleran och Apelsten. Vi söker efter den plats där Evert Taubes mors farfar i slutet av 1800-talet hade sin stuga. Vi står i vårlig grönska i en trakt med anor från familjen Taube. I bakgrunden hör vi havets vrål.

Evert Taubes liv är mångfacetterat och innehållsrikt. Åtskil-
ligt av hans erfarenheter finns gestaltade i hans visor. Evert Taube skriver: ”För att ge konstens prägel åt en sjömansvisa måste jag leva som en eldare och matros men tänka och känna som en Homeros.”

Eftersom vi genom hela livet haft en förkärlek för Taubes visdiktning trodde vi känna till det mesta av innehållet i hans visor. Men icke.
Detta konstaterar vi efter att med nöje tagit del av Dan Frankels nätta, men mångfacettade och innheållsrika bok: ”Havets vrål och folkets eder”. Isabergs förlag.

Boken innehåller knappa 100 sidor fyllda med kuriosa och berikande uppgifter om de mest kända av Taubes visor. Visste ni att Samboronbon är en flod och inte by ”förutan gata”?
Rubriker i boken: Socialrealisten, Om det där med kvinnor, Om rap och poesi, Krig och Politik. Om texten är mer än njutbar så är illustrationerna, gjorda av Linnea Blixt, än mer smakfulla och bildmässigt komplettarande.

I boken får läsaren en mer allsidig bild av Evert Taube, som kanske för många framstår som ”en lustig gubbe med trevliga visor”.

Från Taubesällskapets årsskrift citerar vi: "Han var en sjöfolkets egen arbetardiktare, en socialrealist med ett självklart engagemang för dem som stod längst ner i fartygshierarkin. Hans politiska engagemang omfattade såväl miljön som kritik av USA:s krig i Vietnam". Detta är en sida av nationalskalden som idag är okänd för många.
På Spotify finns en spellista med alla låtar, under danfrankel/handbok för Taubeälskare.

Boken blir en fin present till en viskär vän, som nu får ta del av intressanta detaljer i Evert Taubes berättelser om havets vrål och folkets eder.