Finns musiken kvar?

Sverige och övriga Norden är unika i ett internationellt perspektiv att ha en statlig reglering som garanterar
alla elevers rätt att erhålla musikundervisning i grundskolan. I de flesta länder är musik-undervisning skild från skolan och bedrivs i privat regi och till en kostnad som enbart välsituerade har råd med.



Musik har ”alltid” funnits i den svenska skolan och ämnet har åtminstone vad gäller timplanen varit stabilt. Elever har under grundskoletiden erhållit mellan 7 och 9 undervisningstimmar. Den stipulerade gruppstorleken har varierat. Under den glada Lgr80-epoken bedrevs musikundervisningen i grupper om högst 15 elever. Idag är grupper om mellan 25 och 30 elever mer vanligt. Innehållet har varierat. Den senaste läroplanen
fokuserar på ett innehåll som skall vara mätbart och där utvecklingen av ett konstnärligt uttryck kommer i skymundan. Läroplanen spelar dock en mindre roll. Den nationella utvärderingen NU-03 visade att musiklärare ofta inte är benägna att slaviskt följa läro- och kursplaner. Lärarna bedriver musikundervisning utifrån sin egen kursplan.

Den musikpedagogiska forskningen har de senaste tio åren vuxit och kunnat styrka framför allt musikens betydelse för elevernas självkänsla och identitetsutveckling. Att musikämnet skulle bidra till en förbättrad kunskapsutveckling i andra ämnen finns knappast belagt även om tillskyndare av ämnets betydelse gärna vill göra gällande detta. Den musikpedagogiska forskningen har en viktig roll i att legitimera musikämnet. Det gäller då
att forskarna riktar sitt fokus mot ”rätt” innehåll och engagerar sig i skoldebatten, men det senare kan påstås ha förekommit i ytterst ringa utsträckning de senaste åren.

Frågan är då om musikundervisningen idag har en svagare ställning i skolan än tidigare och de facto är på väg mot sin egen undergång? I Skapnytt nr 2 2014 tycker sig professor Monica Lindgren vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg kunna se att: ”ämnet inte är självklart i skolan på samma sätt som tidigare”. Vi ber henne i januari 2018 kommentera
sin utsaga. Hon formulerar sig sålunda:

”Idag ställs stora krav på att legitimera musikämnet, kanske större än någonsin tidigare. Vi lever i ett rationellt och starkt målstyrt samhälle där lönsamhetstänkandet är starkt, inom alla områden. Att legitimera musik utifrån ämnets egenvärde har därmed blivit svårare, då ”nyttan” med musik inte är så enkel att översätta i ekonomiska termer”.

Monica Lindgren fortsätter med att nämna att en av anledningarna till att Skolverket tog initiativ till ämnesutvärderingen av musik, bild och slöjd (NÄU2013) var att man konstaterat att de estetiska ämnena hamnat i skuggan av den debatt som förs om skolans framtid.

Skepsis och oro uttrycks i antologin ”Musik för alla”, i vilken Johan Söderman uttrycker sig så här: ”Musikämnet har kritiserats från forskarhåll för att alltför ensidigt ägna sig åt spelande av enklare populärmusik. Dessa studier har beskrivits som ett slags ”vad skall vi göra idag”-pedagogik som trots att den prioriterar populärmusik upplevs som gammal-modig av eleverna. Den tycks framförallt gynna redan rockspelande pojkar. Det kan finnas fog för oro för att denna kritik kan bidra till att musikämnet på sikt skulle kunna bli icke-obligatoriskt” (sid 199 Musik för alla).

Det finns således åsikter om att lärare i estetiska ämnen inte är ”moderna”. Olle Zandén, forskare och utbildningsledare vid Högskolan för scen och Musik i Göteborg, påstår i en artikel i Skolvärlden i december 2016 att ”Det krävs ett paradigmskifte för hela musikämnet. Användandet av digitala verktyg blir allt vanligare i alla ämnen i klassrummen. Inom de estetiska ämnena är användandet av datorer och paddor desto ovanligare, med musik som
ett utmärkande exempel”. Musiklärarnas brist på kännedom inom det digitala kunskaps-fältet bekräftas av Skolverkets Nationella ämnesutvärdering av musik (2013). Enligt rapporten beror frånvaron av digitala verktyg i musikundervisningen på att många musiklärare saknar tillräcklig kunskap om hur verktygen fungerar och hur man kan använda dem på ett framgångsrikt sätt i undervisningen.

Estetisk verksamhet på gymnasieskolan togs bort i samband med införandet av Lgy11. För många elever innebar detta att eleverna, trots möjligheten att välja musik inom ramen för egen profilering, har avstått från att utveckla sina musikkunskaper från grundskolan. Musikämnet prioriteras bort. Införandet av ett estetiskt ämne i gymnasieskolan kommer
förmodligen att beslutas av riksdagen våren 2018 och bli en obligatorisk kurs hösten 2019, men 50-poängskurser kan knappast betraktas som något som man med stolthet ”hänger i granen”.

Ämnet fick sig en törn i och med att den tidigare regeringen stärkte idrott och hälsa i grundskolan. Idrottsämnet fick ytterligare 100 timmar, denna resurs togs från elevens val. Denna åtgärd gör det svårare för grundskolor med musikprofil att drivas vidare. En musikprofilering har i många fall finansierats med tid från just elevens val och skolans profil. Dessa timmar finns inte längre till förfogande i och med att idrott och hälsa expanderat.

Om vi återgår till frågan om ämnet befinner sig i en nedåtgående trend måste vi också ställa oss frågan om det är ämnet i sig och dess innehåll som förlorat sin relevans eller om det är musiklärarnas möjligheter att bedriva en meningsfull och ändamålsenlig undervisning som underminerats?

Vi vet att vi i Sverige långt ifrån har en likvärdig skola och att åtskilliga elever inte får den musikundervisning i grundskolan de har rätt till enligt skollagen. Detta visade Skol-inspektionens rapport från 2011, ”Är du med på noterna, rektorn?”

2013 presenterade Lärarnas Riksförbund i undersökningen ”Stäm upp - Om musikämnet
i svensk grundskola” fakta att det finns musiklärare som har upp till 400 elever i veckan. Många musiklärare lämnar yrket på grund av att de har för många elever att undervisa! En tredjedel av de intervjuade lärarna ansåg att de hade undermåliga lokaler. Lika många klagade på dålig utrustning. Nästan alla musiklärare i enkäten (87 procent) svarade att de inte hinner följa upp varje elev tillräckligt och har svårt att få tid till planering.

Lärarförbundets arbetsmiljöundersökningar visar på liknande resultat. MR:s undersökning
av arbetssituationen för musiklärare i grundskolan 2014 och som besvarades av 900 lärare, drog snarlika slutsatser. Vi vet också att antalet obehöriga musiklärare uppgår till mellan 40 och 50 %. Musikundervisningen saknar tusentals legitimerade lärare.

I dagarna har den sittande regeringen presenterat propositionen ”En nationell
strategi för den kommunala kulturskolan”. Detta ”kulturskolekliv” innebär att kulturskolan kommer att utvecklas och få större möjligheter till breddning och expansion.
Vilken betydelse kommer denna satsning att få för musikämnet i framtiden? Kommer kulturskolans frivilliga verksamhet att konkurrera ut ungdomsskolans obligatoriska innehåll? Kommer den obligatoriska musikundervsiningen ersättas av en instrumental-undervisning som hanteras av privata intressen, en undervisning som kompletteras med digitala nätbaserade plattformar?

Hösten 2018 är det val till riksdagen. Skolan kommer definitivt att finnas med på de politiska partiernas agenda. Men kommer de estetiska ämnena och musikämnet
finnas med?
När det gäller de estetiska ämnena värnar och framhäver de politiska partierna understundom ämnenas betydelse för människans kulturella utveckling och identitetsskapande, men oftast enbart om de tillfrågas. Så vi måste påminna dem! Det
är dags, för att låna Göran Staxängs ord ” att göra musikämnet och barns och ungdomars
musikskapande i skolan till tema för en partiledardebatt och låta våra beslutstoppar få möta och diskutera med internationella musikforskare, samhällsekonomer och representanter för musik och kulturskolor”!

Musiklärarnas Riksförening vågar dock avslutningsvis påstå, trots domedags-antydningarna ovan, att musiken finns kvar som obligatoriskt ämne såväl i grundskolan
som i gymnasieskolan om tjugo år. Det finns en inneboende kraft i musiken och hos musiklärarna som svårligen låter sig nedslås!
Vad har du som musiklärare för synpunkter? Vad behövs för att ämnet skall leva vidare? Vad behövs för att du som lärare, liksom dina elever, skall känna att skolarbetet är meningsfullt?

Hör av dig till MR!